Jag vill inte vara en tjatkärring, men...

Jag läste just ett inlägg ifrån Susanna (Din Morsa) om det här med att vi kvinnor är riktiga tjatkärringar när det gäller hemmet. Jag får ofta tjata på min sambo om att han ska ställa sakerna rätt i kylskåpet och vart dom olika muggarna och glasen ska stå. Jag får ofta stå bredvid och visa vart vilka skålar ska stå och vart olika redskap hör hemma. Jag tycker han borde ha lärt sig vart allt ska vara nu efter 8 månader av boende ihop, men jag fortsätter att dirigera och hoppas att han en dag ska förstå vart grejer står, annars kommer jag rita en karta eller sätta upp snygga klistermärken på skåpen så alla som går ut i köket vet vart sakerna ska stå. Sedan är det så att eftersom jag städar för det mesta och håller i ordning vet jag vart dom flesta grejerna hör hemma, men ibland känner jag att jag inte orkar bry mig, antingen får jag visa vart allt ska stå eller så får jag gå och plocka allt till rätt ställe efter han är färdig. Jag vill inte tjata, men vad ska jag göra för att han ska lära sig? Jag älskar honom ofantligt mycket, men ibland blir jag bara så trött. Så om man vill få mig att vara tyst och sluta vara en tjajtkärring, så får man lära sig vart saker ska vara!

Jag vill döda den dumma tjatiga människan i mig, för jag vill verkligen att allt ska fungera, utan att man behöver gnälla på varandra för att något står lite fel. Men med tanke på min ADD så är det inte lätt för mig när saker inte är där dom ska vara eller när saker inte riktigt har någon plats, så får jag lätt panik och tycker att det är jätte svårt att komma ihåg vart jag lägger saker. Så jag tror nog jag ska ta mitt eget tips och skriva i snygg text, eller skaffa snygga klisterbokstäver och börja klistra på skåp och allt annat, så kanske jag i alla fall kan döda tjatkärriningen inom mig lite.

Våga ha åsikter!

Jag läste just ett inlägg hos Lady Dahmer som fick mig att verkligen reagera, det är det andra inlägger under morgonen som handlar om att dom kvinnliga bloggarna som är störst, inte skriver vad dom tycker om saker och ting, inte skriver om sina åsikter, utan bara om massa egotrippat babbel. Jag har försökt läsa några av dom stora bloggarna av tjejer och kvinnor, det fungerar inte för mig. Jag blir bara förbannad för att dom bara tänker på sig själva och bara vill ha mer hela tiden, mer framgång och mer bevakare. Dom skriver om vad dom har ätit till middag och små saker dom har gjort, det är inte vad jag tycker är intressant.

Jag tycker det är intressant att läsa vad människor tycker om saker och ting, jag tycker det är intressant att läsa hur människor lever på ett lita annorlunda sätt än vad man är van vid här i Sverige. Jag älskar att läsa bloggar där jag kan reflektera, känna igen mig och ha en egen åsikt som jag kan skriva i kommentar, som jag sedan kanske kan förlänga i min blogg. För jag lever för att få skriva vad jag tycker och tänker om saker, inte bara för att andra ska se utan för att jag ska få ur mig det, för jag mår bättre då. Jag älskar att veta att det jag tänker, det jag tycker och det jag känner jag läsas av andra människor, få andra att reagera och kanske får andra att göra sin röst hörd, kanske skrika ut att nu får det vara nog, nu vill vi ha förändring! Kanske kan jag få någon där ute att hitta sig själv, eller hitta tillbaka till sig själv, det hade fått mitt hjärta att växa och mina ögon att fyllas av glädjetårar. Kanske en dag kan jag inspirera någon så pass mycket att jag är anledningen att en människa fortsätter leva, kanske att någon hittar sin framtid och kanske att någon finner sin inre trygghet.

I höstens tecken.

Förra hösten sa jag många gånger att jag skulle skaffa hem fina höst "blommor" och göra det fint på balkongen och utan för dörren, men det blev aldrig av. I år ska jag verkligen göra det, jag ska köpa hem ljung och prydnadskål och sätta i krukor både ute och inne, jag ska göra det höst fint så att jag kanske kan putta undan lite av min ångest. Ska nog börja ta fram mycket färger på gardiner och annat, så att jag tar bort lite av det gråa som är på väg, tyvärr har det redan börjar bli mycket gråare och mycket sämre väder, vilket varken jag eller min kropp gillar. Som tur är har inte löven börjat falla än, då hade jag gått under, för ju tidigare löven faller, desto längre kan det blir så där äckligt grått, trist och kalt och det pallar jag verkligen, då är min ångest så äckligt hemskt, då vill jag bara ligga under mitt täcke hela dagarna för att slippa värken, för att slippa att mitt huvud dunkar som en trumma och att man slipper se allt det trista som bara drar ner mig i ett äckligt hål av trötthet.

höstinpiration, del 1.

alla bilder är tagna från weheartit, älskar sidan och älskar bilderna!

 

Plågor och längtan.

Höstångesten har börjat komma krypande och med den kommer också den vanlig värken i lederna i takt med att det bli kallare ute, vill säga att börja på sig koftor och långbyxor redan, vilket känns lite trist.. Fast är det sol och lite värme ute kan jag ha piratbyxor på mig, jippi! Så nu sitter jag med värk i mina ben, vill bara lägga mig ner under täcket och sova lite, men det får jag inte för då kommer jag inte kunna sova inatt och jag måste börja gå upp tidigt för jag börjar skolan på onsdag.. Jag känner att jag längtar efter att hösten ska komma så jag kan få fotografera lite mer Eksjö under hösten. Jag ska springa runt lite mer och hitta jätte mysiga ställen och fota, och denna gången ska jag orka det, jag vill verkligen springa runt och fota som jag gjorde förr. Då kunde det hända att jag hade en tråkig dag, tog min pappas rätt dåliga digitalkamera och sprang ut för att fota hösten, jag sprang i skogen och runt i området mina föräldrar bor i. Vill springa runt hela Eksjö i höst och hitta äckligt vackra platser som jag fotar ur olika vinklar och sedan får jätte fina bilder. Får se hur det går, men jag ska i alla fall skriva en står kom ihåg lapp till mig själv om detta. Känner att jag behöver en kopp tea för att värma upp min onda och trötta kropp.

snodd från weheartit

Ibland blir det bara så otroligt bra..

.. när jag skriver saker om mitt eget liv, om hur jag upplever saker eller hur jag förklarar hur jag är som person, skriver med en brud på en av alla sidor jag är medlem på (emocore) och hon frågade mig om jag fortfarande fotograferar, eftersom vi snackar om att hon ska börja studera på media och jag gjorde det i ett år och jag svarade på detta viset:

"Jag fotar varje dag, så fort jag ser något som får mitt hjärta att slå några extra slag för det är vacker, gulligt, fint, charmigt, speciellt eller något annat så tar jag foton på det, jag lever för att få använda min kamera. Sedan skriver jag varje dag, så fort jag ser något jag reflekterar över skriver jag i min blogg, kommer jag på någon vacker liten rad letar jag upp ett papper att skriva det på och jag har alltid block och penna nära mig eller mobilen med anteckningar så jag kan skriva så fort jag kommer på något ^^, Mitt liv är igenom text eller bild <3"

- Mig själv.

Ibland känner jag bara att det jag skriver blir så klockrent, att jag inte kan skriva det eller förklara det på ett bättre sätt och då känns det långt in i hjärtat, då blir jag lycklig över att jag får skriva, att jag kan skriva och jag bara älskar det ännu mer. Det pirrar i magen och jag känner att min mening med livet är att skriva, det är att uttrycka mig och hur jag upplever livet och saker runt omkring mig, hur jag försöker överleva vardagen när det är som svårast, med ADD, ångest och social ångest/blyghet.. Jag klarar av livet när jag har min kamera, när jag har något att skriva på och med. När jag får skriva ner mina känslor, så gott det går och får visa att man kan klara livet även att det är svårt ibland och att det finns hinder, det gäller bara att ta sig över, ta sig vidare och visa att det är inte lätt, men det går. Jag vill nå min mål och så länge jag kämpar, så kommer jag dit! Det är inte lätt att klara av vanliga saker när man har social ångest och är blyg på samma gång, det finns faktiskt lite text ur en vacker låt som speglar hur det känns för mig varje dag i nästan alla olika situationer, speciellt när jag befinner mig i skolan eller gjorde i alla fall förr, hoppas det blir bättre på den nya och att det blir lite lättare för mig, men såhär känns det för mig:

"Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang, när kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band? Det känns som första dagen i skolan ja, fast varje dag nervositeten kidnappar min mage fram och tillbaks om jag kunde lita på mig själv och sluta söka svar då kanske ni skulle se mig som någon som var lika bra. Låt mig inte sitta själv idag igen, låt mig inte möta mina tankar som följer mig hem."

