måndag 28 maj 2012

Bäddat och klart.

Denna veckan har jag inte orkat ta någon magbild och jag orkar inte lägga ut texten. Kanske kommer bild på magen senare i veckan om jag orkar. Just nu är det mest jobbigt att göra det mesta. Vilar mycket och ta vara på tiden med annat än att sitta vid datorn, så ni får ursäkta mig om det blir lite tråkigt här ett tag.

Nu har i alla fall svärfar fixat bebissängen och jag har bäddat i ordning den. Så nu är det bara för vår ängel att komma för nu är allt det viktiga klart. Så nu väntar vi bara på att vårt mirakel ska vara färdig och komma ut, för nu är hon/han det enda som saknas i vår vardag.

söndag 27 maj 2012

50 kvar till BF!

Idag är det endast 50 dagar kvar tills vår ängel beräknas komma. Vi båda tycker att det nyss var 100 dagar kvar. Fast det har ju hänt mycket på dessa 50 dagar, så på samma gång har det känts som det har gått en evighet. Men nu börjar det verkligen närma sig och vi längtar massor efter miraklet.

fredag 25 maj 2012

Avis.

Min älskade fästmans son ringde tidigare idag och pratade lite allmänt med sin pappa. Dock nämnde han en sak som fick mig att vilja krypa under sängen och skrika och gråta som ett litet barn. Den sista halvtimmen på deras gymnastikpass hade dom fått gå till sjön som ligger nära deras skola och bada och gissa vad, han tyckte det var skönt! Så jag sitter här hemma i lägenheten, vet att det finns en sjö rätt nära som kan vara sjön att få dopa sig i, men som jag inte kan ta mig till för det blir ändå en för lång promenad för mig.

Så nästa helg när han kommer ville han bada och jag hoppas för allt i världen att jag kommer orka och känna att jag klarar av att följa med. För denna kvinnan vill i alla fall ha turen att bada en gång denna sommaren, eftersom jag inte vet hur det blir sedan efter förlossningen med väder och allt. Så jag tycker ni kan hålla tummarna för mig att jag kan orka följa med och i alla fall ta mig ett litet dopp.

onsdag 23 maj 2012

Besök på förlossningen!

I måndags när jag var hos barnmorskan hade jag ont i nederdelen av magen och hon kunde inte säga varför. Hon sa att blir det värre skulle jag ringa till Förlossningen. En timme senare efter att ha varit i affären och precis kommit hem känner jag att det nog är bäst att jag ringer i alla fall. Ringer upp och dom ber mig komma upp direkt. Dom sätter på mig CTG och kollar om jag har sammandragning, vilket det visar sig att jag har och eftersom jag har ont samtidigt kollar dom livmoderhalstappen, som visar sig vara kortare än vad den ska vara. Så dom konstaterar att jag har värkar och det har kört igång, vilket inte är bra.

Dom gav mig en tablett (bricanyl) för att stoppa det och efter ett tag märker dom att den inte fungerar. Så istället ger dom mig en likadan fast spruta och väntar ett tag för att se om det kanske hjälper och sådan otur som jag har gör inte den det heller. Så klockan halv 5 på eftermiddagen får jag byta rum och dom sätter in dropp. Där får jag ligga med det för att se om det hjälper vilket det gör, så jag får ligga med det över natten för att dom säger att dom vill se så inget händer. På kvällen börjar dom sänka droppet för att se om det händer något när dom gör det, efter ett tag får jag ont igen och dom ger mig en lugnande tablett som gör så att det bli lugnt för att jag ska kunna sova. På natten kommer dom in och börjar sänka droppet igen och då känner jag inte av det. Sedan under natten och förmiddagen sänker dom ytterligare lite i taget fram till klockan halv 12 då dom tar bort det helt. Sedan får jag reda på att jag måste ligga still och ta det lugnt ett dygn till, bara för att se det verkligen inte händer något igen.

Så från halv 12 igår så fick jag inte går mer än till toaletten, utan måste ta det lugnt. Under denna tiden har dom gjort ett antal CTG undersökningar på mig för att se så att inget händer. Dom noterar att jag har sammandragningar och vill kolla min livmoderhalstapp igen på kvällen. När hon kollar denna gången blir hon förvånad för är den precis som den ska och det syns inget tecken på att den ska ha varit förkortad. Så hon kollar magen och bebisen också och allt är verkligen som det ska. Allt är helt okej och precis som det ska vara, hon kan inte hitta någon orsak till varför jag fick värkar och att tappen varit kortare. Jag får gå tillbaka till mitt rum och dom kollar ett sista CTG för kvällen, det visar fortfarande på sammandragningar.

I morse när jag vaknade så fick jag på mig för CTG igen, hade börjat vänja mig vid det fast var ändå trött på det, och fortfarande visade det sammandragningar och jag hade ju känt att magen spände sig lite. Sedan till frukosten fick jag gå och äta i dagrummet, äntligen fick jag röra på mig lite igen. Så jag blev så glad och kände att nu är det på väg åt rätt håll. Så under dagen idag har jag fått gå runt massor för att dom skulle se om det påverkade något och när dom kollade CTG så var det fortfarande sammandragningar. Läkaren kom in under förmiddagen och förklarade att det kan vara rätt vanligt och inget farligt så länge det inte påverkar något annat. Så hon sa att hon skulle komma tillbaka vid fyra tiden för att kolla om det hade påverkats något när jag rört på mig.

Älsklingen, som förövrigt har varit underbar och hållit mig sällskap hela tiden där och sovit med mig båda nätterna, och jag låg och kollade på tv under eftermiddagen. Vi skulle se färdigt ett program och sedan gå runt lite, så runt tre lämnar vi rummet och kommer bara halva korridoren när en barnmorska säger att läkaren ska precis komma och prata med oss. Vi vänder tillbaka till rummet och sedan kommer hon för att ta mig till ett annat rum och undersöka mig. Så vi traska, väldigt långsamt, till ett undersökningsrum och hon ska åter igen kolla livmoderhalstappen. Denna gången är den också opåverkad och barnet mår jätte bra. Så jag blev utskriven runt halv 4 i eftermiddags. Fick reda på att sammandragningarna får jag ha, men jag fick med mig bricanyltabletter att ta om dom blir tätare eller om jag får lite ont i samband med dom. Men dom ville inte se mig innan det var dags igen.



Så dom senaste två dagarna har varit jätte jobbiga för mig, fast nu vet jag i alla fall hur det känns när det väl sätter igång. Det var inte lika hemskt som jag hade trott, även att jag vet att det kommer göra ännu ondare, så var det mer obehagligt tycker jag. Dessutom känner jag efter detta att jag är lite mer förberedd och jag är mycket lugnare inför förlossningen, även om jag är lite orolig fortfarande. Men jag är mycket mycket mycket lugnare och känner att jag kommer klara av det, hur ont det än gör. Så på ett sätt var detta en väldigt positiv upplevelse. Fast vi tror inte riktigt på att ungen vill hålla sig åtta veckor till, men vi hoppas på tre i alla fall, sedan kommer dom inte stoppa det. Men det är bara vänta och se, nu är jag i alla fall lite bättre förberedd.

Veckans mage

Fosterutveckling - gravid vecka 32
Nu väger bebisen ungefär 1,7 kg och är cirka 42 cm lång från topp till tå. Lungorna kommer inte att vara fullt utvecklade förrän närmare förlossningen, men bebisen tränar redan andning genom att "andas" fostervatten. Från vecka 32 har bebisar som föds för tidigt goda chanser att överleva och frodas. Den ökade mängden underhudsfett gör bebisens hud slätare och mjukare.

En del bebisar har redan fullt av hår på huvudet, medan andra bara har små fjun. Att ha tjockt hår vid födseln garanterar inte att man kommer att ha tjockt hår senare i livet, men det har visat sig att barn som har tunt hår oftast har tunnare hår också som vuxna.

Om bebisen är en pojke, ska testiklarna nu ha vandrat ner i pungen från bukhålan. Det händer emellertid att den ena eller båda testiklarna ligger kvar tills efter födseln. Två tredjedelar av alla fall då testiklarna inte vandrat ner i pungen vid födseln har rättat till sig av sig själva vid ettårsdagen.

Du lägger förmodligen på dig ungefär 450 gram i veckan nu, framför allt därför att bebisen lägger på sig nästan halva sin födelsevikt under de sista sju veckorna av graviditeten. Försök äta bra också under den sista tiden.

Nu är magen ganska stor - du kan nog vänta dig ökad uppmärksamhet!

torsdag 17 maj 2012

Mammaledig!

Då är man från och med idag och fram till ett år efter den lilla kommit ut, MAMMALEDIG! Det känns så konstigt. Jag har gått och väntat på den här dagen hur länge som helst, då jag inte är sjukskriven utan jag är mammaledig. Det blir mer verkligt att jag ska bli mamma, det låter bättre om någon frågar vad jag sysslar med, att jag är mammaledig.

Så igår var det 2 månader kvar tills BF och nu börjar det kännas som att tiden bara sniglar fram. Det är 2 månader kvar, de sista månaderna då jag bara ska vänta och vänta. Kommer kännas bra när det bara är 1 månad kvar eftersom jag då har bestämt mig för att bara ta det lugnt, då ska jag verkligen inte göra mycket alls. Visst det finns fortfarande saker hemma som jag måste göra, men jag ska göra det lugnt och inte stressa.

Så just nu känns det som att från att jag vaknar på morgonen försöker jag komma på saker att göra för att få tiden att gå, men saker som inte är för jobbiga för mig. Vilket inte finns speciellt mycket. Jag vill ut och fotografera våren, men eftersom jag inte klarar av att gå speciellt långt så är det inte det lättaste. Dock funderar jag på att ta en sväng någon dag och i alla fall ta lite foton, kan fotografera blommorna i mitt land för dom är så vackra och sedan finns det vackra blommande träd som inte är så långt bort, måste bara få tillräckligt mycket vilja att dra mig runt.

måndag 14 maj 2012

Veckans mage


Fosterutveckling - gravid vecka 31
Bebisen väger ungefär 1,5 kg nu, ser mer och mer ut som en nyfödd bebis och är ungefär 41 cm lång. Bebisens kropp, armar och ben fortsätter att rundas av i takt med att underhudsfett tillkommer – och ser äntligen ut att vara i proportion till huvudets storlek.

Det börjar bli lite trångt därinne och det är möjligt att bebisen inte längre rör sig lika livligt, eller på precis samma sätt. Men så länge den fortsätter vrida och sträcka på sig, så vet du att allt står väl till. Bebisen har en hel del växande kvar innan den föds – minst 900 gram.

Bebisens inre organ fortsätter att utvecklas och mogna och nu kissar den, vilket är bra träning inför livet utanför. Benmärgen har tagit över produktionen av röda blodkroppar från levern.

Du har förmodligen gått upp i vikt 1,3-1,8 kg denna månad. Det är helt normalt att gå upp kring 450 g per vecka under sista trimestern, eftersom bebisen går igenom en sista växtspurt inför födseln.

Hur mår jag?
 Jag mår bra och har fortfarande bara samma problem som innan. Jag har lite svårare att sova och om jag skulle rulla över på rygg på natten vaknar jag ofta med jätte ont i ryggen. Jag vaknar flera gånger per natt och vänder mig från ena sidan till andra. Men annars är det väldigt bra.

söndag 13 maj 2012

Inför förlossningen.

Jag nämnde i ett tidigare inlägg att jag är lite orolig inför förlossningen men att jag skulle skriva mer om det i ett eget inlägg. Här är det äntligen! Och om sanningen ska fram så det här med förlossningen gör mig LIVRÄDD! Jag får små panikattacker när jag tänker på det och jag känner att det jobbigaste är att vad som än händer måste jag gå igenom den. Jag nämnde det till min barnmorska och hon frågade varför jag är rädd, vilket var väldigt svårt att svara på det och sedan fortsatte hon bara prata om annat. Så från annat håll har jag fått höra att jag kan få remiss till en Auroragrupp, men jag tänker ta det via förlossningen eftersom min barnmorska inte verkar reagera på det.

