fredag 22 juli 2011

Det är bara så det är.

Igår kväll (ca. 22:20) var jag ute med min hund och kände att det blåste kyligt och jag huttrade till. Så jag kollade upp mot himlen och träden för att se om det kanske var dåligt väder på gång eller något. Det var mulet och träden svajade rätt bra av vinden, det såg ut och kändes som att klockan var fem en hösteftermiddag, kanske just då när träden har börjat ändra färg och man får ta på sig en extra tröja. Det gav mig rätt stor ångest, även att jag inte vet att det är höst och att det är rätt långt kvar av sommaren, så kändes det verkligen som att jag hade slösat bort hela sommaren. Det kändes som allt bara hade sprungit förbi mig och jag stod där en höst kväll och hade glömt att njuta av sommaren, hade glömt allt som var viktigt..

Det var verkligen en läskig känsla, en läskig tanke. Fick mig att fundera över om jag verkligen tar vara på varje dag sådär mycket som man skulle vilja. När man får en sådan känsla blir man rädd, för verkligheten och för sig själv. Det känns som jag kunde göra så mycket mer med mitt liv, som att jag bara sitter hemma varje dag och låter livet segla förbi mig. Fast när jag tänker efter har jag gjort rätt mycket det senaste året av mitt liv, så mycket att jag borde ha rätt att sitta och njuta nu, njuta av dom sista veckorna av sommaren, innan jag måste börja ta livet på allvar igen. Så varför får jag ångest, varför får jag den där känslan av att ha missat allt det viktiga i livet denna sommaren?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar