Då var man på lite information om graviditeten igår, det var en hel del information och jag fick med mig lite papper och lite tidningar hem. Fick ett papper om ett så kallat KUB test, det är att jag får ge lite blodprover och sedan kollar dom en viss vätskespalt i bebisens ryggrad via ultraljud, för att avgöra hur stor chansen är att barnet skulle på downs syndrom. Fästmannen och jag bestämde direkt på vägen hem att vi vill göra det här testet, just för att se om det finns någon chans eller om det är helt lugnt. Ska tillbaka till MVC den 12:de December för att skriva in mig, så tills dess är det bara vänta och längta.
Känner av en hel del mens liknande smärtor för att det växer där inne och mitt humör svänger som en bergochdalbana. Började gråta häromkvällen för att jag saknade min familj, kunde inte hejda tårarna och det kändes jävligt jobbigt. Men det står jag gärna ut med, eftersom jag vet vad det är för underbart som sker med min kropp och vad som kommer utav det till slut.
Är ute en hel del på nätet och läser, läser i böcker jag kommer åt och allt annat, det är så otroligt spännande och jag längtar mer än det går att beskriva tills min mage verkligen börja synas och allra mest längtar jag tills min lilla ligger i min famn. Kan knappt bärga mig till den dagen. Just nu i början är jag dock väldigt rädd att något ska gå fel, vill inte att det ska det, vill verkligen att allt ska gå bra och att jag nästa sommar får hålla i mitt lilla barn.
jag längtar också så mycket efter den lilla! åh det är verkligen en lyckokänsla att veta att man snart kommer att bli moster, och så nära min födelsedag också. bästa födelsedagspresenten man kan få ju :'D
SvaraRaderadu vet att vi saknar dig här hemma också med det skiljer ju faktiskt inte 1000 mil mellan oss, men även om det skulle gjort det är vi bara ett telefonsamtal bort <33