Min inre kvinna.

Jag läste nyss detta inlägg av One-way Communication och det handlade om detta med att plocka fram sin kvinnlighet igenom att göra olika saker. Jag gör vissa av dessa saker ibland, men inte för att plocka fram min kvinnlighet och behaga alla män, citerar lejonhuvud:

"Tjejer! Har ni hittat kvinnan inom er? Visa era feminina sidor, var healthy, träna, gör ansiktsmasker, ta hand om din hy, använd armband och nagellack, örhängen och parfym. Sätt på dig ett par high heels, ta en lång dusch och skaka rumpan till musiken om du känner för det. Var stolt över att du är kvinna"

Jag brukar göra rätt mycket av detta för att jag vill, för att jag känner för det. Inget gör jag för att framhäva min kvinnlighet, sedan att det per automatik gör det är en helt annan sak. Jag tycker om att ha smycken på mig, att ibland sminka mig, ha gå i högklackade skor och skaka på rumpan när jag dansar, men jag gör allt det för att jag tycker om det och inte för någon annan. Jag klär mig som jag känner för dagen, sminkar mig om jag har tid och ork. Jag går i högklackade skor om det passar till det jag har på mig eller om jag ska på något speciellt. Armband och halsband har jag alltid på mig, ibland kanske jag tar på mig lite extra för att jag känner för det och ibland har jag ringar på mig också. Fast att framhäva min kvinnlighet för att behaga andra eller för att visa att jag är kvinna, det skiter jag i. Jag är kvinna och jag hoppas att folk som ser mig ute eller på bild förstår det, jag tänker inte anstränga mig mer för att min kvinnlighet ska bli extrem. Jag är mig själv, jag är kvinna och jag gör vad jag känner för. Det räcker för mig!