lördag 31 december 2011

Nyårs mys.

 Mys i mammas tröja!

- 4,6 grader ute.

Det är minus grader ute och det ligger frost på allt, det är härlig soligt väder och luften är så härlig. Gick långpromenad med hunden i morse när det var - 7,5 och det var underbart skönt. Detta vädret gillar jag, nu fattas det bara lite lagom med snö och sedan skulle jag kunna gå en riktigt lång promenad med min hund och kamera och njuta av det vackra som glittrar när solen nuddar. Jag gillar när det är lite lagom kallt så att man känner hur skönt det är att andas den friska luften, låt detta vara kvar några dagar nu så jag får njuta.

Gott nytt år!

Sitter hemma hos mina föräldrar i deras kök och äter frukost, ensam med pappa. Älsklingen ligger hemma och är sjuk, han spydde i natt den stackarn. Så jag får fira nyår utan min älskling igår, men åker hem i morgon igen så att vi får fira ett år som förlovade. Så nu ska jag göra mig ett tunnbröd med paprika ost till och lite varm oboy, sedan ska jag följa med pappa till affären. Hoppas ni alla där ute får ett gott nytt år!

måndag 26 december 2011

En bra jul

Då var denna gröna julen över. Jag fick många julklappar, vart väldigt chockad över det. Det mesta var badgrejer, så så som badsalt, skum och ett litet spa kit. Dessutom fick jag 8 Yankee Candle ljus och två Yankee Candle waxkakor ifrån min syster. Alla ljusen luktar underbart och jag blev så förvånad över att få så många ljus. Jag hade önskat mig tre stycken, som hon inte hittade och då fick jag åtta andra istället. Ena waxkakan var en av lukterna jag önskat mig, vilket var Tea and Honey, underbar doft. Av min älskade fästman fick jag nya skullcandy hörlurar och ännu mera badsalt. Så nu är jag nöjd och har badmys inför resten av min graviditet, så skönt.Fick också ett par mysiga sockor som min mormor har stickat, tog på mig dom direkt efter att jag öppnat paketet och har dom på mig fortfarande, inte sovit med dem, men använt dom varje dag. Dom är så mysiga och varma, perfekta till mina små fossingar.

Dessutom klippte jag mig och färgade håret dagen innan jul. Så nu ser mitt hår lite vettigt ut igen. Så jag kan gå utan mössa utan att det ser hemskt ut, vilket är riktigt skönt. Så nu ska jag ta det relativt lugnt, förutom på onsdag morgon. Då ska jag göra ett glukostest på MVC, så dom ska ta mitt blodsocker klockan åtta på morgonen, får inte äta på tolv timmar innan, sedan får jag någon dryck med glukos i (hoppas det är något jag klarar av, som jag inte mår illa av, är känslig som bara den med sådant) och sedan får jag sitta kvar där i två timmar och sedan ska dom ta ett nytt prov. För att se om det finns risk att jag kan få graviditetsdiabetes eftersom min far har diabetes.

Annars är resten av veckan lugnt, tills den 30:de. Då bär det av hem till Vimmerby och fira nyår med min familj, och hålla pappa sällskap eftersom mamma jobbar natt hela nyår. Så vi stannar i Vimmerby tills den 2:de Januari. Förresten firar jag och älsklingen ett år som förlovade den 1:a! Sedan den 5:de Januari fyller jag 20 och då ska jag och älsklingen ha det riktigt mysigt och det blir gott att äta. Till helgen efter där kommer min familj och firar mig. Så det är fullt upp nu fram till vecka 2.

Efter allt det får jag bara vänta på mitt nästa ultraljud, det känns som att tiden kommer gå snabbt nu tills efter min födelsedag och allt. Men eftersom min älskade ska till rygginstitutet vecka 5-7, dock är han hemma på helgerna, så kommer nog den mesta delen av februari gå långsamt fram.

Vår lilla böna.

Här kommer äntligen bilden på vår lilla böna!

vecka 8+6

söndag 18 december 2011

9+4

Jag fick reda på i fredags att jag var i vecka 9+2, så idag är vi på 9+4. Känns lite tråkigt att det faktiskt var en vecka och en dag tillbaka, men nu vet jag i alla fall vart jag ligger. Så istället för att den lille ska ploppa ut den 7:de, blir det ungefär den 18:de Juli. Känns lite trist eftersom jag tyckte att den 7:de var ett så bra datum, men jag är i alla fall glad att det kommer en liten nästa sommar. Trots att det är lite mer än 2 veckor tills det är säkert, tills dom mest oroligaste veckorna är över, så känner jag mig väldigt säker på att allt kommer gå bra, även om jag är orolig ibland. Så nu är det bara hålla tummarna och vänta tills den 20:de Februari då jag får se min lilla ängel igen.

torsdag 15 december 2011

Känns inte bra.

Har fått papper från barnmorskan att jag måste äta järntabletter och fick ett namn på tabletterna. Gick till apoteket och köpte dom, 50 tabletter för 136:- och när jag öppnar för att läsa får jag se att kapseln innehåller gelatin, något jag undviket att äta för att det är från djur. Så man ska alltså i ungefär 204 dagar tvinga i sig dessa tabletter, som får mig att vilja spy och får mig att må så jävla dåligt, bara för att min bebis ska må bra. Jag kan inte beskriva hur jag känner mig, gråter för att jag vet att jag måste och för att jag mår så psykiskt dålig av att behöva tvinga i mig dom. Slutade med omega3 tabletter för att det är gelatin och nu måste jag äta dessa tabletter varje jävla dag. Jag vill bara lägga mig under ett täcke och somna och inte vakna förens om typ tusen år, jag hatar detta. Jag mår så jävla illa av bara tanken och jag kan inte göra något åt det. FAAAAAAAAAAN! Hjälp mig, finns det inga andra tabletter jag kan ta?

Respekt för din tuffhet? Skulle inte tro det!

Hur ofta hör du killar skrika snälla ord i korridorerna? Inte ofta, eller hur. Det är för att killar en tendens att verka tuffa inför alla andra. Men hur tufft är det egentligen att skrika fula ord till allt och alla.

När du går igenom korridorerna i skolan, hör du minst en gång om dagen, en kille som skriker något fult ord av någon form. Killar försöker få folks uppmärksamhet och respekt, men får man verkligen så mycket respekt av att göra dessa saker. Får man respekt igenom att bete sig som en idiot, en person som klankar ner på alla andra.

Jag ger ingen uppmärksamhet till personer som är taskiga mot andra eller som skriker för att andra ska se, för att andra ska märka en. Dessa människor får ingen respekt från mig. Jag tycker bara dom är barnsliga.

Jag tycker killar ska visa mer ömhet och inte vara så jävla hårda och tuffa. Det är inte tufft att klanka ner på en annan människa, det är tufft att bry sig om och värna om andra och ta hand om dom man verkligen bryr sig om. Istället för att skrika hora, säg att personen ser bra ut idag eller skrik sötnos, polarn eller något annat som kan göra din vän eller flickan du är intresserad av glad istället.

Hur många finns det inte som mobbar också, för att verka större och tuffare än alla andra. Vad är det för tufft med att få en annan människa att må dåligt? Det är inte ens en liten gnutta tufft i det. Det är bara elakt och egoistiskt. Du gör en annan människas liv till ett helvete, för att du ska få respekt i killgänget eller tjejgänget du tillhör. Du trycker ner någons självförtroende och får en person att hata sitt liv, du kanske till och med är orsaken till att någon tar sitt liv. Lämnar denna jorden för att du skulle vinna respekt.

Respekt för att göra någon annan illa är sjukt, det är den sortens respekt som är ful, äcklig och otroligt onödig. Jag skulle aldrig vilja vara orsaken till att någon annan far illa, att någon annan lämnar jorden alldeles för tidigt.

Jag har varit mobbad, jag har varit den personen som varit utsatt för personer som vill vinna den dåliga respekten, den dåliga tuffheten. Jag har försökt att ta mitt liv för att slippa andras elaka ord, blickar och knuffar. Detta är mitt sätt att säga "fuck you" till dom som mobbade mig, till dom som mobbar andra.

Jag ger all in respekt och all min uppmärksamhet till er som vågar vara snälla istället för att spela ett tuffhet eller respekt spel som gör någon illa. Ser du en person som sitter ensam, sätt dig bredvid och prata. Ser du någon som blir mobbad eller utsatt för våld, säg ifrån. Är personerna som är taskiga fler än dig, hämta folk du känner eller lärare och sätt stopp för det.


Texten är skriven någon gång under 2010, när jag gick media!

Sörängens folkhögskola, ett skämt eller vad?!

I början när jag precis hade börjat skolan tyckte jag att skolan var väldigt bra och mysig. Fast ju mer tiden gick desto mer märkte jag att skolan var väldigt oseriös. Lektionerna är för mycket självstyrda, lärarna sitter vid sina bänkar och gör inte speciellt mycket, dom lämnar ett papper eller uppgift att arbeta med och sedan ska vi göra allt själv. När vi hade grupp arbete och jag arbetade med integration fick vi reda på hur bra det egentligen är, den andra gruppen som hade medeltiden och så vidare lyckades bli klara, medan vår grupp inte lyckades speciellt bra. Tydligen blev det inget mer med det, jag har ingen aning eftersom jag inte varit i skolan sedan dess. Jag tycker personligen att hela skolan sköts väldigt dåligt!

Dessutom tycker jag att rektorn är väldigt dålig. När jag var på ett möte med rektorn och kuratorn för att min frånvaro var dålig, så kränkte han mig så otroligt mycket och jag blev ärligt talat rädd för honom. Han sa att om jag inte förstod vad han sa till mig, så var jag dum i huvudet. Det konstiga är att han har papper på att jag har ADD och där står det att det tar längre tid för mig att ta in saker än för en vanlig människa, så det var ju väldigt snällt sagt av honom. Jag kände att han inte riktigt har koll på människor som går på hans skola, eller för den delen borde vara rektor på någon skola över huvudtaget. Han sa också att han inte har betalt att vara snäll mot mig så han kan låta lite taskig när han pratade med mig, hur jävla professionellt är det att säga så till en elev på en skola?  Jag personligen tycker att det är fel stil att göra av en rektor.

Igår ringde skolsystern och frågade mig om jag var i skolan för att hon behövde prata med mig. Vadå ha stenkoll på eleverna i skolan, hon hade ju kunnat leta upp min klass och se om jag var där. Liksom, ingen av lärarna verkar ha koll på vart eleverna är eller något annat över huvudtaget. Jag tycker att har man en skola, dessutom en folkhögskola som ska vara en andra eller tredje chans för oss som inte blivit färdiga eller för dom som vill studera något men inte vill gå högskola, borde inte skötas lite bättre då? Hur kan dom annars förvänta sig att eleverna ska lyckas och verkligen satsa allt på det när man måste gör allt själv och varenda uppgift man gör är självstyrd.

Jag som har ADD klarar inte av att ha koll på alla ämnen och sköta allt själv. Det tar stopp rätt fort och jag fastnar eller tappar orken och intresset för det jag jobbar med, det går helt enkelt inte. Så längst inne i mitt hjärta jublar jag över min lilla ängel i magen som gör att jag måste bli sjukskriven för att mitt bäcken inte klarar av att bära allt, även att jag inte gått så långt. Jag är så evigt tacksam till mitt lilla barn, för att jag slipper hoppa av skolan utan kan peka finger åt dom och deras dåliga system.

Nu vet jag att jag är väldigt hård och jag vet att det kan finnas någon som läser detta och trivs på skolan och inte tycker att den är dålig, då är jag glad för er skull, men detta är hur jag upplever skolan och dess uppbyggnad. Jag tycker Sörängens folkhögskola är en skit skola som borde byta rektor och få lite mer struktur.

Sedan har jag pratat med en klasskamrat från skolan, som förklarat för mig att dom nästan inte gör ett skit på lektionerna nu, sedan höstlovet verkar det som att skolan bara kollapsat, eller på ett ungefär. Dessutom är jag tydligen inte den som har sämst frånvaro, hur fan kan jag inte vara det eftersom jag är aldrig där. Jag väntar på mina papper som visar att jag är sjukskriven. Nu ska jag sluta skriva om detta för nu är jag tom och jag känner mig lättad att ha fått ut allt det här, så nu säger jag bara skönt att slippa dig, värdelösa skola!

onsdag 14 december 2011

Din musik räddar liv!

Musikhjälpen är bara för bäst, kan inte sluta tjata om det. Jag tycker det som sitter och gör i glasburen är så otroligt mäktigt. Jag älskar stämningen man får av att se programmet, jag blir alltid lika beroende och skulle vilja orka sitta uppe och kolla hela natten med dom, för det är så fint och mysigt. Jag blir alldeles glad i själen och vill bara ställa mig ute och skrika, för detta programmet får verkligen fram alla fina människor där ute i världen. Lyssna och titta här!

Önskat en låt.

Nu har jag önskat en låt för 50 kronor och jag frågade min älskade fästman för råd, så det blev I wish I had an angel med Nightwish och min motivering var: "till min älskade fästman och vår lilla ängel i magen och för att musikhjälpen äger! kärlek Hannah i Eksjö" och nu får jag bara hålla tummarna att min låt och hälsning kommer med när jag tittar eller överhuvudtaget detta året. Tredje året jag önskar låt och har aldrig varit med om att min låt varit med, i alla fall inte när jag har hört. Så håller tummarna för att min låt kommer med när jag och älsklingen hör.

Jag har en ängel i min mage.

Igår fick jag se att det verkligen fanns en liten ängel i min mage, det var en liten "böna" på 3 cm. Hon kunde inte säga exakt vilken vecka jag var i, men runt 9 eller 10. Ska tillbaka om ungefär 8 veckor, den 20 Februari och få se min lilla ängel igen och få reda på exakt hur långt jag gått och när min lilla ängel kommer ut, alltså mitt förlossningsdatum. Älsklingen och jag fick med en fin bild på vår lilla, jag kommer slänga upp den här och på alla andra sidor så fort jag fått in den på datorn, kommer troligtvis inte bli förens efter jul. Har en hel del att göra fram till två dagar innan jul och kvällen den 22:e åker jag och älsklingen hem till mina morföräldrar och stannar till kvällen 25:e eller morgonen den 26:e och sedan kommer det nog lite uppdateringar här om julen och en bild på den lilla "bönan", på vår lilla ängel.

Musikhjälpen 2011!!

Nu är det äntligen igång igen. Tredje året i rad som jag kollar på musikhjälpen och det är lika mysigt som vanligt, saknas bara lite snö i rutan.Just nu sitter jag och skriver blogg, kollar på det på tvn och dricker en god kopp tea. Annars brukar jag kolla samtidigt som jag sysslar med lite annat, och det är så härligt att kunna titta och lyssna och göra allt annat samtidigt. Lite avslappning, funderar på att önska en låt i år också, känns som en liten tradition ifrån mig nu. Hoppas musikhjälpen finns kvar i många år till, för det är verkligen en fin sak. Tycker att ni som inte sett det kan slå på tvåan eller gå in på musikhjälpen på nätet! Önska gärna en låt eller något annat, det går till flickors rätt att gå i skolan och ALLA flickor har rätt att gå i skolan tycker verkligen jag, så nu ska vi hjälpa till tycker jag. GO MUSIKHJÄLPEN, ni äger!

måndag 12 december 2011

Snart får jag se dig.

Då har man varit och skrivit in sig på MVC idag. Fick veta min längd, som jag inte riktigt har vetat exakt på ett tag. Så nu vet jag hur långt jag är. Sedan fick jag ta blodprov och det var ju inte det roligaste, jag avskyr det. Fast nu är det gjort och nu är det bara doktorn och glukostest som jag ska dit och göra. Fast det är inte med min barnmorska, så henne träffar jag inte direkt förens i vecka 25, så det är långt kvar.

I morgon ska jag få se min lilla och veta vilken vecka jag är, känns så underbart att få se det lilla livet som ligger i min mage. Känns så stort och magiskt, längtar så jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Vill bara att tiden ska gå fort så att jag ligger där i morgon. Får med en bild hem så inom en snar framtid lär den komma upp här, så alla ni där ute får se min lilla ängel.

onsdag 7 december 2011

Äntligen!

