lördag 11 februari 2012

Ett litet liv, ett mirakel.

Det är så underbart att känna vår lilla ängel röra sig där inne och det börjar bli bättre, för både jag och älsklingen tror att vi har känt bebisen. Det är endast små rörelser så att man nästan tror att man inbillar sig och ibland blir man lite osäker, men när båda två känner det på samma ställe och vi har känt någon liten rörelse flera gånger på olika ställen av magen så blir man lite mer säker. Det känns så underbart att han börjar kunna ta del av allt som händer och jag längtar verkligen tills han kan känna bebisen sparka riktigt ordentligt.

Det börjar närma sig nästa ultraljud, och man känner bara att man vill att dagarna ska rusa iväg som dom faktiskt redan gör, men lite fortare kan det faktiskt gå. Fast när vi väl är där vill jag att tiden ska gå långsamt, för jag kommer njuta av varje liten sekund som jag får se vår ängel, vårt lilla mirakel. Jag längtar verkligen otroligt mycket tills jag får hålla vår lilla ängel.

Dessutom händer det en annan underbar sak samma dag, jag och älsklingen ska på ett gemensamt möte på Soc, så att jag äntligen kan bli skriven här med min älskling och vi kan få mer pengar att leva på varje månad. Det känns så underbart att få bo ihop med min älskling och att vi kommer stå som sambo på papper, jag kommer att få samma adress som min underbara fästman. Det kan verkligen inte bli bättre, detta året är verkligen så jävla bra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar