onsdag 31 augusti 2011

För er som använder blogger..

.. och har testat det nya.. Personligen tycker jag det sög som fasiken och jag skulle absolut inte vilja använda det nya. Jag skulle hellre radera mitt konto eller bara lämna det och flytta min blogg. Det var tråkigt, krångligt och allmänt jobbigt bara. Så skulle dom byta till den uppdatering helt och håller skulle jag STICKA!!! Vad tycker ni andra som testat den nya moderna (TRÅKIGA!!!!!!) uppdateringen av älskade blogger?

måndag 29 augusti 2011

Ägnar mitt liv åt detta..

Nu har jag börjat skriva på min bok, eller det som jag hoppas kommer bli en bok, om mitt liv. Om hur det har varit för mig att leva med ADD utan att veta om det, hur skönt det var när jag fick diagnosen och medicinen. Hur mycket som helt plötsligt hade ett förklarligt skäl, som jag inte förstod varför det var så innan. Jag skriver om min uppväxt just, hur jag var som liten och när jag skriver ner det, får tänka efter hur det var, så inser jag att herregud vad mycket som helt plötsligt går att förklara, som jag trodde var normalt, men som jag nu inser kanske inte var det utan det var sådan jag var, just för att jag hade och har ADD. Det känns skönt att skriva om det, jag känner att jag behöver få ner det på papper, se med egna ögon att min barndom var som den var för att jag hade en sjukdom, det var inte för att jag var konstig eller bara olik andra, det hade sin anledning. Så jag har äntligen börjat med detta, jag känner mig peppad och jag känner mig stolt som verkligen har tagit tag i det. Jag ska skriva så att det står härliga till, tills jag känner att allt är med och tills jag känner att jag förstår varför mitt liv har varit så jobbigt.

Jag ska självklart försöka få den att publiceras när jag är färdig, jag planerar att skriva två till böcker sedan i framtiden, för jag vet att med min ADD kommer dom två sakerna bli jobbigare än för andra, kanske till och med blir tre till nu när jag tänker efter.. Två av dom kommande jag ska skriva är jag 100% säker på att jag kommer skriva, för att det är något som behövs mer om. Jag vill inte avslöja om exakt vad det är, eftersom jag vill inte att andra som läser ska sno mina idéer. För detta är något jag kommer lägga ner mycket av min tid, mycket av mitt liv på och jag vill vara rätt ensam om det. Kanske finns någon som redan släppt böcker om det eller är på väg att göra det, inget jag vet och inget jag tänker ta reda på. Jag vill inte att folk ska tro att jag snott detta av någon eller så, utan detta är något jag har kommit på helt själv, därför ska jag inte snoka reda på om det redan existerar, gör det så är det så och gör det inte så kanske jag blir den första som skriver en bok om det. Det återstå att se i framtiden.

Att få glöden att bli en stor eld!

Ibland känns det som min glöd att skriva håller på att dö ut, jag kommer inte på något så där äckligt bra och jag är bara helt tom. Det ger mig ångest som fan, jag vill inte att det jag älskar mest i livet, efter alla mina älskade människor, ska försvinna eller tas ifrån mig. Jag skulle tappa hela mig själv, försvinna och bara flyta med om jag tappade förmågan att skriva, tappade min skrivarlust.

Jag har byggt upp mig liv runt min passion för att skriva, jag har bestämt mig för att ägna hela mitt liv åt att skriva, på olika sätt och i den mån jag har tid, klarar av och kan försörja mig på. Jag kanske inte kommer kunna leva på att skriva och fotografera, jag kanske kommer få plugga om när jag blir äldre, men jag ger detta en chans. Jag ger mitt skrivande en chans att lyckas, gör jag inte det på den nivå jag vill, kommer jag i alla fall fortsätta skriva blogg, jag kommer fortsätta skriva om mitt liv och små tråkiga och obetydliga noveller.

