När jag blundar ser jag dig..

.. som om du fortfarande var här hos mig, hos oss. Det går inte förbi en enda dag utan att du är i mina tankar. Ibland när jag går ute känns det nästan som du vandrar bredvid mig, går där för att kolla till mig och se att jag har det bra. Jag vet att du sedan länge tog farväl och gick över, jag vet det för att jag kände det, jag kände all frid som du hade fått och sedan dess får jag fridfullhet i hela kroppen varje gång jag tänker på dig. Du har det bra dit du har kommit, det kan jag inte tvivla på och jag vet att du vakar över oss som är kvar här nere och du väntar på oss, men tills det är vår tur så hälsar du på ibland. Du är säkert hos din familj väldigt ofta för att se hur dom har det.

Så som jag kände dig kan jag nästan ana att du sitter på fönsterbrädet och vakar över din lillasyster, kanske när hon sover för att hålla ett öga på henne och för att se till att hon känner sig trygg även att du inte är där.

Ibland när vissa saker händer runt omkring mig, kan jag nästan tänka att det är du som gör det för att synas lite. För att jag ska veta att du är där, att du kommer förbi och säger hej. Jag är inte säker på att det är så, men det känns som det skulle var något du hade gjort. Jag tror du hade försökt göra något litet runt oss som saknar och älskar dig, för att vi ska ana att det finns en liten chans att det är du, kanske bara en tanke som slår oss eller en känsla, men tillräckligt för att en liten glöd ska tändas i oss, som får oss att orka och får oss att le lite.

Den vackraste av änglar

För jag ångrar, jag ångrar och saknar
En vacker flicka, kan du komma tillbaka
För en stund, som i mina drömmar
Jag kräver inget mera, det är allt jag önskar
Ett sista hejdå och ett sista samtal
Ett sista handslag och ett sista famntag
En sista pratstund, bara en sista
Senast jag pratade med dig låg du i en kista
Du kunde brutit benet och haltat fram på kryckan
Jag kunde besökt sjukhus istället för kyrkan
Du vet var jag finns, det är bara att glida förbi
Tills vi ses igen Milla, vila i frid


Jag tänker ofta att livet går vidare
Men när du gick bort, så såg jag bara lidande
En stor skara tvivlande, i själar och kroppar
Man trodde inte på det, men drömmar krossas
För helt plötsligt var det samling i sorgens stund
En minneslund och begravning för dig i Vimmerby
Jag lovar det var hårt för alla som samlats
Men det måste vart hårdast för din mamma och pappa
Som uppfostrat dig, enda sen barnsben
Det måste vara förkrossande när dom ser din minnessten
Vi saknar dig kompis, vännen lyssna
Vi saknar dig kompis, tänder en lyckta
Och låter den brinna inuti kroppen
Den kommer alltid att finnas precis som hoppet


Vart du än är hoppas att du lyssnar
Uppe i himlen eller nere i det tysta
Du lever alltid kvar, jag svär på gud
Vänta vid porten när det är vår tur
Hårda bud men vänta vid grinden
När vi tar oss upp och klättrar mot grinden
Ge mig ett tecken, jag ska glida förbi
Camilla Johansson, vila i frid

Vila i Frid, Milla

Tankar och frågor kan inte förstå
det är så många som inte hann säga hejdå
men allt gick så fort, nu finns du inte längre kvar
vi kommer alltid minnas dig som personen du var
du älskade livet njöt av vad de hade att ge
din utstrålning lyste och fick oss jämt att börja le
du var jordens vackraste och snällaste tjej
nu blir du en ängel där uppe i himlen
vi kan känna din styrka fast du är långt ifrån
vet att du vakar över oss vart vi än går
varför var det just dig gud var tvungen att ta?
älskad och saknad är nått du alltid kommer va

den 24 Augusti fan vad jag hatar den
tiden gick så fort hann inte säga farväl
varför ta en sån underbar människa från vår värld?
tårarna kan inte sluta rinna, varför just du?
vi sågs inte så ofta men vi hade alltid kul
jag lägger tusen röda rosor på din minnesplats
alla fester, & i högstadiet fan jag har minnen av allt
kan inte ens kolla dina bilder, tårarna kommer direkt
fattar inte att de kunde hända du skulle ju fylla 19 år
julafton och nyår, inget kommer vara detsamma i år
du kommer alltid finnas i mitt hjärta, familjens & alla andras
du blev bara arton år, önskar du fick mer tid
nu kan vi bara sörja och säga vila i frid

Milla, jag kommer alltid älska dig.

love for a friend never ends..

I will remember you
Not the way you left but how you lived
And what you knew

I want to feel your hands
I want to feel your fire burning
Right from where I stand
I’ll find my way
Cause you showed me how

I want to know it’s you
When I hear your voice inside my head
Inside my room
I want to touch the sky
I want to see the stars twinkle
Like they were your eyes

I want to smell your scent
I want to breathe the air I did before
Before you left
The only reason my heart beats
Is cause you showed it how

För att du gör hösten vacker.

När jag går ute och det är höst, så älskar jag att få sparka bland löven eller bara beundra alla vackra färger. Det är rätt jobbigt, eftersom tankarna på dig hela tiden kommer upp. Du var den som alltid gjorde min höst vackrare, det var du som visade mig att hösten kunde bara mer än bara deppiga tankar och gråa regniga dagar. Du drog alltid med mig ut, du var den som alltid ville göra saker och hitta på saker, inte bara sitta inne. Helst skulle kameran med, vi skulle fota så mycket det bara gick och vi skulle busa. När jag kollar på höstlöven som dalar ner från träden och höstmörkret som lägger sig över alla löven på marken, så kan det inte annat än göra ont när jag vet att du inte får se det igen.

Jag får minnen som flimrar förbi i mitt huvud, på oss och allt vi brukade göra. Hur galna vi var jämt, hur du höll en cigarett när du alltid frågade mig om du fick smaka, du höll alltid på ett speciellt sätt och det var rätt gullig. Jag minns dom gångerna vi var Hultsfred tillsammans och även att allt verkade svart just då så levde vi för dom stunderna vi hade tillsammans. Jag minns festerna vi var på tillsammans, det var alltid dom bästa av alla. Du och jag var något extra, du var den som visste allt om mig och visste exakt hur jag var utan att döma, utan att se ner på mig. Du älskade mig precis för den jag var och jag älskade dig för den du var, även med alla brister.

Jag sparkar bland löven varje gång jag går ut, och då tänker jag på dig, låtsas att du går där bredvid mig och sparkar i samma lövhög. Jag lyssnar på låtar som påminner mig om dig och låter tårarna sakta rinna ner på min kind, i det mysiga höstmörkret där ingen ser. Jag blundar och låtsas att du går där bredvid mig och att du alltid kommer göra det, även att jag kanske inte ser dig. Det ger mig en slags trygghet och ibland känns det som att det stärker mig, det får mig att orka med. Känslan av att veta att du kanske ibland tittar till mig, ser om jag har det bra får mig att känna lite trygghet. Jag kommer alltid bära med dig i mitt hjärta och jag kommer alltid ha bilder och filmer på oss, på dig.

Hösten kanske verkar lite svårare just i år, den kommer alltid vara min favorit årstid, men även den årstid jag hatar mest. Den kommer alltid påminna mig om dig, och den kommer alltid vara lite vackrare tack vare dig, för att du gjorde den vackrare, du lös upp den och du kommer alltid göra det även att du inte finns kvar hos mig. Jag kommer kolla på löven som faller, sparka i dom som ligger på marken och låta mörker dölja min stilla tårar, för att jag vet att du kanske ibland vandrar bredvid mig fast i en parallell värld.

Utan dina andetag..

Varje dag hoppas jag att allt ska bli som förut, varje dag tar jag ytterligare steg utan dig och det känns så fel. Allt fortsätter som vanligt, fast ändå helst annorlunda, en värld utan dig, ändå fortsätter allt som om du inte var borta. Jag hatar att jag får leva vidare, att jag fort fortsätta andas, fortsätta uppleva nya saker, fast du fick inte finnas kvar, du togs ifrån oss. Jag vill ge dig lite av min livstid, så att du hade kunnat få leva lite till.

Vi hade så mycket vi skulle göra, du hade så mycket framför dig. Vi skulle ju bli gamla och sitta och tjata om hur knasig vår ungdom vara och få gnälla tillsammans över hur mycket sämre ungdomarna har blivit i framtiden. Det är så mycket du inte hann uppleva, så mycket som du borde fått chansen att uppleva. Jag går varje dag och ser hur träden börjar tappa sina löv, hur hösten verkligen är här.

Du var den som var först vid min sida att lysa upp denna årstid, du visste hur mycket jag fasade för hösten eftersom det var då allt blev jobbigare, men ändå vacker. Du togs ifrån oss alldeles för tidigt, alldeles för plötsligt. Det fanns inte ens tid att säga farväl eller få säga att jag älskar dig en sista gång. Jag hoppas ändå att du visste det, visste hur mycket du betydde för mig och hur mycket jag älskade dig. Nu och för all framtid, Milla. Men, varför just du?

I´m forever keeping my angel close!

you say them out loudIbland känns det som att ingenting har hänt dom senaste tre veckorna, att allt är som det var förut. Fast varje gång jag tänker efter så slår det mig så hårt och det fucking hurts. Du kommer aldrig mer tillbaka, jag sa farväl till dig i Tisdags. Det var otroligt vackert och jag vet att du vet att jag älskar dig för alltid. Ingenting kommer någonsin få mig att sluta älska dig, inte ens detta, vi sa för alltid och jag håller mitt löfte. För "what are words if you really don't mean them when you say them. When it's love you say them out loud and those words, they never go away, they live on even when we're gone" och det är verkligen så det är med dig, allt jag sagt och gjort står jag fortfarande fast vid.

Jag satt i morse och pratade med älsklingen om dig, det gör jag varje dag för att det ska vara lättare, för att du ska leva vidare, inte bara inuti mig utan att alla får reda på hur underbar du var och hur mycket du betydde för mig. Då sa jag att även hur många människor jag lär känna i mitt liv, så kommer ingen komma i närheten av dig, igen kan betyda så mycket för mig och ingen kan vara så speciell för mig som du var. Du var min ängel, min bästa vän and you meant the world to me. När du var nära mig så kände jag det i hela kroppen, du gjorde mitt liv så äckligt jävla underbart. Jag kommer alltid bära med dig i mitt hjärta, i min själ och i mina tankar. Du kommer alltid vara den bästa, den som jag har värderat mest och som har haft den fucking största platsen i mitt hjärta. Ingen kommer kunna mäta sig med dig, med oss och med allt vi gått igenom, både ont och gott. Så det enda jag kan säga, även att det inte blir på det sättet jag vill, så är det såhär: "I'm forever keeping my angel close"

13 September 2011, farväl min ängel.

Denna dagen skulle vara din nittonde födelsedag, istället ska jag gå på din begravning. Jag ska säga farväl till dig, få veta att det är sista gången du är ovanför jord. Det gör ont, men det ska tydligen göra det lättare. Jag kan inte riktigt förstå hur, men jag har inte direkt ett val, jag måste gå på din begravning för bådas skull. Du hade inte velat att jag skulle stanna hemma för att det är för svårt eller för att deppa. Jag kommer verkligen aldrig mer få träffa dig, sista gången var på ICA Kvantum i Vimmerby, jag minns att du kommenterade mitt hår. Vi skulle träffas senare på kvällen, men det blev inte av, varför vet jag inte riktigt. Jag önskar bara jag hade fått lite mer tid med dig, fått förklara för dig hur mycket du betyder för mig och hur mycket jag älskar dig. Har fortfarande inte riktigt fattat att du är borta, ibland slår det mig riktigt hårt och då känns det som något trycker in en kniv i hjärtat på mig, allt brister och jag vill bara skrika. Hade gjort vad som helst för att få dig tillbaka dig, hade kunnat offra mina ben för att du skulle ha överlevt och varit den underbara människa du alltid var, att du hade fått mindre skador och varit kvar hos oss.

Jag vill inte säga farväl, jag vill inte låta dig gå, vill bara ha dig här igen. Få hålla om dig, höra din röst igen och få se in i dina vackra ögon. Det är inte rättvist att du skulle tas ifrån oss, att du skulle få lämna jordelivet. Du var min vackra ängel, nu är du den vackraste var du än är. Jag tänker på dig varje dag, men allt känns så overkligt, det känns som en mardröm som aldrig tar slut. När jag såg att din facebooksida var borta blev det lite mer verkligt, men det gjorde bara mer ont. Jag kunde inte förstå varför din sida var borta, kunde inte få in i mitt huvud att du inte längre fanns där. Det går inte längre att skriva till och även att jag vet att jag inte kommer få svar så kändes det bättre, det kändes som du läste det ändå.

Jag tänker ofta på dom gångerna vi pratade om framtiden, du sken alltid vackrare än solen dom gångerna, du hade så mycket framför dig och så mycket du ville göra, som vi skulle göra tillsammans. Du såg det ljusa och positiva med framtiden och du försökte alltid få mig att se samma sak, nu gör jag det Milla, jag ser en bättre framtid, även att jag hellre hade mött den med dig än ensam. När vi pratade om barn sa du alltid att när jag fick, vet inte varför men båda verkade tro att jag var den första av oss att få barn, så skulle du hjälpa mig. Du pratade hela tiden om att du ville gå ut på stan med barnvagnen, du ville hjälpa mig dra den och dina ögon sken som dom vackraste kristaller när du pratade om det. Du lät alltid så lycklig när vi pratade om allt som väntade oss i framtiden, jag lovar att jag ska göra allt det för dig, för oss båda. Jag ska göra varenda liten sak för båda två, för allt du inte får uppleva, allt du missade.

Jag kommer alltid älska dig dig över allt annat på denna jorden och efter jordelivet, du var min bästa vän och min underbara ängel, du var mångas vackra ängel Milla. Vi sörjer dig och älskar dig tills det är vår tur. Lova mig en sak Milla, lova mig att vänta på mig på andra sidan, för jag kommer när det är dags, jag kommer och lever vidare med dig där. Älskade ängel, älskade Milla, vi ses i Nangijala, vila i frid.

den vackraste av änglar

All I need is you.... to come back!

Alltså, för att vara lördag och jag vet att jag måste städa, plugga och packa, så har dagen börjat extremt bra. Jag startade den med datorn, sedan åt jag mackor med stekta kantareller och äppeljuice, det kan inte bli en bättre start på en lördag morgon. Snart ska jag sätta mig och plugga lite, har 30 sidor att gå igen och stryka över det jag ska ha, skriva rent och sedan in i datorn och detta ska vara färdigt innan måndag morgon. Denna gången så tycker jag att skolarbeten är roligare och går lättare än dom någonsin har gjort och det känns så otroligt skönt. Jag kan faktiskt säga att jag nu tycker att vissa ämnen jag förut hatat är riktigt roliga och intressanta, jag har nog blivit galen. Jag ska sedan städa så mycket jag orkar i hela lägenheten eftersom jag inte hann allt igår och sedan ska jag packa, för i morgon åker jag hem.

Fasar för nästa tisdag, vill egentligen inte gå dit, men skulle kännas så fel om jag inte gjorde det. Vill inte begrava min ängel, min bästa vän. Vill ha henne tillbaka! Vill kunna hålla om min underbara Milla igen, höra hennes röst och hennes skratt. Får berätta för henne hur mycket hon betyder för mig och hur mycket jag älskar henne. Det känns så konstigt att istället för att fira att du fyller 19, så går jag på din begravning. Jag har alltid skattat mig lycklig som har haft dig i mitt liv, du har lyst upp allt när det var som jobbigast och mörkast. Hela högstadiet fanns vi för varandra, jag kan säga med stor säkerhet att hade jag inte haft dig dom tre år är det inte säkert att jag hade suttit här idag, jag hade inte klarat av dom hemska åren utan dig. Du lyste upp varenda skoldag och gjorde så att jag kämpade vidare, jag gick oftast till skolan för att träffa dig. Vi flummade som satan och jag kan säga att dom tre åren var dom bästa under min ungdomstid, jag ångrar ingenting med dig. Alla minnen spelas upp som en film i huvudet på mig och jag önskade att jag kunde få ner dom från mitt huvud och till datorn så alla kunde få se, alla kunde fatta hur jävla underbar du var och hur mycket kärlek du hade. Varenda liten sekund med dig var och är guldvärd för mig, det är det dyrbaraste jag har just nu som ingen någonsin kan ta ifrån mig. Allt finns inom mig och får mitt hjärta att ta ett extra slag för att jag fick den tiden som jag fick med dig. Det gör ont som in i helvete att veta att du är borta, det har inte sjunkit in ännu och jag är inte säker på om det någonsin kommer sjunka in helt. Men jag tar en dag i taget, jag bär dig med vart jag än går och jag glömmer aldrig dig och slutar aldrig älska dig, Camilla "Milla" Johansson!

Det handlar om det lilla vackra.

Då är det alltså den andra dagen i den första höst månaden. Jag är beredd på hösten, kylan och att löven ska börja falla. Jag är beredd att få springa ute och fota och njuta av att mina favorit årstid ännu en gång är här. Det konstiga är att denna tiden på året är den jag älskar mest, men också den som har mest dåliga minnen och det värsta kom denna hösten. Jag skrev en text för flera år sedan till min älskade vän Milla om hösten, tänkte lägga ut den här nu..

"Daterat: 7/10-07 kl 22:05

till kittie.. <3

höst påminner mig alltid som sorg. önskar någon kunde föra in lyckan i min höst. men det känns omöjligt, för allt det hemska har hänt på en höst. jag ser hösten som vacker. men det är bara på ytan, under allt är den hemsk och skrämmande. jag klarar inte av mycket mer. världen skrämmer mig. ingen kan rädda mig känns det som. under hösten blir jag alltid deppig, men jag döljer det med falska leenden. ibland önskar jag att det kunde komma in en ängel i mitt liv. en sådan som lyser upp alla och gör det bättre. men jag vet inte om jag vågar tro på änglar längre, den änglen som räddade mig och fått mig såhär långt finns kvar och jag älskar henne. men hon har blivit lika trasig som jag. jag och min trasiga ängel vandrar på samma stig, hand i hand. vi älskar varandra och människor runt oss, men vi får ingen kärlek tillbaka. vi är rädda och vi är hjälplösa. vi är trasiga och nerblodade. kamilla, min trasiga ängel. du och jag ska alltid vandra på samma stig. // din trasiga ängel hannah"

                                                                                          - Ur min Dagbok på Helgon.

Den är rätt sorglig, men också sann. Fast nu går jag ensam på min stig, för du finns inte kvar ibland oss. Men jag med stor kärlek till henne säga att hon kommer alltid vara ljuspunkten på hösten, hennes död kommer göra hösten varje år lite gråare, men hösten kommer bli den tid på året då jag kommer minnas henne som mest. Hon fanns alltid där som en ängel och lös upp när det var som gråast, det ska hon fortsätta göra även fast hon inte vandrar samma stig som mig, så vet jag att hon går bredvid mig från en parallell värld. Du kommer alltid lysa upp vägen för mig och du kommer alltid vara nära mig och alla andra som älskade dig över allt på denna jorden och fortfarande gör, du kommer titta på oss ifrån platsen du nu är och se till att vi har det bra.

"Jag undrar: Går jag ensam här,  eller visar du min väg från en parallell värld?
Hoppas du hör mig vart du än är.
För den här går ut till våran saknade Milla."

                                                                                  - Saknade Vänner av Kapten Röd

När jag åkte buss till skolan igår satt jag som vanligt och tittade ut genom fönstret, eftersom det hade varit dimma under natten och fanns lite kvar på morgonen som solen lös igenom var det magiskt vackert ute. Jag fick syn på en liten enbärsbuske som hade spindelnät i sig där morgondagg hade lagt sig på så det glittrade som om någon strött glitter över hela busken, några meter efter kom det fullt med ormbuskar och högt gräs som var lika bestrött av daggfyllt spindelnät, det var otroligt vackert och då kände jag att hösten är verkligen på väg in. För då ser man detta överallt blandat med ett lite täcke av kyla som man konstigt nog ser även att solen tittar fram på morgonen. Jag tappade andan en stund när jag såg detta och hade velat ha med min kamera och hoppat av bussen för att fotografera allt det magiska. Jag måste verkligen sticka ut i skogen en tidig morgon innan det är för långt in på hösten. I år ska jag få bilder som jag själv tappar andan av.

Alltid i mitt hjärta.

Milla & Jag

Milla & Jag

Vänskap på allra högsta nivån<3

Jag & Milla

Jag kommer alltid minnas dig och älska dig, du finns alltid med mig i mitt hjärta.

Vila i Frid.

Ett dygn sedan jag fick reda på att du inte längre finns hos oss, ett dygn sedan du slutade andas. Det går fortfarande inte att förstå, jag vill fortfarande bara vakna upp och få höra att jag drömde en mardröm, se ditt vackra leende igen. Har suttit i flera timmar under dagen och letar igenom sidor efter bilder på dig att lägga upp på facebook, vill minnas allt det vackra. Det går inte förklara i ord hur ont det gör, hur tomt det känns. Min kropp är mer eller mindre bort domnad, det känns som kroppen fortsätter av sig själv medan min hjärna bara snurrar, spelar upp minnen med dig, det får mig att le medan tårarna rinner ner för mina kinder. Dom slutar rinna ibland, men dom kommer tillbaka, det går i vågor.

Livet måste gå vidare, även att jag helst hade velat ligga i min säng och sova mig igen allt, men det fungerar inte så, jag måste leva kvar för din skull. Jag vet att du hade velat att jag skulle vara lycklig, att jag skulle fortsätta med allt som jag har framför mig, leva mitt liv till fullo, men det är svårt när jag vet att livet måste fortsätta utan dig, att jag aldrig mer kommer få se dig. Aldrig mer få hålla om dig, se dig skratta och le, aldrig mer få höra din röst. Det känns som halva min insida är borta, halva jag har försvunnit. Jag känner mig så vilsen utan dig, känner mig så ensam.

Du var min bästa vän, du visste allt om mig och vad som än hände fanns du där, du var min ängel. Jag fick låna dig på obestämd tid och nu var den inne, nu fick jag inte ha dig kvar. Jag hade gjort vad som helst för att få säga farväl, få hålla om dig en sista gång, känna din underbara lukt och se ditt leende. Att få höra din röst, säga till dig att jag älskar dig mer än världen, älskar dig mer än själva livet och mer än ord någonsin kommer kunna förklara. Jag saknar ditt blyga leende, ditt underbara skratt som var fyllt med så mycket glädje.

Alla minnen far runt i huvudet, jag minns första gången du blev full i hultsfred och jag klagade på att jag ville ha en tjej, jag ville hångla och knasig som du var puttade du mig bakåt mot en garderob och hånglade med mig, jag var inte beredd och jag blev lika chockad som alla andra. Du kunde mig ut och in, du visste alla mina fel och brister men älskade mig ändå och stod ändå alltid där när jag trodde jag var ensam. Jag minns alla galna saker vi gjorde, allt roligt vi hade. Kan inte fatta att det är över, att du aldrig mer kommer vakna. Men jag tror att du har det bra där du är, att du vakar över mig och alla andra som sörjer dig, saknar dig och älskar dig. Vi kommer alltid bära med dig i våra hjärtan. Den finaste av alla änglar har tagits ifrån oss, min älskade prinsessa, min bästa vän.

Camilla "Milla" Johansson, en älskad dotter, syster, vän och flickvän, Vila i Frid<3

Video min kära syster gjort!

Kom tillbaka!

Emily Johansson, Milla.. Det kan inte vara sant, du får inte vara borta. Min barndomsvän, min allra bästa kompis, min ängel, du har tagits ifrån mig. En bilolycka, du klarade dig inte. Du lämnade mig ensam kvar. Det gör så jävla ont, det känns som någon har slitit ut mitt hjärta. Orden bara försvinner, jag vill skriva om dig. Jag vill minnas allt det bra, men jag minns allt vi inte hann göra, hur lite jag såg dig dom senaste åren.

Sist jag träffade dig var det på ICA Kvantum i Vimmerby, vi skulle ses på eftermiddagen men det blev inte av. Jag vet att jag inte ska skylla på mig själv, men jag hatar mig själv för alla tillfällen jag hade att träffa dig det senaste halvåret, alla gånger jag egentligen hade tid, men ändå inte träffade dig. Jag hatar mig själv för att jag lät oss glida isär, vi var själsfränder, vi hörde ihop. Du var denna enda som kände mig till 100% och ändå älskade mig. Vi hade planer inför framtiden, vi skulle hjälpa varandra med barnen när det kom, vi skulle se varandra gifta oss, umgås som två familjer när vi blev äldre. Nu står jag här ensam och vet inte vad jag ska göra, vet inte vart jag ska ta vägen. Det gör så jävla ont, du kan inte vara borta, det måste vara en dröm. Kan ingen bara väcka mig nu och säga att du är här hos mig, att du står där och ler mot mig. Se ditt söta ansikte igen, se ditt underbara leende och höra din röst.

Jag kan inte fatta det, du kan inte vara borta. Kan inte tänka mig ett liv utan dig, aldrig mer få höra din röst, aldrig mer få se dig, krama dig och prata om minnen med dig. Du hade många skador när dom hittade dig och vi vet att det kanske var bättre det som hände, ingen vet hur det hade blivit om du överlevt, men det gör fortfarande ont. Du skulle fylla 19 nästa månad, du hade hela livet framför dig, men allt togs ifrån dig, du togs ifrån oss. Jag har inte ord att förklara hur det känns, hur tomt det är och hur smärtan river i mig, men jag kommer alltid ha dig i mitt hjärta, alltid minnas dig som den ängel du var. Du är älskad och saknad! Rest in Peace<3

Olyckan

R.I.P Camilla Johansson

*1992 09 13
†2011 08 24