tea.

Your biggest regret..

Denna videon fick mig att gråta i slutet, för deras största ånger (biggest regret, tycker det låter bättre på engelska). Jag ska sno idéen från denna video, dock inte helt. Det är en kvinna som har en fråga och det är femtio personer som svarar. Jag tänker inte göra det så, utan jag tänker bara sno hennes fråga och ställa till er som läser.

Vad ångrar ni mest i ert liv? (låter bättre på engelska: whats your biggest regret?)

Jag vet vad jag ångrar mest av allt, men eftersom att det inte är något som jag vill att alla ska veta, inte riktigt ännu. Skulle vara hundra procent ärlig och öppen på denna bloggen, men detta är lite för personligt och lite för jobbigt att prata om, så detta får ni inte.

Men ni kan få det jag ångrar näst mest i mitt liv, och det är att jag inte sökte in på rätt linje på gymnasiet direkt, så jag hade kunnat ta studenten till sommaren och vara klar med det.

-

3 i topp, sexiga brudar..

Jag har suttit och kollat igenom nätet litet och hittade en rolig grej att sysselsätta mig med, Akinator och den ska försöka lista ut vad det är för person du tänker på. Jag testade tre gånger och jag tänkte på tre tjejer eftersom vi är så awesome. Första och sista gången tog han rätt på andra försöket, andra gången var det rätt direkt. Nog om det, jag ska i alla fall komma till saken och det är att jag har kommit på min Top 3 lista av sexigaste och snyggaste brudarna, just nu. Så nu ska ni få den i ordning!

1. Alltid varit och kommer alltid vara number one for me:
Megan Fox

 

2. Nyss upptäckt denna skönhet, men hon är mums

Naya Rivera

 

3. Hennes låtar har jag hört innan, men aldrig sett att hon är så het

Ciara

Jag har många kvinnor runt om mig, både i kändis världen och i min omgivning som inspirerar mig och som jag ser upp till. Dessa 3 tjejer är både och, dom ser bra ut och dom inspirerar, den sista bruden är nog den som mest inspirerar mig.

Så vad är era topp 3 lista när det kommer till sexigaste, snyggaste, häftigaste tjejer/kvinnor? Eller helt enkelt bara tre tjejer eller kvinnor som inspirerar dig?

redhead once again.

-

Har haft mycket att göra dom senaste dagarna så har inte haft möjlighet att publicera lika mycket här och idag färgar jag håret och städar det sista i lägenheten för att jag och min älskade fästman ska till mina föräldrar i helgen för att det är marknad där och öltält, så därför kommer jag inte publicera något på helgen vad det ser ut som nu. Kanske får något litet tillfälle att skriva. Ska kanske träffa en gammal vän som jag har saknat jätte mycket, ska bli roligt att se honom igen, var säkert över ett år sedan jag träffade honom sist. Ska i alla fall vara borta hela helgen och ha det awesome. Kommer lägga in en bild på mitt ny färgade hår innan jag åker.

-

"and no matter how long you try to be good, you can´t keep a bad girl down"

-

ibland när jag går ute får jag sådana härliga känslor på vissa platser, detta är en av dom.

-

Don´t fucking tell me what to do,
cause i don´t want to be like you!

Make me wanna die

Take me, I´m alive
Never was a girl with wicked mind
But everything looks better
When the sun goes down

I had everything
Opportunities for eternity
And i could belong to the night

Your eyes, your eyes
I can see in your eyes, your eyes

You make me wanna die
I´ll never be good enough
You make me wanna die
And everything you love
Will burn up in the light

And every time
I look inside your eyes
You make me wanna die

Taste me, drink my soul
Show me all the things
That I shouldn´t know
And there´s a blue moon an the rise

I´ll die for you my love, my love
I´ll steal for you my love, my love
We´ll burn up in the light

Every time I look inside your eyes
I´m burning in the light
I look inside your eyes
You make me wanna die

-

Second chances they don´t ever matter, people never chance.
Once a whore you´re nothing more, I´m sorry that´ll never change.

Trollbunden

När du är borta, hungrar så vilt min själ.
När du är nära, längtar jag lika väl.
Förtvivlat ser jag,
stelnad, sluten
så fåfäng flyr minuten.


dikten är skriven av mig

-

Vi kan prata i timmar om sånt vi tror vi saknar
och om hur staden och vardagslivet till slut stal all vår ungdom och all vår kärlek.
Men vi var inte menade att slåss, vi var menade att älska
och jag hatar mig själv när jag hör mig gnälla på dig för nån skitsak
men inget av det här betyder något.
Det är bara ord som gått vilse i allt det svarta och kommit i mellan oss.

Tvåsamhet är ondskan och singellivet det dödar,
vi bygger murar runt våra hjärtan för att hålla det tryggt.
Men jag vill inte vara trygg, jag vill ju brinna och sånt
och minnas hur vacker du är
och varför jag en gång föll så handlöst för dig,
men inget av det här betyder något.
Det är bara ord som gått vilse i allt det svarta och kommit mellan oss.

Can you belive in me, when i can´t?

Folk snackar hela tiden om att man ska vara stolt över den man är och älska sig själv, men hur ska man göra det när folk hela tiden gör tvärt emot. Jag har som alla andra, haft människor jag sett upp till, både människor som är kända på ett eller annat sätt, men också människor i min närhet som varit mina vänner. Dom har varit sig själva och stått för det och visat andra att man kan älska sig själv hur man än ser ut, men vad ska tror om grejen med att tro på sig själva när jag ser personen jag sett upp till förändra sig själva. Ser man en person som var så stolt över sig själv och verkligen sket i vad andra tyckte om henne, börja banta för att alla andra ska tycka om henne och för att hon ska tycka om sig själv. Hon var vacker som hon var, hon var verkligen det och jag älskade henne för den hon var, men media idag visar att tjejer måste se ut på ett visst sätt för att passa in.

Det finns väl undantag och många tidningar den senaste tiden har visat att man kan vara mullig och så vidare och ändå älska sig själv och igenom det andra som älskar en som man är. Fast även att jag ser detta i tidningen så är det en sak som stör mig med detta och det är att dom inte är så speciellt mulliga och dom har i alla fall en platt mage, som tydligen är viktigt. Min mage kan ibland se ut som om jag skulle kunna vara gravid, eftersom att resten av min kropp är relativt smal så blir det så. Det mesta fettet på mig sätter sig på magen och ibland på låren. Så därför kan jag heller inte känna att jag passar bland dom mulliga personerna, för att dom har del fördelat över hela kroppen. Jag försöker se på mig som vacker, för folk säger det till mig ofta och jag vet att jag är vacker på mitt sätt, men min mage gör att jag ibland mår skit. Nu blev detta lite väl personligt så åter till det jag skrev om.

Hon bantade och förändrade sig helt för att hon skulle passa in, för att hon skulle vara vacker för alla andra också, inte bara sig själv och dom närmast henne. Hur ska man då kunna fortsätta att tro på sig själv och älska sig själv som den man är, den man föddes till? När förebilderna man har helt plötsligt gör som alla andra, som ger efter för idealet och inte längre kan stå för att dom är vackra som dom är. Ska jag då verkligen kunna sträcka på mig och säga att jag duger som jag är, att jag är vacker som jag är. Utan att ha en enda människa att se upp till längre?

what you see is what you get, right..!?

Varför hör man så ofta folk säga "what you see is what you get" när det inte stämmer alls. Ibland kanske det är så, när det gäller saker. Fast folk säger det ju oftast om människor som om vi inte skulle ha mer än en utsida, men när du träffar en människa är det inte bara vad du ser som du får, utan du får allt det som finns inuti också. Du träffar en människa som du till utseendet vill lära känna och sedan beroende på vad du hittar på insidan fortsätter ni lära känna varandra eller inte. Så jag tycker verkligen inte det talesättet stämmer på människor. Vissa fall kan det stämma på människor, eftersom det finns dom som speglar sin insida och personlighet i sin stil att klä sig, sminka sig och så vidare, men det är inte alltid så. Ibland får du helt enkelt mer än vad du ser, men du kan också få mindre, det beror på vad du har för förväntningar när du smält det första intrycket, det du ser. Så jag tycker att det uttrycker kan fara och flyga, för jag gillar det inte!

