Hur jag fann min äkta hälft.

Har fått en förfrågan från en läsare att hon ville veta hur jag och Christer träffades och hur det ser ut med reaktioner om vår åldersskillnad, 16år mellan oss, så jag tänkte att jag ska skriva ner vår fina historia i ett inlägg.

Det var Juli sommaren 2010 som jag fick kontakt med min stora kärlek, min andra halva och jag är så lycklig att jag träffade honom.

Det började som så att jag förr hade kontakt med en hel del av mina ex, såg det nämligen inte som något problem eftersom jag var rätt god vän med många av dom. Så jag satt och skrev med en av dom på msn, tänker inte nämna namn här, och han hade en vän på besök vid namn Christer. Tydligen så visade mitt ex en bild eller något, för Christer fick i alla fall se mig och tyckte att jag var väldigt söt. Helt plötsligt så addar någon mig på msn och jag vet inte vem det är, men accepterar ändå, det visar sig vara Christer. Så mitt ex hade alltså gett ut min msn till Christer utan att fråga mig, vilket jag blev lite små sur över.

Fast jag fortsatte att skriva med Christer på msn och ställde frågor för jag ville ju veta vem det var jag skrev med och sedan ville jag veta varför han hade addat mig och jag fick det enkla svaret att han hade sett en bild på mig på mitt ex dator och tyckt att jag var söt. Så vi skrev en hel del innan jag frågade hur gammal han var, han svarade att han var 34 och jag fick en rätt stor chock. Jag hade sett en bild på honom och trott att han var 27, så jag blev lite fundersam. Fast jag tänkte att det kan väl inte skada att skriva lite mer, han var ju trotts allt trevlig och var rolig att skriva med. Så vi fortsatte skriva några dagar innan vi kände att vi ville prata i telefon.

Jag minns inte det första jag tänkte när vi pratade men jag vet att jag fortfarande tycker om hans röst och att han låter mycket yngre än vad han är. Så vi fortsatte att prata i telefon och det var ovanligt enkelt att prata med honom. Han kunde lista ut saker jag skulle säga innan jag ens sa dom, han avslutade mina meningar och jag hans, vilket vi fortfarande gör. Han kunde gissa saker om mig utan att jag ens hade nämnt något av det och jag kan inget annat än säga att jag föll för honom rätt fort, men jag hade hela tiden hans ålder i huvudet, han var ju rätt mycket äldre än mig. Fast trots det så bestämde vi att vi skulle ses, jag skulle åka till honom. Jag skulle till Öland med min familj så det skulle dröja två veckor innan jag kunde åka och under den tiden höll vi kontakt dagligen, jag tror till och med att det var flera gånger per dag.

Jag fick veta massor om honom och han om mig, en sak till om honom som gjorde mig lite osäker var det faktum att han hade en son, som var 11, alltså 6 år yngre än mig. Det kändes jätte konstigt och gjorde mig lite mer avvaktande, men jag var ju kär i honom. Åldern hade jag börjat känna att den inte spelade någon roll, men att han hade en son som endast var 6 år yngre än mig, det var lite svårt att få in. Hur som så kände jag att jag ville ge honom en chans, jag ville åka dit och se om det kunde bli något eller inte, jag hade ju i alla fall inte nobbat honom för varken åldern eller det faktum att han hade en son om jag hade varit där, utan då hade det varit för att det inte kändes helt rätt när vi träffades i verkligheten.

Så det drog ihop sig tills den dagen jag skulle åka och jag hade inte berättat för mina föräldrar om Christer. Så tre dagar innan det var planerat att jag skulle åka, kände jag att jag måste berätta. Så jag satt med mamma i köket strax innan min och min systers fest skulle börja, mamma hade druckit lite och satt och rensade svamp och jag kände att det var bästa tillfället att berätta det. Så jag sa till henne att jag träffat en kille som jag tyckte om och hon ställde som vanligt frågor och jag svarade. Jag berättade att han var 34 och att han hade en son på 11, och hon reagerade inte alls som jag trodde hon skulle göra. Jag trodde hon skulle bli arg på mig, säga att han var för gammal och tycka att jag inte var klok som trodde att det skulle fungera, men hon var helt lugn. Jag berättade att jag tänkte åka till honom och det var inga problem.

På festen skickade han massor med mess och ringde mycket, jag ville såklart umgås med mina vänner och ha det roligt när dom ändå var där. Så vi tjafsade lite för han tyckte att jag kunde svara någon gång ibland i alla fall, men jag sa att jag ville umgås med mina vänner. Han blev jätte sur och när det började bli sent kände jag mig jätte dum och ringde upp honom och bad om ursäkt och sa att jag inte ville förlora honom, jag ville att det som hade börjat spira mellan oss skulle få en chans, kanske en ordentligt start och inte bara någon liten flört. Så jag fixade allt mellan oss, så att det inte skulle gå i kras innan det ens hade börjat på riktigt. Detta var fredagskvällen den 30:de Juli 2010, jag skulle åka till honom på måndagen den 2:a Augusti.

Så på söndagen kom en vän till mig för att sova över, vi hade inte träffats på ett tag och det skulle blir roligt att träffa henne igen. Så när hon var hos mig pratade vi massor och Christer och hon tyckte inte heller illa om den åldersskillnad som fanns mellan oss och det gjorde mig glad, för det gjorde det hela lättare. Jag trodde alla runt omkring skulle reagera negativt på att han var så mycket äldre än mig. Dagen kom då jag skulle resa till honom, jag var jätte nervös men jag vill inte dra mig ur.

Så jag satte mig på bussen från Vimmerby till Mariannelund, där jag fick stå ett tag och vänta på tåget till Eksjö. Ju närmare Eksjö jag kom, desto mer osäker blev jag på att det skulle vara rätt, men jag kunde inte vända. När jag klev av tåget och såg honom pirrade det till i magen, som det fortfarande gör när jag varit ifrån honom någon natt och kommer hem till honom igen. Jag gick fram emot honom och gav honom en kram, mer vågade jag inte och sedan började vi gå mot honom. Jag var så nervös att jag gick mest och kollade ner i marken och babblade på som bara den.

Jag minns inte alla detaljer av träffen, men jag minns att det inte kändes helt rätt den dagen. Vi tittade på film och fixade mat och umgicks. Jag somnade konstigt nog fort, brukar ha svårt att sova borta, men jag kände mig antagligen trygg där. Jag skulle bara vara hos honom en natt och sedan åka hem, så jag kände på morgonen när jag vaknade att det hade gått åt helvete och jag mådde dåligt över det, men tisdagen den 3:de Augusti blev bättre och jag föll för honom igen och kände att jag ville mer och det var den dagen han blev min. Det slutade med att jag stannade hos honom i tre veckor och vi hade det underbart, jag vill inte åka hem men skolan skulle börja. Fast skolan gick inte så bra sedan och jag hoppade av för att jag ville vara med honom så mycket som möjligt och tyckte det var jobbigt att vara ifrån honom. Nu "bor" jag hos honom och har gjort det i lite över ett år, inte på papper men det ska vi börja fixa den 20:de denna månad.

Så från att nästan han gått åt helvete har vi varit tillsammans i 1år och 6månader, jag har flyttat till honom och vi väntar barn. Så även att det kanske inte kände som ett säkert kort från början, så visade sig att det skulle vara det bästa jag gjort i hela mitt liv. Jag har funnit min andra hälft och den mannen som jag håller på att bilda familj med.