- från låten Underbar med Fronda

Just a little tips!

Jag tänker inte skriva en halvroman eller så nu, utan jag tänkte mer vara en tråkig och självisk brud och citera mig själv från en kommentar till detta inlägget, LÄS HENNE, hon skriver äckligt bra!!! Love that guuuurl and hennes blogg. Förresten handlar hennes inlägg om att om man är en tjurig morgonmänniska, som jag verkligen är för jag HATAR att gå upp på morgonen, jag är en natt människa.. Och angående detta så tipsar hon om att man kan städa (NOGA!!) och tvätta och sådant på torsdag kvällen, så när man vaknar på fredag och inge fastnar under fötterna och så vidare, så är det lättare att gå upp på morgonen och hålla humöret uppe.. Nu citerar jag mig själv, som det ego jag är:

"Det ska jag komma ihåg, jag är hemsk att ha att göra med på morgonen ^^, fast jag lär nog ta detta exempel och flytta till onsdag kväll, för onsdags eller torsdag när jag studerar känns som veckan har varit tusenmiljoner dagar lång, däremot när man vaknar en fredag och vet att det är sista dagen på veckan så går allt lätt utav det, så jag tar ditt tips och flyttar en dag bakåt ;) thanks <3"

- Mig själv.

Hösten närmar sig med skrämmande steg..

Det börjar gå mot höst, och ångesten kommer som ett paket på posten, alltid samma visa. Jag får extrem äcklig jävla ångest när hösten är på gång och i början av den, fast jag ÄLSKAR hösten, i alla fall den tiden det är färgglatt och fortfarande lite varmt ute, när det blir grått, regnigt och kallt vill jag gå och lägga mig under en sten och sova bort hela vintern som en björn. Dom senaste tre kvällarna jag har gått ut med hunden har det varit lite höstluft, lite kyligt och luktat som det gör en höstkväll och det gör inte ångesten bättre. Men hösten är fin till en början, det kan jag inte neka till och det är mysigt att få ha på sig koftor och sjalar/halsdukar och mysa med ljus och tea när det börjar bli mörkt tidigt.. Och jag får lite rutin på vardagen med skolan och diverse grejer.

Nej, nu ska jag njuta av den sista lilla sommaren, ska göra det hos min mormor och morfar i den lilla lilla "byn" Lönneberga, hahaha.. Där har jag växt upp, eller alla fall halva min tid, bodde i Silverdalen med mina föräldrar, men cyklade och spenderade mycket av min barndom 2 kilometer bort hos mina morföräldrar i Lönneberga, kanske därför jag är lite crazy som Emil.. Eller i alla fall jag drar idag och kommer inte ha internet innan fredag eftermiddag, så det blir inget bloggande, men jag kommer skriva upp tankar och sådan jag får där och så skriver jag ut dom här till er..

Jag är en allergimänniska..

Läste just detta inlägget från Just Another Fucking Blog om det att Johanna funderar på att starta en blogg om och till folk som är allergiska mot olika saker, det ska vara som en slags hjälp för folk som jag (som inte tål mjölk) eller inte tål andra saker, för att lättare hitta resturanger med alternativ och liknande grejer. Jag läser Johanna´s blogginlägg tidigare i förmiddags och jag skrev där en kommentar som jag inte minns, men det är om att jag inte tål mjölk (laktosen) och därför tycker det skulle vara toppen idé med en sådan blogg. Nu när jag läste Linn´s inlägg om saker skrev jag en längre kommentar och tyckte att den är så faktisk, för det är vad jag verkligen känner när det gäller min allergi och mitt val att vara vegetarian, så jag tänkte ge er min fina kommentar!

"Jag tål inte mjölk och visst kan det vara jobbigt, men jag har vant mig. Men visst, man känner lite dum när man måste säga till om det varje gång man ska till någon ny och äta, eller påminna någon man vart hos innan (bara för att vara säker).. Det tråkiga är att dom kanske inte vet om lika många produkter som jag, så det blir oftast mindre för mig att välja mellan än alla andra.. + att jag är vegetarian vilket folk verkar tycka är jobbigt, för det har ju jag valt själv och dom kan inte fatta varför och bla bla bla, för det gör ju allt mycket jobbigare.. Ibland vill jag bara lägga mig under täcket och glömma resten av världen!"

- Mig själv.

Storleken har ingen betydelse!

Jag läste ett otroligt roligt inlägg från Lady Dahmer som hon hade snott ifrån Happy Happy Fatgirl, som hon hade snott härifrån.

Så jag kollade igenom Hanna´s blogg, Happy Happy Fatgirl, och fick tag i detta inlägg om att ha en större storlek än "normalt", jag hatar verkligen att säga att något är normalt, eller att något anses normalt, när personer som är lite större också är normalt och lika vackert! Jag är storlek 40-44/L-XL och det kan få mig att må riktigt dåligt ibland, men det gäller att försöka se det andra ser. Jag hör ofta från folk runt omkring mig att jag är vacker och jag blir så glad av det och jag kan faktiskt lita på det nu. Det kunde jag inte förut, för jag hade dåligt självförtroende. Det händer fortfarande ofta att jag ser på min mage och mår jätte dåligt, men för det mesta mår jag bra. Jag tycker jag är vacker när jag kollar mig i spegeln och testar nya kläder eller bara fixar i ordning mig, jag tycker jag är vacker på med och utan smink och jag tycker jag är georgeous i rött hår. Så varför ska min mage utan kläder få påverka att jag mår dåligt, eller storleken som visas i kläderna jag provar i en affär, men jag håller med det som Hanna säger, citerar ut hennes blogg:

"För det är precis vad det är. En siffra på en lapp. En siffra som inte säger ett skit om ditt värde, eller din attraktivitet. Inte mer än en siffra. Som absolut inte ska tillåtas att begränsa ditt liv. Jag är som sagt en storlek 48-50-52 men jag låter inte det begränsa mig. I min garderob finns en klänning i storlek 54 (som är fantastisk, ska ta kort och visa snarast!), men där finns även en klänning i XS. Där finns koftor i allt från storlek S till XXL och där finns linnen i XXXL och i 42.

Jag tror på att "make it work". Egentligen borde jag inte kunna handla i "vanliga" klädaffärer, där storlekar går till högst 44 eller 46. Men jag vågar prova. Även om jag enligt lappen inte borde kunna ha koftan eller klänningen, så provar jag. Det kanske inte sitter så som designern menade; en oversizekofta blir en tight kofta på mig, eller en t-shirt i XXXL blir som en tunika på mig. Och det är helt okej. Vad jag försöker säga är att man ska våga prova, för även om storlekslappen antyder att plagget inte passar, så kan verkligheten vara helt annorlunda. Ibland slår det fel, men ibland hittar man fantastiska plagg. Man får helt enkelt prova sig fram!

Så våga prova kläder i storlekar som är både större och mindre än den du "borde" ha. För storlekslapparna är just bara lappar med en storlek på. De är inte regler, de är inte lagar, och du behöver inte låta dig dikteras av dem."

Hanna hade läst ett inlägg om detta i Hannah´s blogg, Som regndroppar, och jag läste självklart det också och likaså där känner jag igen mig så äckligt bra, det är skrämmande. Hannah skriver:

"Och ändå så oroar jag mig över att min storlek nästan gått från 42 till 44. Varför stör jag mig på en sån sak?  Jo, för att media, samhället och klädindustrin försöker pränta in hur dåligt det är att inte vara en 34/36, size 0 and so on."

Det är så jag också känner, hela min barndom och en bit in i ungdomen var jag smal, folk trodde jag hade anorexi, men det hade jag inte. Jag åt som en häst, det gör jag fortfarande för mat är så gott, och till slut kom allt det ikapp mig, jag började gå upp i vikt men jag brydde mig inte. Förens min mage var det som var störst på min kropp och bara det senaste året har jag gått upp jätte mycket och ibland skrämmer det mig, men eftersom mitt självförtroende också har gått upp det senaste året så kan jag säga att jag är vacker och att det spelar ingen roll vad jag har för storlek i kläderna, för JAG ÄR VACKER! Precis som jag är och jag måste lära mig att älska min kropp även utan kläder, kanske tar ett tag, men jag vet att det kommer gå. Jag vill gå ner i vikt, som säkert alla vill, men jag vill inte bli så smal som jag en gång var, jag vill bara få min mage lite plattare och inte så rund så att jag ser gravid ut ibland (även att jag inte är gravid), utan så att det ser lite bättre ut. Jag vill dock ha kvar lite av min mullighet, för jag trivs faktiskt med den för övrigt, så det så! (Många Hanna(h) det kan bli på ett och samma inlägg)

Ser som sagt lite gravid ut.. (ÄR INTE GRAVID!)

Snygga regnstövlar.

C, you're a popster, skriver om det här med snygga regnkläder, jag har inte haft regnkläder sedan jag var liten, inte känt att jag behöver, men nu när jag har hund ville jag i alla fall en jacka som håller regn. Fick en av mamma, men den är värdelös och dragkedjan har gått sönder för mig, men igår när jag städade garderoben hittade jag en ful gul sak, men det duger när det öser ner och hunden måste ut. Däremot har jag världen snyggaste och skönaste gummistövlar, vet inte när eller vart jag inhandlade dem, men jag nöjd som tusan med dom och skulle önska att jag fick mer användning av dom faktiskt.

Skitiga, men snygga!

Forever young, I want to be forever young!

Klart man alltid vill vara ung, det är ju liksom det som är allas mål. Att se ung ut så länge som man man kan, annars hade vi ju inte smetat på oss massor med krämer, smink och tryckt in både det ena och det andra i kroppen. Men att vara ung, är det samma sak som att se ung ut? Det tycker inte jag!

Jag är 20 om några månader och jag kan säga att det märks inte, jag känner mig likadan som när jag var femton, kanske lite mer mogen och ser vissa saker på ett annat vis, men fortfarande ung inuti. eller Det kanske kan märkas att jag snart är ur tonåren till viss del, men jag kan vara barnslig så det susar om det och jag tänker inte bli en tråkig vuxen som bara gör "vuxen saker". Jag tänker fortsätta vara ung till sättet och till sinnet, för det är en del av mig, jag kan bete mig moget som bara den, ni skulle bli förvånade.. Fast jag kan också vara äckligt barnslig om jag vill.

Som jag skrev häromdagen om att bli vuxen, tack vare att ha läst Katta Kvacks blogg har jag insett mycket om att bli vuxen, som gör att jag inte är lika rädd längre, och ja, jag var livrädd för att bli vuxen eller äldre förut, jag hade ångest så fort jag tänkte på det och jag fasade för varje år som gick förbi. Men när jag läser hennes blogg så släpper större och större bitar ifrån den stenen och jag känner att det är inte farligt att bli äldre, jag behöver inte förändrar mig själv på något sätt, jag är mogen redan nu fast att jag har mitt extrema hår och klär mig som jag känner för. Jag är redo att bli vuxen, jag är redo att ta mer ansvar och nya ansvar jag aldrig behövt ta innan, jag känner att detta är inget farligt. Jag blir tårögd nu när jag sitter och skriver, för det är så skönt att inte behöva vara rädd och jag vill bara tacka Katta med tusen miljoner kramar och säga att du är TOPPEN!

