onsdag 30 november 2011

Jag lovar att bli bättre!

Jag vet att den senaste tiden har jag blivit väldigt dålig på att uppdatera min blogg. Dels för att det inte händer så mycket intressanta saker och sedan för att jag inte har orken. Tid har jag så det blir över, men när jag inte sköter något i hemmet så vilar jag mest. Jag orkar liksom inte göra så mycket. Sedan har jag den senaste tiden var väldigt trött, har ju en orsak till det som är underbar, men tack vare detta så känns det inte så uppiggande att skriva ett inlägg här när jag inte har något speciellt roligt att skriva om. Men jag ska försöka bli bättre och skriva lite saker.

Sedan vill jag gratulera Katta Kvack till hennes efterlängtade Batman, som kom till världen den 30:de November klockan 05:57. Jag slår vad om att han är lika bedårande som sin mamma!

fredag 25 november 2011

Crazy eller smart?

Bebis sakerna i huset ökar mer för varje dag som går. Vi vet att det kanske är tidigt att köpa hem vissa saker, men då slipper vi ju det senare. Vi har hittills köpt en del kläder, en säng och väntar på svar från en kvinna på att få köpa en bilbarnstol. Många tycker att vi är lite tidiga ute, men då slipper vi ju allt det i slutet. Vi ställer ju undan sakerna för tillfället och tar fram dom senare och skulle något gå fel, då har vi ju till nästa gång det i så fall fungerar. Jag tycker det är bättre att vara ute i tid, speciellt när man hittar så billiga saker som vi har gjort, då kan man inte låta bli att slå till. Dessutom sparar vi så att alla pengar vi sedan får till Soc för saker, kan gå till en fin barnvagn istället. För det som fattas just nu är sängkläder + madrass, barnvagn och skötbord, sedan är alla stora grejer fixade.

Vad tycker ni där ute, är det för tidigt eller kan det vara bra att vara ute i tid?

tisdag 22 november 2011

Vecka 7+1

Då var man på lite information om graviditeten igår, det var en hel del information och jag fick med mig lite papper och lite tidningar hem. Fick ett papper om ett så kallat KUB test, det är att jag får ge lite blodprover och sedan kollar dom en viss vätskespalt i bebisens ryggrad via ultraljud, för att avgöra hur stor chansen är att barnet skulle på downs syndrom. Fästmannen och jag bestämde direkt på vägen hem att vi vill göra det här testet, just för att se om det finns någon chans eller om det är helt lugnt. Ska tillbaka till MVC den 12:de December för att skriva in mig, så tills dess är det bara vänta och längta.

Känner av en hel del mens liknande smärtor för att det växer där inne och mitt humör svänger som en bergochdalbana. Började gråta häromkvällen för att jag saknade min familj, kunde inte hejda tårarna och det kändes jävligt jobbigt. Men det står jag gärna ut med, eftersom jag vet vad det är för underbart som sker med min kropp och vad som kommer utav det till slut.

Är ute en hel del på nätet och läser, läser i böcker jag kommer åt och allt annat, det är så otroligt spännande och jag längtar mer än det går att beskriva tills min mage verkligen börja synas och allra mest längtar jag tills min lilla ligger i min famn. Kan knappt bärga mig till den dagen. Just nu i början är jag dock väldigt rädd att något ska gå fel, vill inte att det ska det, vill verkligen att allt ska gå bra och att jag nästa sommar får hålla i mitt lilla barn.

torsdag 17 november 2011

Glädje.

För två dagar sedan fick jag och min älskade fästman reda på att vi väntar barn. Jag är i sjätte veckan, så det har inte gått så långt. Fast lyckan är ändå väldigt stor. Jag ska bli mamma! Barnet beräknas komma ut den 7 Juli 2012.

(inte jag på bilden)

fredag 11 november 2011

Konstgjord sommar

Jag vill limma fast löv på träden så det inte är så kalt ute
Måla gräset med grön målarfärg och låtsas att det är sommar
Vill kasta lasso med ett rep och dra solen närmare
eller skicka ut en jätte stor sollampa i rymden som värmer upp jorden
Slänga ut plastblommor naturen och spraya parfym på dom
Gör en konstgjord sommar bara för dig

När jag blundar ser jag dig..

.. som om du fortfarande var här hos mig, hos oss. Det går inte förbi en enda dag utan att du är i mina tankar. Ibland när jag går ute känns det nästan som du vandrar bredvid mig, går där för att kolla till mig och se att jag har det bra. Jag vet att du sedan länge tog farväl och gick över, jag vet det för att jag kände det, jag kände all frid som du hade fått och sedan dess får jag fridfullhet i hela kroppen varje gång jag tänker på dig. Du har det bra dit du har kommit, det kan jag inte tvivla på och jag vet att du vakar över oss som är kvar här nere och du väntar på oss, men tills det är vår tur så hälsar du på ibland. Du är säkert hos din familj väldigt ofta för att se hur dom har det.

