torsdag 7 juli 2011

Hej! Jag är en MÄNNISKA!

Jag har igen hela min barndom hört folk säga att jag är en pojkflicka, jag har aldrig direkt gillat grejer som är tjejiga, men inte heller direkt det som är killigt. Jag har varit någonstans i mitten, jag har gillat sådan som tilltalat mig, jag har inte direkt sett det på sätter att det här brukar killar göra och det är brukar tjejer göra, utan jag har mer känt att detta är något för mig. Detta finner jag intressant och detta vill jag lägga ner tid på. Jag har alltid kommit bättre överens med killar och alltid haft flest killkompisar, endast ett få tjejkompisar. Jag behandlade alla lika oavsett vilket kön dom hade och var lika avslappnad med båda, även att jag hade lättare att ha det roligt med killar så fanns det dom få tjejer som jag umgicks med som jag hade lika roligt med. Det jag inte har gillat med att vara med tjejer är att det är så mycket skitsnack och så mycket tävling emellan alla, så det blir så svårt att bara släppa loss och vara sig själv, tjejer är mer pryda så man kan inte direkt prata om vad som helst. Det finns likadana grejer med killar jag umgåtts med, dom ser mig som svagare eftersom jag är tjej och vissa saker kanske jag enligt dom inte kan gör för att jag är tjej, men jag kanske känner själv att jag klarar detta, herregud jag är tjej eller kvinna men jag kan ändå göra detta. Det finns dock en vän jag haft i flera år, en killkompis som funnits där för mig mycket och som aldrig sett ner på mig för att jag är tjej, han har alltid trott på mig och att jag kan klara allt jag ger mig in på, han har inte sett mig via mitt kön utan som en människa och jag är honom evig tacksam för allt han gjort för mig och hur mycket han stöttat och trott på mig i alla lägen.

Jag har läst och läser många böcker om genus och feminism, inte för att jag vill predika om det så fort jag möter en kille som är negativ mot att jag är tjej eller något sådant, utan för att jag finner det intressant. För att jag under hela mitt liv alltit sett mig som tjej, jag är tjej och kommer alltid vara, eller kvinna kanske är rätt ord inför framtiden, jag har inga tvivel om vad jag identifierar mig som. Det är bara det att jag inte förstår hur en så modern värld som vi lever i, fortfarande ser så svart och vitt på kön och vad människor relaterar med olika kön. Det finns hur många kvinnor i världen som är bra på det som män tydligen är skapta att göra och det finns många män som är duktiga på att göra det som tydligen kvinnor är skapta att göra. Varför kan vi inte bara försöka lära oss att se förbi dom ramarna som är uppsatta, varför kan vi inte förstå att alla kan göra allt, bara man är tillräckligt driven och lägger ner allt energi man har, lägger ner sitt liv på något man brinner för, oavsett vad man har mellan benen..

Jag fick inte lära mig något av det jag läst i skolan, jag fick inte veta att även att jag inte var som tjejerna i min klass eller på min skola så var jag minst lika normal som dom, jag var minst lika mycket värd som alla andra även att jag kanske inte tyckte om att göra det är tjej "ska" göra.. Jag tycker att skolorna i vårat Sverige, vårat så kallade moderna Sverige, är alldeles för inne i alla dessa könsroller, dom borde snarare lära ut att det finns saker som är lika normalt och lika bra som det som samhället lär oss är "rätt"..

Jag vill inte att folk i resten av mitt liv ska säga att jag har min pojkflicka kvar i kroppen sedan barnsben, att jag är väldigt killig eller manlig av mig, jag vill inte höra det. Jag vill inte heller behöva leka maskerad och spela kvinnlig, jag vill kunna klä mig som jag vill, göra det jag vill och säga vad jag vill utan att folk ska lägga mig i ett fack. Jag vill bara vara den människa jag är född till, jag är kvinna mellan benen och jag gör saker som jag brinner för, jag skiter i om det är kvinnligt eller manligt.. Jag är en MÄNNISKA och jag gör som jag själv känner för!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar