En kopp tea.

Jag sitter på ett café i stan, men en rykande varm kopp tea i min hand.
Tittar ut på folk som passerar och undrar, finns det någon som jag.
Finns det någon där ute som vet hur det känns, som vet hur det är.
Mitt tea värmer mina händer, värmer mig för en stund.
Utanför faller snön ner och jag andas ut mot rutan.
Folk rusar förbi utanför, för bråttom för att titta in.
När dom andas ut kommer det vit rök ur deras mun,
deras steg lämnar spår i den vitbeklädda marken.
Jag blundar med alla tankar i huvudet och tar en klunk,
låter det varma från mitt tea värma insidan för en stund.

Konstgjord sommar

Jag vill limma fast löv på träden så det inte är så kalt ute

Måla gräset med grön målarfärg och låtsas att det är sommar

Vill kasta lasso med ett rep och dra solen närmare

eller skicka ut en jätte stor sollampa i rymden som värmer upp jorden

Slänga ut plastblommor naturen och spraya parfym på dom

Gör en konstgjord sommar bara för dig

Mitt flickrum andas fortfarande minnen

Mitt flickrum andas fortfarande minnen

Mina täcken viskar fortfarande vackra stunder

Mitt sängbord skriker fortfarande ut rader ut gamla böcker

Mitt skrivbord väsnas fortfarande texter jag en gång skrev

Allt runt om mig har fortfarande något att säga

skrivet av mig, 2009-01-27

Café

Ensam på ett café

Ser människor gå förbi

Undrar om någon är lika ensam som jag

skriven av mig, 2008-09-25

Förändras av dig

Du lockar mig och jag tror du kan förändra mig.

Visa en del av världen som jag aldrig tidigare sett.

Ge mig något som jag inte trodde fanns.

Du skulle nog kunna fylla en bit av min tomhet,

får mig att le som en dåre och skratta mig hes.

Från en grå dag till en dag du fyller av minnen.

Allt runt omkring mig skulle få en helt annan mening,

få en ny klang som ljöd över ängar på sommaren.

När asfalten är varm och mina fötter går nakna,

när höstens löv faller och gatorna är våta av regn,

när allt är vitt av snö eller allt håller på att få liv igen,

tror jag att jag skulle vilja förändras av dig.

Vara din vän så länge luft finns i mina lungor.

Staden jag kallar för min.

När jag styr mina steg längs gatorna i trästaden känner jag mig fri, jag har hittat hem.

Jag kan inte alla gator här ännu, jag har inte hittat den perfekta promenad vägen.

Skogen är fortfarande främmande och ingen stig är min favorit ännu.

Fast jag vet att gatorna viskar om mig, jag vet att höstlöven bär med sig mina hemligheter.

Staden börjar få en plats i mitt hjärta, jag börjar känna att jag kan gå utan att gömma mig.

Ännu känner jag inte staden som min förra, den jag växt upp i och blivit den jag är.

Här kommer jag utvecklas och växa, här kommer jag nu bygga mitt liv.

Staden jag sa att jag aldrig skulle återvända till, är nu staden som jag kallar för min.

Meningen med oss.

Om du kunde visa mig hur världen är när den är som vackrast, så skulle jag göra allt för dig och lite till. Jag skulle vilja se den vackraste av alla solnedgångar med dig och sedan få ligga med dig under stjärnorna för att vänta på att solen igen skulle gå upp och visa mig hur alla färger ser ut när dom är som mest. Jag skulle vilja kunna se varenda litet hörn av jorden, få se det som har förstörts av oss människor, men också det som vi har byggt upp. Jag vill trollbindas av alla färger, alla små ting som kan få mitt inre att vilja explodera av glädje. Jag vill uppleva allt med dig, men ändå kunna ligga bredvid dig och göra ingenting, bara blunda och andas. Kunna lyssna på dina lugna andetag och känna tryggheten svepa över mig som ett täcke, jag vill kunna älska dig med varenda liten organism i min kropp och veta att du älskar mig lika mycket tillbaka.

en liten dikt

Önskar du fortfarande fanns i mitt liv, att vi gjorde galna saker.
Vi fördrev tiden och dom gråa dagarna med allmänt flummiga saker.
Jag hade alltid dig och du hade alltid mig, aldrig ensamma.
Saknar tiden då du fanns i mitt liv, människan jag kunde kalla bästa vän.
Tiden då du beströdde mitt liv med glitter och drömmar om en vackrare värld.

Trollbunden

När du är borta, hungrar så vilt min själ.
När du är nära, längtar jag lika väl.
Förtvivlat ser jag,
stelnad, sluten
så fåfäng flyr minuten.


dikten är skriven av mig