Så som jag kände dig kan jag nästan ana att du sitter på fönsterbrädet och vakar över din lillasyster, kanske när hon sover för att hålla ett öga på henne och för att se till att hon känner sig trygg även att du inte är där.

Ibland när vissa saker händer runt omkring mig, kan jag nästan tänka att det är du som gör det för att synas lite. För att jag ska veta att du är där, att du kommer förbi och säger hej. Jag är inte säker på att det är så, men det känns som det skulle var något du hade gjort. Jag tror du hade försökt göra något litet runt oss som saknar och älskar dig, för att vi ska ana att det finns en liten chans att det är du, kanske bara en tanke som slår oss eller en känsla, men tillräckligt för att en liten glöd ska tändas i oss, som får oss att orka och får oss att le lite.

11/11/11 11:11

torsdag 10 november 2011

Den vackraste av änglar

För jag ångrar, jag ångrar och saknar
En vacker flicka, kan du komma tillbaka
För en stund, som i mina drömmar
Jag kräver inget mera, det är allt jag önskar
Ett sista hejdå och ett sista samtal
Ett sista handslag och ett sista famntag
En sista pratstund, bara en sista
Senast jag pratade med dig låg du i en kista
Du kunde brutit benet och haltat fram på kryckan
Jag kunde besökt sjukhus istället för kyrkan
Du vet var jag finns, det är bara att glida förbi
Tills vi ses igen Milla, vila i frid


Jag tänker ofta att livet går vidare
Men när du gick bort, så såg jag bara lidande
En stor skara tvivlande, i själar och kroppar
Man trodde inte på det, men drömmar krossas
För helt plötsligt var det samling i sorgens stund
En minneslund och begravning för dig i Vimmerby
Jag lovar det var hårt för alla som samlats
Men det måste vart hårdast för din mamma och pappa
Som uppfostrat dig, enda sen barnsben
Det måste vara förkrossande när dom ser din minnessten
Vi saknar dig kompis, vännen lyssna
Vi saknar dig kompis, tänder en lyckta
Och låter den brinna inuti kroppen
Den kommer alltid att finnas precis som hoppet


Vart du än är hoppas att du lyssnar
Uppe i himlen eller nere i det tysta
Du lever alltid kvar, jag svär på gud
Vänta vid porten när det är vår tur
Hårda bud men vänta vid grinden
När vi tar oss upp och klättrar mot grinden
Ge mig ett tecken, jag ska glida förbi
Camilla Johansson, vila i frid


Vila i Frid, Milla

Tankar och frågor kan inte förstå
det är så många som inte hann säga hejdå
men allt gick så fort, nu finns du inte längre kvar
vi kommer alltid minnas dig som personen du var
du älskade livet njöt av vad de hade att ge
din utstrålning lyste och fick oss jämt att börja le
du var jordens vackraste och snällaste tjej
nu blir du en ängel där uppe i himlen
vi kan känna din styrka fast du är långt ifrån
vet att du vakar över oss vart vi än går
varför var det just dig gud var tvungen att ta?
älskad och saknad är nått du alltid kommer va

den 24 Augusti fan vad jag hatar den
tiden gick så fort hann inte säga farväl
varför ta en sån underbar människa från vår värld?
tårarna kan inte sluta rinna, varför just du?
vi sågs inte så ofta men vi hade alltid kul
jag lägger tusen röda rosor på din minnesplats
alla fester, & i högstadiet fan jag har minnen av allt
kan inte ens kolla dina bilder, tårarna kommer direkt
fattar inte att de kunde hända du skulle ju fylla 19 år
julafton och nyår, inget kommer vara detsamma i år
du kommer alltid finnas i mitt hjärta, familjens & alla andras
du blev bara arton år, önskar du fick mer tid
nu kan vi bara sörja och säga vila i frid


Mitt flickrum andas fortfarande minnen

Mitt flickrum andas fortfarande minnen
Mina täcken viskar fortfarande vackra stunder
Mitt sängbord skriker fortfarande ut rader ut gamla böcker
Mitt skrivbord väsnas fortfarande texter jag en gång skrev
Allt runt om mig har fortfarande något att säga

skrivet av mig, 2009-01-27

Café

Ensam på ett café
Ser människor gå förbi
Undrar om någon är lika ensam som jag

skriven av mig, 2008-09-25

fredag 4 november 2011

Vi som blivit hjälpta då?