Mina morföräldrar är 80+ och dom ser absolut inte unga ut längre (även att dom ser ut att vara tjugo år yngre än vad dom är), men dom är ungdomliga, vilket jag nästan tycker är bättre än att se ung ut. Dom orkar kanske inte lika mycket som förr, men dom orkar fortfarande saker och upplever fortfarande nya saker, många tack vare mig och min kära syster som drar ut dom på upptåg och resor. Min mor lär sig nya maträtter fortfarande, tack vare att jag är vegetarian så får hon ju testa nya recept som jag ger henne, sedan har hon hittat egna recept hon testar och hon experimenterar mycket med mat också. Hon testade att göra n paj för ett tag sedan som var gudomligt god. Hon sa också till mig för ett tag sedan att trots att hon är så gammal som hon är, så lär hon sig nya saker, ser nya platser och lär sig nya recept tack vare mig och det gör henne glad. Jag älskar att se på mina morföräldrar och se att trots deras ålder är dom lyckliga, mår bra och har så mycket kärlek och energi kvar. Det gör mig trygg och det gör mig tusen gånger lyckligare än vad någon någonsin kan förstå. Mina morföräldrar är något av det bästa jag har, jag lär mig så mycket av dom och dom ger mig så mycket kärlek, mer än vad som kan tänkas existera. Så jag tycker det här med att vara ung tills man är gammal är en sak som faktiskt går, kanske inte till utseende, men till andra saker. 

Så angående forever young, ser jag det på ett helt annat sätt än att se ung ut, det handlar nog mer om att VARA ung. När jag är 80+ vill jag orka lika mycket som mina älskade morföräldrar och jag tänker inte bryr mig om att jag har rynkor eller något annat, för det tillhör livets gång, men jag tror inte det tillhör livets gång att åldras inuti, för jag kommer alltid vara ung inuti!

bilden tagen ifrån we heart it

Gråa dagar sniglar förbi..

Grå äcklig tråkig dag! Jag roar mig med att läsa bloggar, dricka tea och spela spel på facebook, samtidigt som min söta lilla kattunge sitter i mitt knä, spinner och tittar upp på mig med så kärleksfulla ögon att det gör ont i mig, hur kan en så liten sak vara så söt. Nu när jag sitter och skriver tittar hon på mina händer som springer över tangentbordet och på skärmen där det troligtvis enligt henne dyker upp konstiga svarta saker när jag trycker på konstiga knappar, hon viftar lite med tassen mot mina händer så får nog sluta skriva och klappa henne nu. Ska nog städa garderoben idag, där finns inga fönster utan bara saker så man inte kommer in innanför dörren, då slipper jag se allt det gråa utanför fönstret.

Dill är kärlek, och kanske en drog..

Angående att ha dill i mos, det är nog något av det godaste som finns :) det ska vara massor med dill, ketchup så att det nästan är illrött och mos- och pommes krydda, då är det fina grejer. Självklart kryddar jag detta efter att killen min har tagit moset, för han hatar dill, vilket jag inte kan förstå. Men aromat ska det vara i moset, annars gråter jag nog lite, eller kanske inte. Sedan ÄLSKAR jag att ha en tredjedels burk dill i min quornfärssås, det gör det tusen gånger godare och trots min alltid starka kryddning, så blir det lite mildare, jag är nog galen i dill. Fast det går ju inte ha till allt, men dill är äckligt gott i alla fall. Tycker ni ska testa dill i mos och quornfärssås (eller köttfärssås för dom som äter det) för ni kommer antagligen älska det, om ni gillar dill förstås.

Vardags babbel.

Skulle lägga upp mer länkärlek, men det blev istället att jag tvättade, som jag inte hade en tanke på att jag skulle göra när jag skrev inlägget tidigare idag, och sedan blev jag liggande i min säng med min laptop för att glo på en film. Så jag får ta och slänga in lite mer tips på underbara bloggar i morgon någon gång under dagen och denna gången ska jag inte glömma eller göra något annat. Tills dess kan jag tipsa om att ni borde se filmen Crash, för den är bra + att det är med en sjukt snygg brud, vid namn Jennifer Esposito. Nu ska jag se vidare på filmen och sedan krypa ner i min ny bäddade säng, det hann jag visst också med, och sova riktigt skönt, för jag förtjänar det efter att ha gjort vardags saker.

snygga Jennifer Esposito

Bloggkärlek på hög nivå :)

snodd från Katta Kvack

Jag läste just ett inlägg ifrån Eelenas blogg, Vi tog ett tåg ända till slutstationen, som handlade om det här med länkkärlek som det har bloggats mycket om nu. Hon skriver att det har fått många att länka om nya personer som dom kanske inte länkat innan eller som dom inte länkat så ofta. Jag brukar länka till folk så fort jag hittar ett bra inlägg hos någon, men den senaste tiden har det blivit mycket ifrån Katta Kvack, och det kanske är lite enformigt, så nu får jag i alla fall in en ny person ibland mitt bloggande, Eelena och jag tycker verkligen ni ska titta in på henne blogg. Jag skrev i mitt inlägg om länkärlek, att jag skulle göra en lista på bloggar jag läser och som jag vill tipsa om, jag får dela upp det lite. Så här kommer några och fler får ni förhoppningsvis ikväll..