100% av livet.

Ibland när jag tänker på hur mitt liv är emot hur jag skulle vilja att det var så undrar jag varför jag inte gör allt jag skulle vilja och beter mig som jag vill, klär mig som jag vill och skiter i vad alla andra tycker. Jag har ju bara ett liv och jag blir ju inte direkt yngre, så jag funderar på om man skulle göra det i livet man verkligen vill. Två av sakerna håller jag redan på med och kommer fortsätta med så länge jag kan tänka mig, så det behöver jag inte ändra på. Men det finns så mycket mer, vissa saker är begränsade av pengar, men det finns mycket man kan göra utan pengar. Men jag gör det inte för jag vågar inte eller för att jag inte orkar, jag är fast i min säkerhet och jag vill inte slita mig loss. Fast vad har man egentligen att förlora om det skulle vara så att jag släpper loss lite, gör mer som jag vill och skiter fullständigt i allt annat. Varför ska jag behöva bry mig om vad andra tycker om mig eller behöva klä mig på ett visst sätt bara för folk i mitt förflutna hade problem med det och gjorde så jag mådde dåligt av det. Nu är det nya tider och jag har börjat om med mitt liv, jag har lagt det andra bakom mig så mycket som det går och försöker starta om på nytt. Så varför gör jag inte det till 100% och ser vart det leder mig, jag har ju redan ändrar så mycket och det kanske redan är hälften, så jag är så sugen på att ta dom andra stegen och nå dit jag känner att jag vill vara. Det kanske ändras på vägen och jag tar en annan liten stig, men det är ju i framtiden, men just nu vill jag leva som jag känner i just denna sekunden och jag tänker göra det till max!

24/7 and everywere for you baby.

Igenom dom åren jag har levt har jag lärt mig att man aldrig vet vilka som verkligen alltid kommer finnas för en när man som mest behöver eller vilka som uppskattar att du bryr dig om dom. Det är många gånger som jag har hört en annan människa säga till mig "jag finns där för dig 24/7" och jag har verkligen trott på det dom har sagt, men när jag verkligen behövt dom och det har varit mitt i natten, visar det sig att det inte är speciellt många av dom som sagt detta, som verkligen håller fast vid det. Jag har många gånger i mitt liv fått klara mig själv, torka tårarna och samla ihop mitt hjärta för att pussla ihop det själv, ingen hjälp och ingen tröst. När sådant händer om och om igen, får man lära sig att det är svårt att verkligen lita på att någon finns där för dig när det är som mörkast. Men om man är lite försiktig när man väljer vänner och tar reda på att personer som verkligen uppskattar dig när du finns där för personen, även att personen inte ringt och sagt "hey, jag behöver dig nu", så har du dig en riktigt vän, för när du bevisar att du finns där 24/7, så kommer med stor sannolikhet den personen finnas för dig tillbaka.

Jag har alltid haft turen att ha en underbar familj som funnits för mig och stöttat mig när jag mått som dåligt, kanske inte vid alla tillfällena, men så fort jag bett om något eller bara behövt en kram har dom alltid funnits där. Dom har varit min vägg att stötta mig emot när jag har känt att jag varit nära på att falla. Jag är dom evigt tacksam och kommer alltid älska dom för allt dom gjort för mig.

Vänner föralltid.

Kollar igenom text dokument på min sida och hittade en liten text som en av mina underbaraste vänner har skrivit om mig och detta gjorde min dag.

"Din ärlighet, att du låter människor vara sig själv och du förstår dig på människor.

Man kan prata med dig och man kan göra det mesta med dig.

Filmerna blir mysiga och samtalen varma."                    

 - Tom Holmquist

Hur långt det än är mellan oss så kommer du alltid betyda för mig, vännen. Kommer alltid finnas vid din sida och jag är lyckligt lottad som får kalla dig för vän.

Shout as if no one hears you!

Ibland önskar jag att det var lika lätt för mig att vara den grymma och egentänkande människan jag är här och som jag är på insidan. Jag hade kunnat vara sådär cool som jag känner mig när jag kommer på något riktigt bra till en viss grej, men som jag kanske bara skriver ner på en lapp och och lägger i en låda för att låta den damma igen. Jag vill våga säga och göra precis så som jag känner under skalet, göra galna saker bara för att jag känner för det. Även fast att jag har fått chansen att visa vem jag är på insidan två gånger i mitt liv, då jag kommit till ställen där jag näst intill ingen känner mig, har jag fegat ur och fortsatt i mina gamla vanor. Kanske får jag en tredje chans att visa vem jag verkligen är och att jag denna gången gör det rätt. Så jag kan vara den jag vill vara och inte bry mig ett skit om vad andra tycker.

I party like a rockstar

Look like a movie star

Play like an all star

Fuck like a pornstar
Baby i´m a superstar!

Shut the fuck up!

Varför är man egentligen så påverkad av vad andra säger om en? Vi är till och med oroliga hela tiden för vad folk ska tycka om oss. Vi vet att alla inte kan tycka om oss, att det finns några få som kommer tycka om oss ytligt och sedan finns det dom som kommer in på djupet. Även att vi har dom som verkligen vet vem man är med både brister fel och allt det underbara, så snackar vi hela tiden om vad folk kommer tycka om oss om vi gör si eller så. Varför kan vi inte bara skita i det eller i alla fall tänka mindre på det och ta itu med sådant skit när det kastas i ansiktet på oss. Varför kan vi int bara leva livet som vi själva vill och låta andra ta hand om sina egna jävla problem. Jag vet att det är svårt för jag gör samma misstag så fort jag ska ut genom dörren, men jag vill verkligen slippa denna skiten att göra saker för att andra ska tycka bra om mig. Förr var jag lite mer jävlar anamma och vågade skit i vad andra tyckte och bara var mig själv. Jag tror man kan ändra på detta lite smått varje dag genom att "kasta bort" dessa tankar när dom kommer till en och bara njuta av det vackraste, så låt oss spegla våran insida utåt.

Mind your own buisness!

Folk snackar så jävla mycket skit. Gör du en sak som inte är normalt enligt dom så får du skit emot dig och inom en dag så vet hela staden om vad man har gjort för något hemskt. Fast det egentligen inte är så farligt och människorna som sprider runt ryktet säkert har gjort samma sketna misstag minst en gång i sitt liv. Varför kan folk inte bara låta blir att bry som vad alla andra gör, eller i alla fall skita i att sprida runt det?

Beröringen från dig, får mig att smälta.

 

En bild säger mer än tusen ord, älskling!

Under din hud.

En tanke som nyss slog mig är att det krävs så jävla mycket att få en person att stanna hos dig och älska dig igenom allt, både det dåliga och det bra. Du får kämpa som om du skulle ta dig upp för ett högt och brant berg. Men när det gäller att förlora en människa, så att personen aldrig mer vill tala med dig, kan det räcka med ett ynka litet ord och du har en rygg vänd mot dig som blir allt mindre och mindre. Du får inte en sista chans att förklara vad du menade med ordet, om personen tog det fel. Du har ingen chans att ta tillbaka ordet utan det ligger framför dina fötter på den solvarma asfalten och smälter, samtidigt som det känns som ditt hjärta just gick i tusen bitar. Så för att förtjäna en annan människas fullständiga kärlek krävs det miljoner av ord, men för att kräva en annan människas fullständiga hat räcker det med ett. Hur kan det vara så? Alla personer gör misstag, alla kan säga fel. Men det är sällan vi får en chans att göra saker rätt, att förklara vad det var våra hjärtan egentligen menade. Så vi står kvar där i solen och ser en person försvinna ut våra liv, utan att kunna göra något. Vi har helt plötsligt blivit en staty, vi kan inte röra oss och vi kan inte prata. Alla ord har tagit slut och allt som vi kämpat för att få, försvinner på några sekunder. Så varför fortsätter vi kämpa för det svåra, när vi vet att det kan förändras på en sekund. Varför är vi så beroende av en annan människa, när vi kan göra oss själva lyckliga. Varför släpper vi in en annan människa under huden för att värma, när vi själva inte klara av att värma våran egen hud. Är det inte då bättre att vänta tills vi kan värma oss själva, så att den värmen räcker till två?

Fack & Kategorier..

När man ser en människa ute  på stan så börjar man i hjärnan att dela upp personen i kategorier, beroende på hu människan beter sig och ser ut, kan den hamna i två olika fack. Sedan har vi ju vem personen håller i handen eller pussas med så läggs det till ytterligare i ett fack. Alla människor har olika kategorier på sig, man läggs i fack beroende på olika faktorer i ens liv. Men varför existerar detta, är det för att vi lättare ska kunna hitta folk som är lika oss, eller är det för att vi inte riktigt kan låta en människa bara vara en enda sak, sig själv? Måste en människa vara kategorier för att samhället ska fungera, om vi slutade använda allt kategorier, alla fack, skulle allt bara rasa då? Skulle vårat sociala liv får sig en sådan snurr att vi fick börja om från ruta ett? Jag tror knappast det, jag tror allt skulle vara lite bättre. För att blir indelad i ett fack, är samma sak som att få ett rykte efter sig. Det är kanske inte så lätt att bli av med det eller få folk att inte se en människa för kategorierna utan det som finns under allt det. Jag kan erkänna att jag också delar in folk i kategorier när jag ser dom, men det är inte alltid jag gör det. För oftast försöker jag få en annan bild av en människa, än det vi lärt oss att göra. Jag försöker se människan neutralt, låta människan själv ge mig en uppfattning om vad hen har att komma med. Det kanske inte är det lättaste om man är van att dela in alla i fack, men om man försöker någon gång ibland så kan man märka att det öppnar en helt ny dörr.

Let me see your inside.

Det är inte lätt att vara sig själv till hundra procent i ett samhälle där folk är så jäkla trångsynta. Dom vill helst att alla ska vara som dom och är man det minsta lilla udda så fungerar det inte, om man inte råkar vara väldigt glad och utåt, då kan man få vara med dom som tror att dom är bättre än andra och samtidigt vara med dom som är lite mer lik än själv, utan att det blir en massa tjafs. För är man den glada och öppna människan så är man helt plötsligt cool på en helt annan nivå. Jag har alltid varit mig själv, fast att jag är en blyg och oftast inåtvänd människa så kan folk som ger det tid få reda på vem jag är. Oftast är människor i dagens samhälle rätt lata och är man inte öppen och glad första sekunderna så är man inte värd att lägga ner tid på. Jag önskar folk kunde se mig som den jag är och sedan välja att lära känna mig även att jag inte skrattar och pratar på som en annan radiopratare.

Redhead.

Jag har länge gått och funderat på att färga mitt hår extremt rött igen, för jag saknar verkligen det och jag vet att jag passar i det. (Det är officiellt bevisat att jag inte kan ha en någorlunda normal hårfärg under en längre tid.) Så häromdagen så kollade jag på gamla bilder på mig när jag hade rött hår och fick mer längtan efter det, jag saknar verkligen mitt röda hår. Så har planer på att färga det rött igen, men jag får tänka lite mer på det. Hur som helst ska jag färga håret till helgen, men vet inte riktigt hur än, eller det kanske jag gör. Jag tänker i alla fall inte tala om vad det blir för färg, för jag låter det komma fram när det är klart och jag har fått bild på det. Saknar också min raka lugg som jag hade när det var rött, tycker det är så snyggt på mig. Kanske blir att ta tillbaka den också, men får se hur det blir. Färgar jag det rött och det inte passar med luggen jag har nu så blir den rak igen.

Här kommer i alla fall en gammal bild på mig när jag var rödhårig.

2008-06-28 är bilden tagen.

take me back to old days.