Då har man äntligen fått tag i barnmorskan och prata med henne. Har tre möten nästa vecka, på måndag ska jag skrivas in, på tisdag ska jag på ultraljud för att se hur långt gången jag är och på fredag blir det doktorn för att prata om mina bäckenbesvär. Så det blir många möten på en och samma veckan, jag är lite nervös inför ultraljudet, jag ska få se vår lilla sötnos. Hoppas i alla fall att jag gått längre, då är den nervösaste tiden över och jag behöver inte vara så rädd för missfall längre. Vi får helt enkelt hålla tummarna nu och hoppas att dagarna går fort dit.

tisdag 6 december 2011

Anropar barnmorskan!

Har sedan förra måndagen försökt att få tag i min barnmorska utan resultat, har ringt flera gånger varje dag utan att någon har svarat. Ändå sa hon när jag fick numret att det bara var att ringa när som helst mellan 08.00 och 16.00 på vardagarna, det ser man ju hur det går. Så jag känner mig rätt vilsen, dels behöver jag verkligen ett sjukintyg så att jag kan bli sjukskriven, annars får jag snart inga pengar, vilket behövs för att det ska gå runt här hemma. Sedan så tror jag fortfarande att det kan vara så att jag gått längre än vi innan trott, eller det kanske är två bebisar där inne som några tror. Så jag måste verkligen få tag i henne av två skäl, men det verkar inte gå som jag vill. Så känner bara för att krypa ihop under en filt och gömma mig i några dagar, jag orkar inte med detta just nu.

För övrigt mår jag rätt bra, är ovanligt pigg och glad, blir dock väldigt ledsen till och från. Har ont i mina bröst, kanske inte så konstigt och mina mensliknande smärtor kommer lite då och då. Sedan är det ju det här med att jag har problem med bäckenet, så jag går som en anka och får väldigt ont i ryggen ibland. Men jag är glad ändå, eftersom jag vet det underbara som kommer utav allt det här. Kan knappt bärga mig tills jag får känna den lille sparka, eller får hålla i min lilla sötnos.

söndag 4 december 2011

Då har man tagit bilder på magen för första gången, jag är så glad att det syns att jag är gravid, men jag tycker fortfarande det ser ut som jag har gått längre än 8 veckor. Får se om det är som jag misstänker att det kanske är så mycket so 14 veckor jag har gått istället. Tänkte i alla fall att ni där ute kan få se hur min fina mage ser ut. Ni kanske kan säga om ni tycker att det ser ut som mer än 8 veckor, eller om det ser helt normalt ut.

Magen, vecka 8+6

fredag 2 december 2011

Nu håller vi tummarna

Det är så att jag nyss stod och kollade på min mage som växt och tyckte att det såg ut som att jag var i vecka 12. Jag har blivit så mycket större och det är en gravidmage, inte bara en liten svullnad. Så jag kollade i kalendern efter sist jag antecknade att jag hade mens och det var i början av September, men fästmannen har minne av att jag hade mens i början av Oktober. Så kollade lite vilken vecka jag skulle vara i om jag blev gravid i September istället och då skulle jag vara i vecka 14 och bebisen skulle komma den 7 Juni istället, på min pappas födelsedag. Läste lite om vecka 14 och allt där passar mycket bättre med hur jag upplever min graviditet just nu och hur stor min mage är. Så vi börjar misstänka att det kan vara så att jag kanske har gått en hel månad längre än vad vi från början trodde. Detta får mig bara gladare och jag hoppas verkligen att det är så, och inte bara det att min mage är större än vad den egentligen ska vara.

Så ska försöka få tag i min barnmorska på måndag och förklara att vi tror att det kan ha gått längre och sedan prata med henne om att jag behöver sjukskrivas eftersom jag redan innan graviditeten hade problem med bäckenet och har så jävla jobbigt just nu.

torsdag 1 december 2011

En kopp tea.

Jag sitter på ett café i stan, men en rykande varm kopp tea i min hand.
Tittar ut på folk som passerar och undrar, finns det någon som jag.
Finns det någon där ute som vet hur det känns, som vet hur det är.
Mitt tea värmer mina händer, värmer mig för en stund.
Utanför faller snön ner och jag andas ut mot rutan.
Folk rusar förbi utanför, för bråttom för att titta in.
När dom andas ut kommer det vit rök ur deras mun,
deras steg lämnar spår i den vitbeklädda marken.
Jag blundar med alla tankar i huvudet och tar en klunk,
låter det varma från mitt tea värma insidan för en stund.