måndag 8 augusti 2011

Storleken har ingen betydelse!

Jag läste ett otroligt roligt inlägg från Lady Dahmer som hon hade snott ifrån Happy Happy Fatgirl, som hon hade snott härifrån.

Så jag kollade igenom Hanna´s blogg, Happy Happy Fatgirl, och fick tag i detta inlägg om att ha en större storlek än "normalt", jag hatar verkligen att säga att något är normalt, eller att något anses normalt, när personer som är lite större också är normalt och lika vackert! Jag är storlek 40-44/L-XL och det kan få mig att må riktigt dåligt ibland, men det gäller att försöka se det andra ser. Jag hör ofta från folk runt omkring mig att jag är vacker och jag blir så glad av det och jag kan faktiskt lita på det nu. Det kunde jag inte förut, för jag hade dåligt självförtroende. Det händer fortfarande ofta att jag ser på min mage och mår jätte dåligt, men för det mesta mår jag bra. Jag tycker jag är vacker när jag kollar mig i spegeln och testar nya kläder eller bara fixar i ordning mig, jag tycker jag är vacker på med och utan smink och jag tycker jag är georgeous i rött hår. Så varför ska min mage utan kläder få påverka att jag mår dåligt, eller storleken som visas i kläderna jag provar i en affär, men jag håller med det som Hanna säger, citerar ut hennes blogg:

"För det är precis vad det är. En siffra på en lapp. En siffra som inte säger ett skit om ditt värde, eller din attraktivitet. Inte mer än en siffra. Som absolut inte ska tillåtas att begränsa ditt liv. Jag är som sagt en storlek 48-50-52 men jag låter inte det begränsa mig. I min garderob finns en klänning i storlek 54 (som är fantastisk, ska ta kort och visa snarast!), men där finns även en klänning i XS. Där finns koftor i allt från storlek S till XXL och där finns linnen i XXXL och i 42.

Jag tror på att "make it work". Egentligen borde jag inte kunna handla i "vanliga" klädaffärer, där storlekar går till högst 44 eller 46. Men jag vågar prova. Även om jag enligt lappen inte borde kunna ha koftan eller klänningen, så provar jag. Det kanske inte sitter så som designern menade; en oversizekofta blir en tight kofta på mig, eller en t-shirt i XXXL blir som en tunika på mig. Och det är helt okej. Vad jag försöker säga är att man ska våga prova, för även om storlekslappen antyder att plagget inte passar, så kan verkligheten vara helt annorlunda. Ibland slår det fel, men ibland hittar man fantastiska plagg. Man får helt enkelt prova sig fram!

Så våga prova kläder i storlekar som är både större och mindre än den du "borde" ha. För storlekslapparna är just bara lappar med en storlek på. De är inte regler, de är inte lagar, och du behöver inte låta dig dikteras av dem.
"

Hanna hade läst ett inlägg om detta i Hannah´s blogg, Som regndroppar, och jag läste självklart det också och likaså där känner jag igen mig så äckligt bra, det är skrämmande. Hannah skriver:
"Och ändå så oroar jag mig över att min storlek nästan gått från 42 till 44. Varför stör jag mig på en sån sak?  Jo, för att media, samhället och klädindustrin försöker pränta in hur dåligt det är att inte vara en 34/36, size 0 and so on."
Det är så jag också känner, hela min barndom och en bit in i ungdomen var jag smal, folk trodde jag hade anorexi, men det hade jag inte. Jag åt som en häst, det gör jag fortfarande för mat är så gott, och till slut kom allt det ikapp mig, jag började gå upp i vikt men jag brydde mig inte. Förens min mage var det som var störst på min kropp och bara det senaste året har jag gått upp jätte mycket och ibland skrämmer det mig, men eftersom mitt självförtroende också har gått upp det senaste året så kan jag säga att jag är vacker och att det spelar ingen roll vad jag har för storlek i kläderna, för JAG ÄR VACKER! Precis som jag är och jag måste lära mig att älska min kropp även utan kläder, kanske tar ett tag, men jag vet att det kommer gå. Jag vill gå ner i vikt, som säkert alla vill, men jag vill inte bli så smal som jag en gång var, jag vill bara få min mage lite plattare och inte så rund så att jag ser gravid ut ibland (även att jag inte är gravid), utan så att det ser lite bättre ut. Jag vill dock ha kvar lite av min mullighet, för jag trivs faktiskt med den för övrigt, så det så! (Många Hanna(h) det kan bli på ett och samma inlägg)

Ser som sagt lite gravid ut.. (ÄR INTE GRAVID!)

3 kommentarer:

  1. Fint inlägg och modigt! Jag blir så glad när folk vågar prata om sina kroppar.

    SvaraRadera
  2. Har upptäckt att det är väldigt många fler som heter Hannah när jag läser kommentarer i Hannas blogg :P

    Det här kommer bli en till blogg till bokmärken helt enkelt.
    Tycker du är riktigt modig som lägger ut en bild där man ser, även om du kanske ser gravid ut :P Jag har typ inga bilder på mig själv i bikini för att jag är osäker pga att bli dömd.
    Men det är det här som behövs, för att folk ska tänka efter och förhoppningsvis komma med en reaktion "åt rätt håll" om ni förstår vad jag menar. Att vi behöver se människors personlighet mer än utséendet. För människor är väldigt utséendefixerade, och jag tror det kan vara bra att flytta fokuset från att se bra ut, till att må bra.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Tack för komplimangen om bilden från 2010 btw :P

    Take care like a good cake

    SvaraRadera