Vissa dagar känner jag verkligen att jag saknar när man bara kunde smsa eller skriva till en person på msn och be att träffas någonstans och så hittade man bara på något som fanns att göra. Eller så satt man bara och pratade. Idag är just en sådan dag, jag vill bara ha någon eller några man bara kan skriva ett litet sms till och kolla om personen har något för sig och om inte, så frågar man om personen vill dra ut och hitta på något eller så. Det är vackert väder ute och jag vill verkligen hitta på något, ha en vän att umgås med. Kanske bara sätta sig ute på en bänk och prata om alla mellan himmel och jord. Ibland saknar man verkligen gamla tider något extremt mycket och människor som existerade i den.

Saknar ofta mitt gamla jag. Inte det som mådde dåligt och skadade sig, men den spralliga och lite konstiga människa jag var. Hon finns fortfarande inuti mig, men hon kommer inte fram så ofta. Saknar också mitt alternativa yttre väldigt mycket, speciellt mitt extremt röda hår. Jag var så jäkla snygg i det, inte för att vara självgod eller så, men jag passar allra bäst i rött hår enligt mig. Speciellt om det blandas med svart smink och lite smått alternativa kläder. Då är jag verkligen otroligt snygg. Fast allt förändras ju i livet och det är inget man kan hindra, man får göra det bästa av det helt enkelt.

i love you

 

Foto: Jag

Modell: Christer

Redigering: Jag

tidfördriv.

foto: Jag

modell: Fridah Nilsson

redigering: Jag

dikt: Jag

Texter..!?

Nyss slog det mig att jag har många texter som jag skrivit om allt möjligt som säger precis vad jag tycker och tänker, direkt från hjärtat och helt naket. Dom texterna har jag på ett ställe så att ingen jag har i min närhet har läst det, det är inte så att det är jätte hemliga och pinsamma saker utan det är mer saker som kan tolkas på flera olika sätt och jag vill inte att någon i min närhet ska ta det fel. För ta mig en del av texterna fel kan man få det till att jag mår dåligt eller så, men det gör jag verkligen inte. Jag mår jätte bra och är lycklig på alla sätt man kan bli. Så jag funderar fram och tillbaka om jag ska publicera dessa texter lite då och då på denna bloggen när jag kanske inte har något direkt att skriva, eller när jag bara känner att detta passar med hur det känns idag när det gäller något. Så jag lägger upp en röstningsgrej på bloggen så att ni som läser, om det nu är någon, kan rösta så kanske det kommer lite personliga texter och åsikter i denna blogg, blandat med känslor.

creative

photo: me
edit: me

summar tea

Harmoni.

Ibland finns det stunder när man är ute och går och så stannar man på ett ställe av någon anledning, kanske måste knyta skosnörena eller något. Man har gått förbi platsen många gånger, men just denna gången märker man något speciellt med den, något så vackert att man inte förstår varför man inte sett det innan. Så man måste ta bild på det där speciella, kanske inte för att det ska bli en bra bild och fånga känslan, fast man försöker. Utan man vill ta ett kort för att komma ihåg platsen så man kan gå hit igen, kanske med en bättre kamera, kanske för att stanna vid denna platsen igen, kanske sätta sig om det går och bara njuta av det vackra.

Jag hittade en sådan här plats idag när jag var ute och gick med min hund, jag stannade för att han skulle äta gräs vid ett träd och jag bara insåg att det var så otroligt vackert här. Det kändes långt in i benen när jag stod och tittade på denna plats, eller det var snarare bara en trädgren som hängde fint över ån. Jag tyckte det var så magiskt, så avkopllnade. Så jag tänkte att jag måste ha kort på det, men hade inte kameran med mig, så fick ta min jätte dåliga mobilkamera till hjälp.

Old times.

