lördag 13 augusti 2011

Ibland blir det bara så otroligt bra..

.. när jag skriver saker om mitt eget liv, om hur jag upplever saker eller hur jag förklarar hur jag är som person, skriver med en brud på en av alla sidor jag är medlem på (emocore) och hon frågade mig om jag fortfarande fotograferar, eftersom vi snackar om att hon ska börja studera på media och jag gjorde det i ett år och jag svarade på detta viset:

"Jag fotar varje dag, så fort jag ser något som får mitt hjärta att slå några extra slag för det är vacker, gulligt, fint, charmigt, speciellt eller något annat så tar jag foton på det, jag lever för att få använda min kamera. Sedan skriver jag varje dag, så fort jag ser något jag reflekterar över skriver jag i min blogg, kommer jag på någon vacker liten rad letar jag upp ett papper att skriva det på och jag har alltid block och penna nära mig eller mobilen med anteckningar så jag kan skriva så fort jag kommer på något ^^, Mitt liv är igenom text eller bild <3"
- Mig själv.
Ibland känner jag bara att det jag skriver blir så klockrent, att jag inte kan skriva det eller förklara det på ett bättre sätt och då känns det långt in i hjärtat, då blir jag lycklig över att jag får skriva, att jag kan skriva och jag bara älskar det ännu mer. Det pirrar i magen och jag känner att min mening med livet är att skriva, det är att uttrycka mig och hur jag upplever livet och saker runt omkring mig, hur jag försöker överleva vardagen när det är som svårast, med ADD, ångest och social ångest/blyghet.. Jag klarar av livet när jag har min kamera, när jag har något att skriva på och med. När jag får skriva ner mina känslor, så gott det går och får visa att man kan klara livet även att det är svårt ibland och att det finns hinder, det gäller bara att ta sig över, ta sig vidare och visa att det är inte lätt, men det går. Jag vill nå min mål och så länge jag kämpar, så kommer jag dit! Det är inte lätt att klara av vanliga saker när man har social ångest och är blyg på samma gång, det finns faktiskt lite text ur en vacker låt som speglar hur det känns för mig varje dag i nästan alla olika situationer, speciellt när jag befinner mig i skolan eller gjorde i alla fall förr, hoppas det blir bättre på den nya och att det blir lite lättare för mig, men såhär känns det för mig:

"Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang, när kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band? Det känns som första dagen i skolan ja, fast varje dag nervositeten kidnappar min mage fram och tillbaks om jag kunde lita på mig själv och sluta söka svar då kanske ni skulle se mig som någon som var lika bra. Låt mig inte sitta själv idag igen, låt mig inte möta mina tankar som följer mig hem."
- från låten Underbar med Fronda

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar