Kom ut nu, lilla sötnos.

Ingen bebis har velat titta ut än, tyvärr. Men för varje dag som går blir mina värkar lite starkare och jag bara hoppas det sätter igång ordentligt snart. Värkarna gör konstigt nog inte ont enligt mig utan är bara obehagliga. Jag tjuter till ibland och älsklingen tror jag har ont, men i själva verket blir jag bara överraskad över att den är starkare än dom andra. Sedan har jag börjar få mensliknandesmärtor i samband med sammandragningarna, så jag känner av dom ännu mer nu.

Jag springer runt och försöker hitta på allt möjligt för att inte sitta still. Jag har bakat tre olika sockerkakor idag och jag vill bara ut och gå en lång promenad. Dock är fästmannen krasslig och inte alls sugen på att gå ut, och jag får inte gå långt själv eftersom han är lite orolig ifall något händer när jag är ute. Så jag springer runt här hemma och bara hoppas att det ska starta ordentligt nu. Jag börjar längta efter att det ska göra ONT, inte bara kännas obehagligt.

Ska snart ut och sätta mig med grannarna och äta jordgubbar, dom bjuder. Tycker det är skönt att kunna komma ut lite och inte behöva känna mig helt instängd.

Dock börjar jag längta galet mycket till min mormors trädgård, så nu får bebisen snart ta och komma ut så jag får åka dit och njuta ordentligt av sommaren med fästmannen och vår älskade lilla ängel.