Besök på förlossningen!

I måndags när jag var hos barnmorskan hade jag ont i nederdelen av magen och hon kunde inte säga varför. Hon sa att blir det värre skulle jag ringa till Förlossningen. En timme senare efter att ha varit i affären och precis kommit hem känner jag att det nog är bäst att jag ringer i alla fall. Ringer upp och dom ber mig komma upp direkt. Dom sätter på mig CTG och kollar om jag har sammandragning, vilket det visar sig att jag har och eftersom jag har ont samtidigt kollar dom livmoderhalstappen, som visar sig vara kortare än vad den ska vara. Så dom konstaterar att jag har värkar och det har kört igång, vilket inte är bra.

Dom gav mig en tablett (bricanyl) för att stoppa det och efter ett tag märker dom att den inte fungerar. Så istället ger dom mig en likadan fast spruta och väntar ett tag för att se om det kanske hjälper och sådan otur som jag har gör inte den det heller. Så klockan halv 5 på eftermiddagen får jag byta rum och dom sätter in dropp. Där får jag ligga med det för att se om det hjälper vilket det gör, så jag får ligga med det över natten för att dom säger att dom vill se så inget händer. På kvällen börjar dom sänka droppet för att se om det händer något när dom gör det, efter ett tag får jag ont igen och dom ger mig en lugnande tablett som gör så att det bli lugnt för att jag ska kunna sova. På natten kommer dom in och börjar sänka droppet igen och då känner jag inte av det. Sedan under natten och förmiddagen sänker dom ytterligare lite i taget fram till klockan halv 12 då dom tar bort det helt. Sedan får jag reda på att jag måste ligga still och ta det lugnt ett dygn till, bara för att se det verkligen inte händer något igen.

Så från halv 12 igår så fick jag inte går mer än till toaletten, utan måste ta det lugnt. Under denna tiden har dom gjort ett antal CTG undersökningar på mig för att se så att inget händer. Dom noterar att jag har sammandragningar och vill kolla min livmoderhalstapp igen på kvällen. När hon kollar denna gången blir hon förvånad för är den precis som den ska och det syns inget tecken på att den ska ha varit förkortad. Så hon kollar magen och bebisen också och allt är verkligen som det ska. Allt är helt okej och precis som det ska vara, hon kan inte hitta någon orsak till varför jag fick värkar och att tappen varit kortare. Jag får gå tillbaka till mitt rum och dom kollar ett sista CTG för kvällen, det visar fortfarande på sammandragningar.

I morse när jag vaknade så fick jag på mig för CTG igen, hade börjat vänja mig vid det fast var ändå trött på det, och fortfarande visade det sammandragningar och jag hade ju känt att magen spände sig lite. Sedan till frukosten fick jag gå och äta i dagrummet, äntligen fick jag röra på mig lite igen. Så jag blev så glad och kände att nu är det på väg åt rätt håll. Så under dagen idag har jag fått gå runt massor för att dom skulle se om det påverkade något och när dom kollade CTG så var det fortfarande sammandragningar. Läkaren kom in under förmiddagen och förklarade att det kan vara rätt vanligt och inget farligt så länge det inte påverkar något annat. Så hon sa att hon skulle komma tillbaka vid fyra tiden för att kolla om det hade påverkats något när jag rört på mig.

Älsklingen, som förövrigt har varit underbar och hållit mig sällskap hela tiden där och sovit med mig båda nätterna, och jag låg och kollade på tv under eftermiddagen. Vi skulle se färdigt ett program och sedan gå runt lite, så runt tre lämnar vi rummet och kommer bara halva korridoren när en barnmorska säger att läkaren ska precis komma och prata med oss. Vi vänder tillbaka till rummet och sedan kommer hon för att ta mig till ett annat rum och undersöka mig. Så vi traska, väldigt långsamt, till ett undersökningsrum och hon ska åter igen kolla livmoderhalstappen. Denna gången är den också opåverkad och barnet mår jätte bra. Så jag blev utskriven runt halv 4 i eftermiddags. Fick reda på att sammandragningarna får jag ha, men jag fick med mig bricanyltabletter att ta om dom blir tätare eller om jag får lite ont i samband med dom. Men dom ville inte se mig innan det var dags igen.



Så dom senaste två dagarna har varit jätte jobbiga för mig, fast nu vet jag i alla fall hur det känns när det väl sätter igång. Det var inte lika hemskt som jag hade trott, även att jag vet att det kommer göra ännu ondare, så var det mer obehagligt tycker jag. Dessutom känner jag efter detta att jag är lite mer förberedd och jag är mycket lugnare inför förlossningen, även om jag är lite orolig fortfarande. Men jag är mycket mycket mycket lugnare och känner att jag kommer klara av det, hur ont det än gör. Så på ett sätt var detta en väldigt positiv upplevelse. Fast vi tror inte riktigt på att ungen vill hålla sig åtta veckor till, men vi hoppas på tre i alla fall, sedan kommer dom inte stoppa det. Men det är bara vänta och se, nu är jag i alla fall lite bättre förberedd.