Bloggar att läsa och förhoppningsvis älska!

Eelena, Vi tog ett tåg ända till slutstationen, skriver väldigt bra och väldigt öppet. Hon skriver mycket om vardagliga saker, men hon får det att låta som att det var lika viktigt som politik, jag avundas hennes vardaglighet som verkar så mycket intressantare än min. Jag beundrar hur hon kan skriva om så små saker, men ändå få dom intressanta. Kan inte annat än att gilla henne!

Linn, Just Another Fucking Blog, skrev för ett tag sedan två inlägg som det här med att gå utan BH och så vidare, tyckte det väl väldigt häftigt skrivet och jag blev så glad att en människa bara kan sätta och skriva det, rakt ut och veta att folk kommer läsa och hon verkar inte skämmas. Jag känner samma som henne om den saken, det är skönt att gå utan BH hemma ibland, men som hon skriver när det kommer gäster och man allt för ofta får slänga på sig en för stor tröja, får man ömma bröstvårtor.. Vi borde ha fler som är så öppna som henne och vi borde ha fler som är så äckligt ärliga och skriver så otroligt bra om så små och egentligen obetydliga saker. You go girl!

Katta, Katta Kvack, har jag ju länkat till många gånger, men kan inte låta bli att göra det igen. Jag avgudar människan, hon får mig att skratta så att jag tror magen ska gå sönder. Jag brukar älska hennes inlägg så mycket att jag läser dom för min fästman, som förresten inte är så insatt i bloggar, och han brukar älska som lika mycket som jag. En kvinna i 35 års åldern med så mycket ungdom, så mycket som får mig att känna mig lite mer vuxen, men ändå känna att fast jag snart fyller 20 och är på väg in u vuxen världen kan jag fortsätta vara den jag är, ha min extremt röda hårfärg. Jag kan fortfarande älska att ha lite alternativa kläder på mig och vara galen precis som jag är, fortsätta med det tills jag blir gammal, jag behöver inte bli vuxen till 100%. Jag har underbara Katta att tacka för detta, för att hon fått mig att inse att bli vuxen behöver inte betyda att man blir tråkig!

Fler bloggar kommer! :)

redhead georgeous!

Sommar igenom min kamera lins..

Alla bilder är fotograferade och redigerade av mig!

Kattungar = små terrorister..

Har nu, efter att haft två små kattungar hos mig och min sambo i två veckor, märkt att kattungar är små irriterande terrorister.. Dom är på allt dom kan komma åt och hittar skräp på golvet som man trodde man hade städat upp. Dom far omkring som om dom fått för mycket koffein och dom verkligen älskar att ha ner mina blomkrukor för att kunna rulla sig och äta jorden. När vi skaffade kattungar hemma hos mina föräldrar, detta gjorde vi tre gånger (4 katter), så minns jag inget om att dom var så för jävliga, jag minns bara att dom var otroligt söta och att jag älskade dom små söta sakerna. Visst älskar jag dom två vi har nu med, men ibland vill jag bara gräva ner mig en struts och slippa allt man måste göra.. Springa efter och plocka upp plast och allt annat skräp dom hittat, soppa upp jord och fixa till så blomman får ny jord och står rakt i krukan, försöka lära dom små att gardinen framför dörren till köket inte är något att leka med och plocka upp allt dom river ner från hyllan under vardagsrums bordet.. Får man ta ledigt från dessa små söta, men jobbiga missar?

Fläckig: Tequila (min bäbis), Gråvita: Izzy

Fläckig: Tequila (min bäbis), Gråvita: Izzy

ny header..

Gammal header:

Ny header:

Vilken gillar ni bäst?