Staden jag kallar för min.

När jag styr mina steg längs gatorna i trästaden känner jag mig fri, jag har hittat hem.

Jag kan inte alla gator här ännu, jag har inte hittat den perfekta promenad vägen.

Skogen är fortfarande främmande och ingen stig är min favorit ännu.

Fast jag vet att gatorna viskar om mig, jag vet att höstlöven bär med sig mina hemligheter.

Staden börjar få en plats i mitt hjärta, jag börjar känna att jag kan gå utan att gömma mig.

Ännu känner jag inte staden som min förra, den jag växt upp i och blivit den jag är.

Här kommer jag utvecklas och växa, här kommer jag nu bygga mitt liv.

Staden jag sa att jag aldrig skulle återvända till, är nu staden som jag kallar för min.