Kollar reprisen av Kvällsöppet på Tv4 play, där dom pratar om bland annat ADHD. Dom pratar mycket om det här att det blivit en massdiagnotisering och att medicinerna egentligen inte är bra och så vidare. Men vi som blivit hjälpta då, vi som fått det bättre? Det är över ett halvår sedan jag fick min diagnos på ADD och fick medicin, hade jag inte fått veta detta kanske jag hade haft det lika förjävligt som jag har haft det under min uppväxt. Tack vare att jag fick reda på detta och fick medicin så kan jag leva nästan normalt, jag kan klara skolan bättre och allt har blivit lättare. Varför nämner dom nästan aldrig detta när det gäller saker, utan dom drar oftast bara upp det negativa. Dom pratar om att medicinen inte är bra, i alla fall inte i längden. Fast utan min medicin skulle jag inte fungera normalt, då skulle jag komma tillbaka till det jobbiga som gjorde att jag hade det jobbigt med nästan obetydligt små saker. Så hur kan medicinen vara dålig om den faktiskt hjälper mig och många fler att ha en normal vardag?

Sedan är det som Caroline Giertz (från tv-serien det okända) säger om att få diagnosen utan att man har anat något innan, alla pusselbitar som far runt som ett yrväder kom på plats och allt kändes helt plötsligt så självklart. Allt föll på rätt plats och allt som jag undrat över sedan jag var liten, så långt tillbaka jag kan minnas, fick plötsligt ett svar. Jag förstod varför jag har varit som jag varit och varför jag är som jag är. Allt som jag förut inte förstått, blev glasklart. 


Så snackar dom om att dom kanske sätter diagnos lite för lätt, men hade dom varit strängare med, kanske jag aldrig hade fått min diagnos. Jag kanske aldrig hade fått chansen att leva ett relativt normalt liv. Varför ser ni inte oss som faktiskt fått hjälp? Varför väger det negativa alltid över det positiva?


Håller dessutom med den söta tjejen med rosaoranget hår. Processen igenom testerna är inte lätt, det tar lång tid och det är mycket tester man måste göra. Så om det skulle vara så lätt att ge ut en diagnos som dom säger, hade dom ju knappats använt den långa processen som finns nu. För ser dom redan efter ett test att det inte är i närheten av det ADHD eller ADD personer har, så avslutar dom ju undersökningen och testerna. Så jag tror knappast att det är så att dom ger ut diagnoser för lätt, utan det kan vara så enkelt att dom fått mer vetskap om det och att dom har möjlighet att hjälpa fler, vilket jag bara tycker är positivt.

torsdag 3 november 2011

Triggar upp vardagen

Har börjat samla på mig en hel del deckare, läste nyss på baksidan av en min älskling tog hem idag. Det riktigt kändes i magen efter jag hade läst, vill nästan börja läsa den med en gång och sedan läsa tills den är slut, men det finns en första bok och jag vill helst ha tag på den innan jag börjar med den jag nyss höll i min hand. Jag ska nog ta och läsa deckare nu när mörkret faller så tidigt och läsa det igenom hela den mörka tiden, kanske inte vågar gå ut ensam på kvällarna sedan. Fast jag lär i alla fall få det lite mer spännande i min vardag, kanske blir lite paranoid när jag börjat läsa massa läskiga saker. Eller så blir jag galen och grejer. I bästa fall får jag inspiration till mitt skrivande, jag skriver ju trots allt på en slags kriminalnovell eller liknande just nu. Beroende på hur lång eller kort den blir så är det ju antingen novell eller roman. Får se vad det blir av den, kanske försöker ge ut den om den blir så bra som min fästman tyckte början var, då kommer han nog tvinga mig att försöka få ut den. Nu ska jag leta reda på ettan av denna spännande läsning, sedan ska jag krypa ner i sängen med älsklingen och se något spännande.

Är lyckligast i världen, för idag har jag spenderat 15 månader av mitt liv med världens underbaraste fästman. Längtar tills den dagen du blir min man..

min sång

Jag besöker våra ställen för att minnas
Att flyttfåglarna kommer hem till slut
Och jag ska gå tillbaka hit och vänta gång på gång
  Nån har dragit för ridån på vår teater
Men jag sitter kvar och hatar sorgsna slut
Och den som skrivit manus ska jag tvinga skriva om
Jag skriver min sång

onsdag 2 november 2011

Boring, blä!

Min hjärna är helt väck och har varit det idag, så finner inget intressant att skriva. Min mage är knas! Ska nog lägga mig snart, är helt slut. Godnatt!

tisdag 1 november 2011

Förändras av dig

Du lockar mig och jag tror du kan förändra mig.
Visa en del av världen som jag aldrig tidigare sett.
Ge mig något som jag inte trodde fanns.
Du skulle nog kunna fylla en bit av min tomhet,
får mig att le som en dåre och skratta mig hes.
Från en grå dag till en dag du fyller av minnen.
Allt runt omkring mig skulle få en helt annan mening,
få en ny klang som ljöd över ängar på sommaren.
När asfalten är varm och mina fötter går nakna,
när höstens löv faller och gatorna är våta av regn,
när allt är vitt av snö eller allt håller på att få liv igen,
tror jag att jag skulle vilja förändras av dig.
Vara din vän så länge luft finns i mina lungor.