Vänner föralltid.

Kollar igenom text dokument på min sida och hittade en liten text som en av mina underbaraste vänner har skrivit om mig och detta gjorde min dag.

"Din ärlighet, att du låter människor vara sig själv och du förstår dig på människor.

Man kan prata med dig och man kan göra det mesta med dig.

Filmerna blir mysiga och samtalen varma."                    

 - Tom Holmquist

Hur långt det än är mellan oss så kommer du alltid betyda för mig, vännen. Kommer alltid finnas vid din sida och jag är lyckligt lottad som får kalla dig för vän.

Shout as if no one hears you!

Ibland önskar jag att det var lika lätt för mig att vara den grymma och egentänkande människan jag är här och som jag är på insidan. Jag hade kunnat vara sådär cool som jag känner mig när jag kommer på något riktigt bra till en viss grej, men som jag kanske bara skriver ner på en lapp och och lägger i en låda för att låta den damma igen. Jag vill våga säga och göra precis så som jag känner under skalet, göra galna saker bara för att jag känner för det. Även fast att jag har fått chansen att visa vem jag är på insidan två gånger i mitt liv, då jag kommit till ställen där jag näst intill ingen känner mig, har jag fegat ur och fortsatt i mina gamla vanor. Kanske får jag en tredje chans att visa vem jag verkligen är och att jag denna gången gör det rätt. Så jag kan vara den jag vill vara och inte bry mig ett skit om vad andra tycker.

I party like a rockstar

Look like a movie star

Play like an all star

Fuck like a pornstar
Baby i´m a superstar!

Shut the fuck up!

Varför är man egentligen så påverkad av vad andra säger om en? Vi är till och med oroliga hela tiden för vad folk ska tycka om oss. Vi vet att alla inte kan tycka om oss, att det finns några få som kommer tycka om oss ytligt och sedan finns det dom som kommer in på djupet. Även att vi har dom som verkligen vet vem man är med både brister fel och allt det underbara, så snackar vi hela tiden om vad folk kommer tycka om oss om vi gör si eller så. Varför kan vi inte bara skita i det eller i alla fall tänka mindre på det och ta itu med sådant skit när det kastas i ansiktet på oss. Varför kan vi int bara leva livet som vi själva vill och låta andra ta hand om sina egna jävla problem. Jag vet att det är svårt för jag gör samma misstag så fort jag ska ut genom dörren, men jag vill verkligen slippa denna skiten att göra saker för att andra ska tycka bra om mig. Förr var jag lite mer jävlar anamma och vågade skit i vad andra tyckte och bara var mig själv. Jag tror man kan ändra på detta lite smått varje dag genom att "kasta bort" dessa tankar när dom kommer till en och bara njuta av det vackraste, så låt oss spegla våran insida utåt.

Mind your own buisness!

Folk snackar så jävla mycket skit. Gör du en sak som inte är normalt enligt dom så får du skit emot dig och inom en dag så vet hela staden om vad man har gjort för något hemskt. Fast det egentligen inte är så farligt och människorna som sprider runt ryktet säkert har gjort samma sketna misstag minst en gång i sitt liv. Varför kan folk inte bara låta blir att bry som vad alla andra gör, eller i alla fall skita i att sprida runt det?

Beröringen från dig, får mig att smälta.

 

En bild säger mer än tusen ord, älskling!

Under din hud.

En tanke som nyss slog mig är att det krävs så jävla mycket att få en person att stanna hos dig och älska dig igenom allt, både det dåliga och det bra. Du får kämpa som om du skulle ta dig upp för ett högt och brant berg. Men när det gäller att förlora en människa, så att personen aldrig mer vill tala med dig, kan det räcka med ett ynka litet ord och du har en rygg vänd mot dig som blir allt mindre och mindre. Du får inte en sista chans att förklara vad du menade med ordet, om personen tog det fel. Du har ingen chans att ta tillbaka ordet utan det ligger framför dina fötter på den solvarma asfalten och smälter, samtidigt som det känns som ditt hjärta just gick i tusen bitar. Så för att förtjäna en annan människas fullständiga kärlek krävs det miljoner av ord, men för att kräva en annan människas fullständiga hat räcker det med ett. Hur kan det vara så? Alla personer gör misstag, alla kan säga fel. Men det är sällan vi får en chans att göra saker rätt, att förklara vad det var våra hjärtan egentligen menade. Så vi står kvar där i solen och ser en person försvinna ut våra liv, utan att kunna göra något. Vi har helt plötsligt blivit en staty, vi kan inte röra oss och vi kan inte prata. Alla ord har tagit slut och allt som vi kämpat för att få, försvinner på några sekunder. Så varför fortsätter vi kämpa för det svåra, när vi vet att det kan förändras på en sekund. Varför är vi så beroende av en annan människa, när vi kan göra oss själva lyckliga. Varför släpper vi in en annan människa under huden för att värma, när vi själva inte klara av att värma våran egen hud. Är det inte då bättre att vänta tills vi kan värma oss själva, så att den värmen räcker till två?

Fack & Kategorier..

När man ser en människa ute  på stan så börjar man i hjärnan att dela upp personen i kategorier, beroende på hu människan beter sig och ser ut, kan den hamna i två olika fack. Sedan har vi ju vem personen håller i handen eller pussas med så läggs det till ytterligare i ett fack. Alla människor har olika kategorier på sig, man läggs i fack beroende på olika faktorer i ens liv. Men varför existerar detta, är det för att vi lättare ska kunna hitta folk som är lika oss, eller är det för att vi inte riktigt kan låta en människa bara vara en enda sak, sig själv? Måste en människa vara kategorier för att samhället ska fungera, om vi slutade använda allt kategorier, alla fack, skulle allt bara rasa då? Skulle vårat sociala liv får sig en sådan snurr att vi fick börja om från ruta ett? Jag tror knappast det, jag tror allt skulle vara lite bättre. För att blir indelad i ett fack, är samma sak som att få ett rykte efter sig. Det är kanske inte så lätt att bli av med det eller få folk att inte se en människa för kategorierna utan det som finns under allt det. Jag kan erkänna att jag också delar in folk i kategorier när jag ser dom, men det är inte alltid jag gör det. För oftast försöker jag få en annan bild av en människa, än det vi lärt oss att göra. Jag försöker se människan neutralt, låta människan själv ge mig en uppfattning om vad hen har att komma med. Det kanske inte är det lättaste om man är van att dela in alla i fack, men om man försöker någon gång ibland så kan man märka att det öppnar en helt ny dörr.

Let me see your inside.

Det är inte lätt att vara sig själv till hundra procent i ett samhälle där folk är så jäkla trångsynta. Dom vill helst att alla ska vara som dom och är man det minsta lilla udda så fungerar det inte, om man inte råkar vara väldigt glad och utåt, då kan man få vara med dom som tror att dom är bättre än andra och samtidigt vara med dom som är lite mer lik än själv, utan att det blir en massa tjafs. För är man den glada och öppna människan så är man helt plötsligt cool på en helt annan nivå. Jag har alltid varit mig själv, fast att jag är en blyg och oftast inåtvänd människa så kan folk som ger det tid få reda på vem jag är. Oftast är människor i dagens samhälle rätt lata och är man inte öppen och glad första sekunderna så är man inte värd att lägga ner tid på. Jag önskar folk kunde se mig som den jag är och sedan välja att lära känna mig även att jag inte skrattar och pratar på som en annan radiopratare.

Redhead.

Jag har länge gått och funderat på att färga mitt hår extremt rött igen, för jag saknar verkligen det och jag vet att jag passar i det. (Det är officiellt bevisat att jag inte kan ha en någorlunda normal hårfärg under en längre tid.) Så häromdagen så kollade jag på gamla bilder på mig när jag hade rött hår och fick mer längtan efter det, jag saknar verkligen mitt röda hår. Så har planer på att färga det rött igen, men jag får tänka lite mer på det. Hur som helst ska jag färga håret till helgen, men vet inte riktigt hur än, eller det kanske jag gör. Jag tänker i alla fall inte tala om vad det blir för färg, för jag låter det komma fram när det är klart och jag har fått bild på det. Saknar också min raka lugg som jag hade när det var rött, tycker det är så snyggt på mig. Kanske blir att ta tillbaka den också, men får se hur det blir. Färgar jag det rött och det inte passar med luggen jag har nu så blir den rak igen.

Här kommer i alla fall en gammal bild på mig när jag var rödhårig.

2008-06-28 är bilden tagen.

take me back to old days.

Vissa dagar känner jag verkligen att jag saknar när man bara kunde smsa eller skriva till en person på msn och be att träffas någonstans och så hittade man bara på något som fanns att göra. Eller så satt man bara och pratade. Idag är just en sådan dag, jag vill bara ha någon eller några man bara kan skriva ett litet sms till och kolla om personen har något för sig och om inte, så frågar man om personen vill dra ut och hitta på något eller så. Det är vackert väder ute och jag vill verkligen hitta på något, ha en vän att umgås med. Kanske bara sätta sig ute på en bänk och prata om alla mellan himmel och jord. Ibland saknar man verkligen gamla tider något extremt mycket och människor som existerade i den.

Saknar ofta mitt gamla jag. Inte det som mådde dåligt och skadade sig, men den spralliga och lite konstiga människa jag var. Hon finns fortfarande inuti mig, men hon kommer inte fram så ofta. Saknar också mitt alternativa yttre väldigt mycket, speciellt mitt extremt röda hår. Jag var så jäkla snygg i det, inte för att vara självgod eller så, men jag passar allra bäst i rött hår enligt mig. Speciellt om det blandas med svart smink och lite smått alternativa kläder. Då är jag verkligen otroligt snygg. Fast allt förändras ju i livet och det är inget man kan hindra, man får göra det bästa av det helt enkelt.

i love you

 

Foto: Jag

Modell: Christer

Redigering: Jag

tidfördriv.

foto: Jag

modell: Fridah Nilsson

redigering: Jag

dikt: Jag

Texter..!?

Nyss slog det mig att jag har många texter som jag skrivit om allt möjligt som säger precis vad jag tycker och tänker, direkt från hjärtat och helt naket. Dom texterna har jag på ett ställe så att ingen jag har i min närhet har läst det, det är inte så att det är jätte hemliga och pinsamma saker utan det är mer saker som kan tolkas på flera olika sätt och jag vill inte att någon i min närhet ska ta det fel. För ta mig en del av texterna fel kan man få det till att jag mår dåligt eller så, men det gör jag verkligen inte. Jag mår jätte bra och är lycklig på alla sätt man kan bli. Så jag funderar fram och tillbaka om jag ska publicera dessa texter lite då och då på denna bloggen när jag kanske inte har något direkt att skriva, eller när jag bara känner att detta passar med hur det känns idag när det gäller något. Så jag lägger upp en röstningsgrej på bloggen så att ni som läser, om det nu är någon, kan rösta så kanske det kommer lite personliga texter och åsikter i denna blogg, blandat med känslor.

creative

photo: me
edit: me

summar tea

Harmoni.

Ibland finns det stunder när man är ute och går och så stannar man på ett ställe av någon anledning, kanske måste knyta skosnörena eller något. Man har gått förbi platsen många gånger, men just denna gången märker man något speciellt med den, något så vackert att man inte förstår varför man inte sett det innan. Så man måste ta bild på det där speciella, kanske inte för att det ska bli en bra bild och fånga känslan, fast man försöker. Utan man vill ta ett kort för att komma ihåg platsen så man kan gå hit igen, kanske med en bättre kamera, kanske för att stanna vid denna platsen igen, kanske sätta sig om det går och bara njuta av det vackra.

Jag hittade en sådan här plats idag när jag var ute och gick med min hund, jag stannade för att han skulle äta gräs vid ett träd och jag bara insåg att det var så otroligt vackert här. Det kändes långt in i benen när jag stod och tittade på denna plats, eller det var snarare bara en trädgren som hängde fint över ån. Jag tyckte det var så magiskt, så avkopllnade. Så jag tänkte att jag måste ha kort på det, men hade inte kameran med mig, så fick ta min jätte dåliga mobilkamera till hjälp.

Old times.

Ibland saknar jag verkligen hur allt var förr. Det var lite enklare och man behövde inte ta saker på lika stort allvar och ta lika mycket ansvar. Dessutom hade jag många underbara vänner då, som jag verkligen saknar otroligt mycket. Har koll på vad en del av dom tagit vägen, skriver med några av dom när det finns tid för det. Men jag saknar det roliga man hade förr, det roliga man hade i korridorerna i skolan och när man flummade runt på stan eller så. När vi hade så mycket mer tid till att bara existera och göra vad vi kände för. När alla vi bodde på samma ort och ingen behövde tänka så mycket på framtiden. Saknar allt roligt jag hade då, allt man verklige ville göra och gjorde. Nu för tiden är det mer att man vill göra massor, men man har varken tid eller pengar till det. Avståndet mellan alla är större och vi har inte den gemenskapen som vi hade då. Vi har knappt någon kontakt längre, men när vi skriver snackar vi om att vi måste ses och måste hålla kontakten bättre och allt sådant. Men alla dom orden flyter iväg och tiden far utan att man träffas eller hörs speciellt mycket mer än innan. Det gör mig ledsen och ibland vill jag spola tillbaka och ha den tiden en gång till. Skoltiden, sommarloven och allt det andra som fanns då, som tiden tagit ifrån oss och som endast existerar i bilder nu.

Grönt är skönt.

Jag älskar våren. Man blir alltid så glad när det börjar att bli grön ute och blommorna kommer fram. Nu har det ju hunnit bli väldigt grönt ute och det luktar av blommor vart man än går. Just här doftar det väldigt mycket av hägg och några andra vita blommor som finns på en buske.

Jag känner väldigt starkt att jag vill ut och fotografera, få den underbara känslan jag känner att fastna på kort. Men jag har inte riktigt haft ork till att gå ut, känner att det är inte är så roligt att springa omkring ute och fotografera när min sambo ligger hemma och inte mår bra. Då är jag hellre inne med honom. Jag ska nog trots allt pallra mig ut och fotografera i morgon.

När jag följde min älskling en bit till jobbet för någon vecka sedan så gick jag bara in med hunden när jag kom tillbaka hem och sedan ut med kameran och fotografera. Vid klockan 8 är det inte så många människor ute så då är det verkligen skönt att strosa omkring med sin kamera och ta kort på vackra saker och saker som bara gör sig vackert i en bild. Då känner jag harmoni. Så det får bli att gå ut på morgonen och ta lite vackra kort, för det är så otroligt vackert ute just nu och jag vill ha bilder på det, så jag kan titta på dom och få den underbara känslan när det ligger snö på backen och man helst vill vara inne.

Sjukt, vidrigt och hemskt!

När jag var hemma med älsklingen i Vimmerby helgen under valborg så hittade jag ett klistermärke på min gamla byrå, på en av lådorna. Där det stod "Djur våldtas lagligt i Sverige" och det fick mig att tänka på en sak som är otroligt sjukt. Det är lagligt att våldta djur i vårat avlånga land, men det är olagligt att ladda hem filmer.

Det är så otroligt fel som det bara kan bli. Dom är stenhårda med folk som laddar hem saker på nätet och folk som lägger ut och så vidare, men dom verkar inte ha så bråttom med att göra det olagligt att våldta djur. Jag tycker det är så vidrigt att det kan vara såhär. Att det över huvudtaget kan vara lagligt i vårat land, som tydligen ska vara ett bra land enligt högre uppsatta människor.

Men jag tycker inte att ett det är ett bra land om det är så att dom prioriterar saker som inte är speciellt viktiga och som dom ändå inte kan hålla koll på ordentligt. Dom kommer inte kunna hålla koll på alla människor som våldtar djur, men det skulle vara lättare att få det att minska. Jag tycker att djursex är minst lika vidrigt och straffbart som det är att ha sex med små barn. Så varför är det så att folk inte riktigt gör någonting åt det. För hade dom verkligen varit så angelägna med att få detta att bli olagligt, så hade det redan varit så.

Så när jag kom att tänka på att dom hellre bryr sig om personer som laddar ner en liten låt eller film, än att bry sig om djur som blir våldtagna och inte kan säga något om det. Då snurrar mina tankar runt att världen vi lever i, landet vi lever i. Inte är så bra som man först kunnat tro!