Rabatter, när dom är vackra..

Klockan är kvart över sju på morgonen, jag sitter vaken sedan en halvtimme för att jag har den tidiga tvättiden för konstigheternas skull. Så när jag var på väg in igen kollade jag, som alla andra gånger jag går förbi, på granntantens vackra rabatter med vackra blommor. Jag avundas att hon har det så vackert, hon har kanter som håller rabatten avskilt från gräsmattan och hennes rabatter är lummiga och blandad med olika blommor och grönt. Jag har bara börjat på mina rabatter, så det är bara en grävd kant mellan rabatten och gräsmattan, så det har nästan växt ihop igen, men många av mina växter har tagit sig ordentligt nu den senaste månaden och några har till och med fått knoppar, sent med jag blir glad i alla fall. Men jag vill ändå ha det lika vackert som grannen och jag längtar otroligt tills den dagen det faktiskt ser lika fint ut och inte bara ser ut som jag är på god väg, men inte är färdig utan har mycket kvar. Jag vill kunna känna mig stolt över mina rabatter, kunna gå och pyssla med dom och veta att någon annan kanske tittar på mina rabatter och avundas dom, som jag avundas tanten i väggen bredvid.