Så sedan hon frågade mig om varför jag är rädd har jag funderat på det. Den största anledningen är nog att jag måste gå igenom den utan att kunna göra något åt det och utan att kunna kontrollera något över huvudtaget, jag kan inte bara stoppa om jag inte orkar mer eller om det gör för ont och det skrämmer mig. Dessutom med min sjukdom gör det inte saken lättare, jag vill kunna ha kontroll på det mesta. Sedan är jag såklart rädd för smärtan, det är väl antagligen alla som ska föda första gången eftersom man inte har en aning om hur det kommer bli. Och det sista jag kan komma på att jag är rädd för är att det ska lång tid, att förlossningen ska bli lång och jobbig, för jag känner att det skulle nog knäcka mitt psyke rätt mycket och med min ADD hade det varit ett helvete.

Fast jag vet att hur jag än gör så kan jag inte veta hur det blir och jag måste gå igenom det. Det bästa med det är ju att vår ängel kommer och jag äntligen får hålla honom/henne. Så det gör att jag blir lite mindre rädd i alla fall, för att det kommer sluta så vackert.

Rädslan för att något ska gå fel finns väl lite i bakgrunden, men den är inte stor och det känns som att allt kommer gå som det ska. Så jag fokuserar ingenting på att något kan gå fel, för i så fall får vi ta hand om det när det händer, nu vill jag bara se fram emot att vårt mirakel ska komma ut och att det ska gå lätt.

Dumma bh!

En sak som jag alltid stört mig på när det gäller bh tillsammans med min kropp är att jag har så små axlar så även att jag spänner banden precis lagom hårt så glider dom ner väldigt ofta. Det är extremt störande och det inget jag kan göra åt, vilket gör det ännu värre. Så när jag har bh på mig får jag ofta dra upp banden för att dom inte håller sig kvar på mina små axlar.

Förr trodde jag alltid att jag spände dom för löst eller så, men nu när jag köpt nya amningsbehåar har jag märkt att jag spänt precis lagom hårt, kan inte ha hårdare för då får jag ont och dom glider ändå av. Så jag funderade över det och kom på att mina axlar är så pass små att banden inte sitter kvar. Så det är bara gilla läget och leva med det, tyvärr..

fredag 11 maj 2012

Vårregn.

I morse när jag var ute och gick med min hund duggade det ute. Men det var så där härligt duggregn som är så skönt att känna mot huden och samtidigt luktade det fuktigt gräs och blöt asfalt. Hade jag inte fått så ont av att gå hade jag nog kunnat fortsätta gå för att få andas in all den underbara vårluften och känna dom svala dropparna mot mitt ansikte. Det fick mig att koppla av och att känna lycka över en så lite sak. Det är så härligt att jag kan märka så små saker nu, det gjorde jag aldrig förr. Hoppas att det duggar sedan när jag ska ut igen, för jag kände mig så levande och jag ÄLSKAR dofterna under vår/sommar regn.

måndag 7 maj 2012

Veckans mage


Fosterutveckling - gravid vecka 30
Nu är bebisen drygt 39 cm lång. Ökningen i längd saktar snart av, men bebisen kommer att fortsätta lägga på sig vikt ända fram till födseln. Förmodligen väger den ungefär 1,3 kg nu.

Lungor och matsmältningssystem är nu nästan färdigutvecklade och bebisen fortsätter att blinka. Den kan förmodligen se vad som händer inne i livmodern, till exempel skiftande ljusnivåer och rörliga ljuskällor. Om du håller en ficklampa mot magen, kanske bebisen inte bara vänder sig mot den, utan sträcker sig eventuellt mot ljuset.

En del forskare tror att det stimulerar bebisens synutveckling om du har magen ”ute” i ljuset. Förvänta dig inte att bebisen ska ha perfekt syn när den föds, däremot – nyfödda ser bara någorlunda bra på 20-30 centimeters avstånd. Normalseende barn når inte vad vi menar med perfekt syn förrän kring åttaårsåldern. Bebisen har nu ögonbryn och ögonfransar.

Nu omges bebisen av ungefär en liter fostervatten, men det blir mindre när den blir större och det blir trångt. Din expanderande livmoder trycker på diafragman, vilket kan göra att du känner dig andfådd och har svårt att andas ordentligt, men det är en naturlig följd att att det är trångt där inne.

Vid ungefär 34 veckor (eller precis innan det är dags att föda, om detta är din andra eller tredje graviditet) kommer bebisens huvud att vändas nedåt i bäckenet inför förlossningen, vilket gör att det blir lättare att andas och äta.

Hur mår jag?
Jag mår relativt bra. Förutom att jag får gå väldigt långsamt när är ute, har hemska foglossningar och får ont när jag ska upp och kissa på nätterna så är det bra med mig. Jag njuter av att känna bebisen röra sig så mycket som den gör. Dock börjar jag bli orolig inför förlossningen, men detta ska jag skriva mer om i ett enskilt inlägg.

torsdag 3 maj 2012

Syster Sol - Bland Dom!

Denna låten är bara för bäst! Hittade idag och Syster Sol är lika underbar som alltid! Resten av brudarna som är med är fan nice med.

21 månader!

20 månader med älsklingen<3
1år och 8 månader!!

tisdag 1 maj 2012

Ingen fara

Hemma igen. Det var ingen fara, det verkar som att det bara är förvärkar jag har. Men jag tyckte ändå det var obehagligt och speciellt första gången man är med om detta, visste ju inte vad det kunde vara. Hon kollade tappen och den var helt okej och allt såg ut som det skulle. Fast det verkar som att bebisen redan har fixerat sig, så den ligger med huvudet neråt och det borde jag har förstått eftersom jag känner sparkar uppåt i magen och inte så mycket neråt i magen. Fast det känns skönt att allt var okej. Fick ligga med saker på magen och när jag låg stil och inte gjorde något så kunde jag faktiskt känna sammandragningar, vilket kändes väldigt lustigt. På mätaren var det runt 15-16 när det var lugnt och vid ett tillfälle gick det upp till 40, vilket fick mig att reagera och under den tiden hade jag väldigt ont kan jag säga. Men eftersom allt var okej, så är jag lite lugnare. Men jag tänker i alla fall ta det lite lugnare och inte anstränga mig.

Fast älsklingen sa att vi skulle packa BB-väskan, så det håller jag på med. Eftersom att den fixerat sig och jag ändå har förvärkar så känner vi att det är bäst att vara beredda om det skulle hända något och det är ju kanske bara bra att kunna vara det. Läkaren där sa att skulle jag känna tryck neråt ska jag höra av mig till dom igen så att dom får undersöka mig igen.

Men nu hoppas vi på att den i alla fall vill vara kvar några veckor till, efter vecka 35 så stoppar dom ju inte om det skulle köra igång. Så tills dess får den i alla fall vara kvar, i 6 veckor. Sedan känns det som att det skulle kvitta. Så vi håller tummarna för att den stannar minst 6 veckor till, men gärna så länge som möjligt.

Samtal med förlossningen.

Eftersom jag under två veckor har haft smärtor som påminner om kraftig mensvärk, så kände jag att trots att jag har tid hos läkaren på mödravårdscentralen ville jag inte vänta för det kommer lite oftare än det gjorde i förrgår. Så för en stund sedan ringde jag upp till förlossningen och pratade med barnmorskan där. Så hon sa att jag borde äta lite först och sedan skulle jag gå upp dit för en kontroll. Så nu är mina vegetariska vårrullar i ugnen och jag väntar på att dom ska bli klara, sedan ska jag äta och så traskar jag och älsklingen upp för att ta reda på att allt är som det ska. Vi får se vad som händer, är faktiskt en hel del nervös. Skakade av nervositet bara av att ringa till förlossningen, det kändes så konstigt. Fast någon gång måste ju vara den första, hoppas att nästa gång blir om ett tag och att det blir lite lättare.

Uppdaterar senare när jag varit där och fått reda på vad det kan vara frågan om. Håller tummarna för att allt är okej och att jag inte får vår ängel tidigare än beräknat. Fast det skulle ju inte jag klaga på, men några veckor till vill jag vänta.