Jag raderar ut dig ur mitt liv!

Hur vet du att du kan lita på en människa och verkligen kan berätta saker du inte berättar för vem som helst? Hur vet man om människan man säger det till inte säger det vidare, eller skrattar dig rakt upp i ansiktet?

Ibland så kan det vara svårt att radera bort en människa ur sitt liv, även att personen har visat dig att du inte kan lita på hen eller att personen beter sig som en idiot, behandlar dig illa, eller helt enkelt bara är falsk. Jag har många gånger under mitt liv upplevt att jag tror att jag kan lita på en människa och i nästa sekund så står jag ensam och personen visade sig inte vara den jag trodde. Jag har fått radera bort många ur mitt eftersom att dom har betet sig illa mot mig eller inte alls varit som jag trodde, sedan finns det vissa människor jag konstigt nog har kvar i mitt liv, trots att hen lägger lögn efter lögn i mitt knä, trots att jag vet att människan inte är bra för mig och att jag vet att jag borde radera hen ur mitt liv. Så varför jag inte det kan man fråga sig, för att ibland kan det vara svårt, ibland kan personen vara någon man inte vill förlora, hur dåligt personen än beter sig. Hen har ställt upp för mig många gånger och funnits där för mig när jag behövt någon att prata med, gråta emot eller bara göra något roligt med. Dock har personen dom senaste två åren inte haft mycket tid för mig, båda två har ett helt nytt liv. Så är det dags för mig att radera? Är det dag för mig att äntligen ta bort hen hur mitt liv? Jag vet inte riktigt, en sida av mig vill bara ha bort allt det gamla, alla lögner som har kommit igenom åren, men en del av mig vill behålla, alla goda minnen och all hjälp jag fått. Så hur gör man egentligen vid ett sådant tillfälle? Radera eller behålla?

Sedan har jag fått en ny vän sedan någon vecka eller två, som jag känner att jag vill kunna lita på, men som jag inte är helt säker på om jag kan lita på. Personen har delvis visat att jag kan lita på hen, men å andra sidan finns det saker som gör mig osäker. Jag vill gärna ha personen kvar, vill ge personen en chans att finnas i mitt liv, men vågar jag ta chansen? Vågar jag riskera att jag säger något som ingen annan vet, eller som få vet, och risken finns att personen inte håller det för sig själv? Vågar jag ta risken att personen får mitt förtroende och sedan går och sviker mig, får mig att må dåligt och riskerar att det tar väldigt lång tid innan jag vågar lita på någon igen? Jag har ju gjort samma sak i alla år jag fått nya vänner, jag har gett mitt förtroende och många gånger har jag blivit sviken. Jag är trött på det, men som jag hört en gång: Real friendship is to be fearless!  Kan detta vara sant?