Ett dygn sedan jag fick reda på att du inte längre finns hos oss, ett dygn sedan du slutade andas. Det går fortfarande inte att förstå, jag vill fortfarande bara vakna upp och få höra att jag drömde en mardröm, se ditt vackra leende igen. Har suttit i flera timmar under dagen och letar igenom sidor efter bilder på dig att lägga upp på facebook, vill minnas allt det vackra. Det går inte förklara i ord hur ont det gör, hur tomt det känns. Min kropp är mer eller mindre bort domnad, det känns som kroppen fortsätter av sig själv medan min hjärna bara snurrar, spelar upp minnen med dig, det får mig att le medan tårarna rinner ner för mina kinder. Dom slutar rinna ibland, men dom kommer tillbaka, det går i vågor.
Livet måste gå vidare, även att jag helst hade velat ligga i min säng och sova mig igen allt, men det fungerar inte så, jag måste leva kvar för din skull. Jag vet att du hade velat att jag skulle vara lycklig, att jag skulle fortsätta med allt som jag har framför mig, leva mitt liv till fullo, men det är svårt när jag vet att livet måste fortsätta utan dig, att jag aldrig mer kommer få se dig. Aldrig mer få hålla om dig, se dig skratta och le, aldrig mer få höra din röst. Det känns som halva min insida är borta, halva jag har försvunnit. Jag känner mig så vilsen utan dig, känner mig så ensam.
Du var min bästa vän, du visste allt om mig och vad som än hände fanns du där, du var min ängel. Jag fick låna dig på obestämd tid och nu var den inne, nu fick jag inte ha dig kvar. Jag hade gjort vad som helst för att få säga farväl, få hålla om dig en sista gång, känna din underbara lukt och se ditt leende. Att få höra din röst, säga till dig att jag älskar dig mer än världen, älskar dig mer än själva livet och mer än ord någonsin kommer kunna förklara. Jag saknar ditt blyga leende, ditt underbara skratt som var fyllt med så mycket glädje.
Alla minnen far runt i huvudet, jag minns första gången du blev full i hultsfred och jag klagade på att jag ville ha en tjej, jag ville hångla och knasig som du var puttade du mig bakåt mot en garderob och hånglade med mig, jag var inte beredd och jag blev lika chockad som alla andra. Du kunde mig ut och in, du visste alla mina fel och brister men älskade mig ändå och stod ändå alltid där när jag trodde jag var ensam. Jag minns alla galna saker vi gjorde, allt roligt vi hade. Kan inte fatta att det är över, att du aldrig mer kommer vakna. Men jag tror att du har det bra där du är, att du vakar över mig och alla andra som sörjer dig, saknar dig och älskar dig. Vi kommer alltid bära med dig i våra hjärtan. Den finaste av alla änglar har tagits ifrån oss, min älskade prinsessa, min bästa vän.
Camilla "Milla" Johansson, en älskad dotter, syster, vän och flickvän, Vila i Frid<3
Kan inte förstå hur hon avled av sina skador :'( jag undrar hur allvarliga dom var :( för några dagar sen snackade jag med henne, i måndags tror jag :( (klasskamrat) ... kan inte riktigt tänka mig hur hon lider på sjukhuset och att hon slutar andas :'(
SvaraRaderaelina: hon blev hjärndöd av smällen i trädet, hela hon var tydligen jätte trasig när hon anlände till sjukhuset. och det var bättre att hon försvann än att ligga i respirator hela sitt liv helt okontakbar.
SvaraRaderasov gott milla, vi saknar dig! <3
Alla vi vet att det var bättre att hon inte överlevde, men många av oss önskar att hon inte ens gått in i bilen, eller att hon fått lika lindriga skador som sin pojkvän. Första dagarna efter olyckan hade jag mardrömmar om hur hon kan ha sett ut efter olyckan, det slutade med att jag nästan inte vågade somna på kvällen.
SvaraRaderaMilla, du kommer alltid vara älskad och saknad<3