Jag kommer skriva om hur det är för mig att leva med ADD som ung, jag kommer skriva om det när jag är vuxen, när jag blir mamma och försöka ge ut böcker om det. För det finns för lite böcker om ADD, dom flesta handlar om ADHD och det är faktiskt en rätt stor skillnad om man går under ytan på en människa med ADD till skillnad från ADHD. Jag vill att folk där ute ska läsa om hur jag har levt med det, hur mitt liv förändrades när jag fick diagnosen och hur jag tar mig igenom varje dag trots att det är extra svårt för mig. Jag vill skriva om hur det kommer vara för mig att leva som mamma med ADD när den tiden kommer, för jag vill att folk ska få veta mer om detta, att dom ska veta vad min sjukdom är och hur den visar sig för mig, så att fler där ute förstår ADD lika mycket som dom idag förstår sig på ADHD!

lördag 27 augusti 2011

Det är såhär..

.. att jag lätt glömmer:

- att borsta tänderna två gånger om dagen
- viktiga möten
- tider som jag måste passa
- vart jag lagt saker (oftast viktiga)
- att jag lovat någonting
- att göra läxorna
- att städa/diska/tvätta
- bort maten när den står på spisen

Tack vare att jag har ADD!

torsdag 25 augusti 2011

Alltid i mitt hjärta.

Milla & Jag
Milla & Jag
Vänskap på allra högsta nivån<3
Jag & Milla
Jag kommer alltid minnas dig och älska dig, du finns alltid med mig i mitt hjärta.

Vila i Frid.

Ett dygn sedan jag fick reda på att du inte längre finns hos oss, ett dygn sedan du slutade andas. Det går fortfarande inte att förstå, jag vill fortfarande bara vakna upp och få höra att jag drömde en mardröm, se ditt vackra leende igen. Har suttit i flera timmar under dagen och letar igenom sidor efter bilder på dig att lägga upp på facebook, vill minnas allt det vackra. Det går inte förklara i ord hur ont det gör, hur tomt det känns. Min kropp är mer eller mindre bort domnad, det känns som kroppen fortsätter av sig själv medan min hjärna bara snurrar, spelar upp minnen med dig, det får mig att le medan tårarna rinner ner för mina kinder. Dom slutar rinna ibland, men dom kommer tillbaka, det går i vågor.

Livet måste gå vidare, även att jag helst hade velat ligga i min säng och sova mig igen allt, men det fungerar inte så, jag måste leva kvar för din skull. Jag vet att du hade velat att jag skulle vara lycklig, att jag skulle fortsätta med allt som jag har framför mig, leva mitt liv till fullo, men det är svårt när jag vet att livet måste fortsätta utan dig, att jag aldrig mer kommer få se dig. Aldrig mer få hålla om dig, se dig skratta och le, aldrig mer få höra din röst. Det känns som halva min insida är borta, halva jag har försvunnit. Jag känner mig så vilsen utan dig, känner mig så ensam.

Du var min bästa vän, du visste allt om mig och vad som än hände fanns du där, du var min ängel. Jag fick låna dig på obestämd tid och nu var den inne, nu fick jag inte ha dig kvar. Jag hade gjort vad som helst för att få säga farväl, få hålla om dig en sista gång, känna din underbara lukt och se ditt leende. Att få höra din röst, säga till dig att jag älskar dig mer än världen, älskar dig mer än själva livet och mer än ord någonsin kommer kunna förklara. Jag saknar ditt blyga leende, ditt underbara skratt som var fyllt med så mycket glädje.

Alla minnen far runt i huvudet, jag minns första gången du blev full i hultsfred och jag klagade på att jag ville ha en tjej, jag ville hångla och knasig som du var puttade du mig bakåt mot en garderob och hånglade med mig, jag var inte beredd och jag blev lika chockad som alla andra. Du kunde mig ut och in, du visste alla mina fel och brister men älskade mig ändå och stod ändå alltid där när jag trodde jag var ensam. Jag minns alla galna saker vi gjorde, allt roligt vi hade. Kan inte fatta att det är över, att du aldrig mer kommer vakna. Men jag tror att du har det bra där du är, att du vakar över mig och alla andra som sörjer dig, saknar dig och älskar dig. Vi kommer alltid bära med dig i våra hjärtan. Den finaste av alla änglar har tagits ifrån oss, min älskade prinsessa, min bästa vän.

Camilla "Milla" Johansson, en älskad dotter, syster, vän och flickvän, Vila i Frid<3

onsdag 24 augusti 2011

Kom tillbaka!

Emily Johansson, Milla.. Det kan inte vara sant, du får inte vara borta. Min barndomsvän, min allra bästa kompis, min ängel, du har tagits ifrån mig. En bilolycka, du klarade dig inte. Du lämnade mig ensam kvar. Det gör så jävla ont, det känns som någon har slitit ut mitt hjärta. Orden bara försvinner, jag vill skriva om dig. Jag vill minnas allt det bra, men jag minns allt vi inte hann göra, hur lite jag såg dig dom senaste åren.

Sist jag träffade dig var det på ICA Kvantum i Vimmerby, vi skulle ses på eftermiddagen men det blev inte av. Jag vet att jag inte ska skylla på mig själv, men jag hatar mig själv för alla tillfällen jag hade att träffa dig det senaste halvåret, alla gånger jag egentligen hade tid, men ändå inte träffade dig. Jag hatar mig själv för att jag lät oss glida isär, vi var själsfränder, vi hörde ihop. Du var denna enda som kände mig till 100% och ändå älskade mig. Vi hade planer inför framtiden, vi skulle hjälpa varandra med barnen när det kom, vi skulle se varandra gifta oss, umgås som två familjer när vi blev äldre. Nu står jag här ensam och vet inte vad jag ska göra, vet inte vart jag ska ta vägen. Det gör så jävla ont, du kan inte vara borta, det måste vara en dröm. Kan ingen bara väcka mig nu och säga att du är här hos mig, att du står där och ler mot mig. Se ditt söta ansikte igen, se ditt underbara leende och höra din röst.

Jag kan inte fatta det, du kan inte vara borta. Kan inte tänka mig ett liv utan dig, aldrig mer få höra din röst, aldrig mer få se dig, krama dig och prata om minnen med dig. Du hade många skador när dom hittade dig och vi vet att det kanske var bättre det som hände, ingen vet hur det hade blivit om du överlevt, men det gör fortfarande ont. Du skulle fylla 19 nästa månad, du hade hela livet framför dig, men allt togs ifrån dig, du togs ifrån oss. Jag har inte ord att förklara hur det känns, hur tomt det är och hur smärtan river i mig, men jag kommer alltid ha dig i mitt hjärta, alltid minnas dig som den ängel du var. Du är älskad och saknad! Rest in Peace<3

Olyckan

R.I.P Camilla Johansson
*1992 09 13
2011 08 24

tisdag 23 augusti 2011

citat

"If you obey all the rules you miss all the fun"
                                        - Katharine Hepburn

Hej förskylning!

Som alla andra åren jag levt så kommer hösten men en vacker symfoni av sjukdomar. För cirka en månad sedan låg jag sjuk som jag vet inte vad. Nu sitter jag vid datorn, för att jag ska fixa tea men inte hunnit komma dit och har ont i alla små beståndsdelar av min kropp.. Varför nu, varför jag? Vill vara i skolan, vill börja studera alla ämnen, vill få mina betyg och komma in på resan mot min framtida livsförsörjning. Men nehe, hösten ska stoppa detta och säga att idag, andra dagen på den riktiga veckan i skolan ska du ligga hemma och ha ont i hela kroppen och tycka synd om dig själv.. Jag vill skriva mer, jag vill skriva massor och vacker just nu, men mina händer orkar knappt skriva detta, så jag får vara sur och ledsen och läsa min bok om att skriva bättre texter istället och lära mig att använda mitt skrivna språk bättre, även att jag tycker att jag är äckligt skicklig för att ha lärt mig allt på egen hand och skriver som jag känner att det passar och som jag skulle vara intresserad av att läsa, så måste jag nog lära mig lite mer om det om jag ska jobba med det i framtiden. Får se om jag orkar skriva lite mer i sängen från min laptop efter en eller flera kopp tea :) Ni får lite suddiga bilder på mig och från skolan jag har börjat studera på istället för mina vackra ord.

PS. Klaga inte på bildkvaliten, det är från en dålig digitalkamera och inte min älskade Nikon..

fredag 19 augusti 2011

höstinpiration, del 3.

Bara för att jag har hur lite som helst att skriva om.. Så lite mer bilder från weheartit!
Nu ska jag ta på mig mys kläder, föra över lesbiska filmer till min laptop och krypa ner med en kopp tea och glo filmer.. Kommer ett inlägg om senaste veckan och folkhögkolestarten ikväll..