Ibland saknar jag verkligen hur allt var förr. Det var lite enklare och man behövde inte ta saker på lika stort allvar och ta lika mycket ansvar. Dessutom hade jag många underbara vänner då, som jag verkligen saknar otroligt mycket. Har koll på vad en del av dom tagit vägen, skriver med några av dom när det finns tid för det. Men jag saknar det roliga man hade förr, det roliga man hade i korridorerna i skolan och när man flummade runt på stan eller så. När vi hade så mycket mer tid till att bara existera och göra vad vi kände för. När alla vi bodde på samma ort och ingen behövde tänka så mycket på framtiden. Saknar allt roligt jag hade då, allt man verklige ville göra och gjorde. Nu för tiden är det mer att man vill göra massor, men man har varken tid eller pengar till det. Avståndet mellan alla är större och vi har inte den gemenskapen som vi hade då. Vi har knappt någon kontakt längre, men när vi skriver snackar vi om att vi måste ses och måste hålla kontakten bättre och allt sådant. Men alla dom orden flyter iväg och tiden far utan att man träffas eller hörs speciellt mycket mer än innan. Det gör mig ledsen och ibland vill jag spola tillbaka och ha den tiden en gång till. Skoltiden, sommarloven och allt det andra som fanns då, som tiden tagit ifrån oss och som endast existerar i bilder nu.

Grönt är skönt.

Jag älskar våren. Man blir alltid så glad när det börjar att bli grön ute och blommorna kommer fram. Nu har det ju hunnit bli väldigt grönt ute och det luktar av blommor vart man än går. Just här doftar det väldigt mycket av hägg och några andra vita blommor som finns på en buske.

Jag känner väldigt starkt att jag vill ut och fotografera, få den underbara känslan jag känner att fastna på kort. Men jag har inte riktigt haft ork till att gå ut, känner att det är inte är så roligt att springa omkring ute och fotografera när min sambo ligger hemma och inte mår bra. Då är jag hellre inne med honom. Jag ska nog trots allt pallra mig ut och fotografera i morgon.

När jag följde min älskling en bit till jobbet för någon vecka sedan så gick jag bara in med hunden när jag kom tillbaka hem och sedan ut med kameran och fotografera. Vid klockan 8 är det inte så många människor ute så då är det verkligen skönt att strosa omkring med sin kamera och ta kort på vackra saker och saker som bara gör sig vackert i en bild. Då känner jag harmoni. Så det får bli att gå ut på morgonen och ta lite vackra kort, för det är så otroligt vackert ute just nu och jag vill ha bilder på det, så jag kan titta på dom och få den underbara känslan när det ligger snö på backen och man helst vill vara inne.

Sjukt, vidrigt och hemskt!

När jag var hemma med älsklingen i Vimmerby helgen under valborg så hittade jag ett klistermärke på min gamla byrå, på en av lådorna. Där det stod "Djur våldtas lagligt i Sverige" och det fick mig att tänka på en sak som är otroligt sjukt. Det är lagligt att våldta djur i vårat avlånga land, men det är olagligt att ladda hem filmer.

Det är så otroligt fel som det bara kan bli. Dom är stenhårda med folk som laddar hem saker på nätet och folk som lägger ut och så vidare, men dom verkar inte ha så bråttom med att göra det olagligt att våldta djur. Jag tycker det är så vidrigt att det kan vara såhär. Att det över huvudtaget kan vara lagligt i vårat land, som tydligen ska vara ett bra land enligt högre uppsatta människor.

Men jag tycker inte att ett det är ett bra land om det är så att dom prioriterar saker som inte är speciellt viktiga och som dom ändå inte kan hålla koll på ordentligt. Dom kommer inte kunna hålla koll på alla människor som våldtar djur, men det skulle vara lättare att få det att minska. Jag tycker att djursex är minst lika vidrigt och straffbart som det är att ha sex med små barn. Så varför är det så att folk inte riktigt gör någonting åt det. För hade dom verkligen varit så angelägna med att få detta att bli olagligt, så hade det redan varit så.

Så när jag kom att tänka på att dom hellre bryr sig om personer som laddar ner en liten låt eller film, än att bry sig om djur som blir våldtagna och inte kan säga något om det. Då snurrar mina tankar runt att världen vi lever i, landet vi lever i. Inte är så bra som man först kunnat tro!